ATT tillhandahålla och trygga energiförsörjningen är ett av en regerings viktigaste ansvar, i klass med hälso- och sjukvård, utbildning och lag och ordning, men det är inte alltid allmänheten förstår de bakomliggande ekonomiska aspekterna.
Det är inte bara för allmänheten som energi är viktigt. Tillverkningsindustrin behöver ständig tillgång till energi för att upprätthålla sin produktion, som sysselsätter mer än två miljoner människor.
Tillverkningsindustrin måste vara tillräckligt konkurrenskraftig och lönsam för att kunna locka till sig investeringar. Om detta inte sker utarmas industrin och försvinner, vilket har skett med den en gång så stolta brittiska textilindustrin.
Samma princip gäller för tillverkningsindustrin, oavsett om det handlar om kemiindustrin, stålindustrin, bilindustrin eller någon annan bransch. De förlitar sig på konkurrenskraftiga energipriser för att överleva.
Om dessa sektorer inte förblir konkurrenskraftiga avvecklas de och jobben försvinner – som vi redan har sett i stålindustrin under de senaste 12 månaderna.
Tillverkningsindustrin har kollapsat i Storbritannien under de senaste 20 åren. Från en nivå på 1990-talet som var nära Tysklands, där tillverkningsindustrin står för ungefär 23 % av bruttonationalprodukten (BNP), utgör tillverkningsindustrin ynka 9 % av Storbritanniens BNP idag.
De få tillverkningsföretag som är kvar i Storbritannien tvingas betala ett av världens högsta energipriser.
Gaspriserna är 50 % högre än i USA och elpriserna är dubbelt så höga som i USA. Tyskland skyddar sin tillverkningsindustri genom att undanta dem från miljöskatter. Ett antal brittiska regeringar i rad har i stället lagt på fler skatter.
Den nuvarande situationen förvärras av det faktum att Storbritannien inte har haft någon enhetlig energipolitik på flera decennier.
Samtidigt som de sista koleldade kraftverken håller på att fasas ut, eftersom de helt enkelt är för ”smutsiga” enligt modern miljöstandard, är gasen från Nordsjön på upphällningen och våra kärnkraftverk blir allt mer ålderstigna.
Regeringen verkar ha satsat allt på vindkraftverk under de senaste 20 åren, trots att ordförande för lobbyn för förnybara energikällor nyligen erkänt att England inte är tillräckligt blåsigt för att det ska fungera.
Av landets totala energibehov, utan att räkna med drivmedel, står gas och kärnkraft för cirka 60 %.
Vindkraft, som varierar kraftigt från dag till dag, står för endast 3 %.
Om vi antar att kolkraften avvecklas under de närmaste åren ökar även belastningen på gas och kärnkraft.
Vi är helt beroende av gas och kärnkraft. Det finns inga hållbara alternativ under den närmaste tiden. Ta dessutom med i beräkningarna att gasen från Nordsjön snabbt håller på att sina och att våra kärnkraftverk är ålderstigna.
Gasproduktionen i Nordsjön nådde sin kulmen under de första åren efter millennieskiftet. Nu är den mer än 50 % lägre. Om tio år kommer det att vara mindre än 20 % jämfört med toppåren.
Vi måste välja mellan import från Ryssland, dyr import av flytande naturgas eller att utveckla en egen skiffergasindustri, vilket ligger i INEOS intresse.
Marcellus-fältet i Pennsylvania producerar mer än dubbelt så mycket som Storbritanniens totala gasförbrukning, trots att borrningen påbörjades för bara sex år sedan. Det finns inte bara mycket stora mängder skiffergas, den är dessutom mycket billig – gaspriserna i USA har gått ner med 75 % – och det verkar finnas stora mängder i Storbritannien.
Debatten om kärnkraft är mer komplex. Det finns mer än 400 kärnkraftverk i världen och det finns flera olika tekniker.
Teknik som utvecklats av det franska företaget Areva används vid kärnkraftverket Hinkley Point, trots att ingen av dessa reaktorer är i drift än. Två håller på att byggas i Europa, en i Finland, som är försenad med nio år, och en i Frankrike som är försenad med sju år. Båda är tre gånger över budget. Två reaktorer håller på att byggas i Kina, men även dessa är försenade med flera år. Det ger inte direkt anledning till optimism.
Det finns andra alternativ, inklusive en typ som håller på att byggas av Westinghouse och Toshiba som har uppfyllt de hårda kraven från de amerikanska myndigheterna. Åtta kärnkraftverk av denna typ är under konstruktion, fyra av dem i USA. Även dessa är försenade med ett par år, men de är inte i närheten av att vara så försenade som de franska anläggningarna. Det finns också en reaktor med konventionell teknik som utformas av GE och Hitachi.
Fyra anläggningar av denna typ har redan byggts. Idag har Storbritannien åtta kärnkraftverk i drift. De är alla är ålderstigna.
Det är uppenbart att vi måste investera i nya kärnkraftverk, och även om det finns ett antal alternativ för olika reaktorer, är en sak är klar: vi klarar oss inte utan kärnkraft eftersom det inte finns något tillförlitligt alternativ.
I stället för det nuvarande finansieringsavtalet med EDF och deras kinesiska motsvarigheter borde regeringen överväga att betala för dem i förskott och inkludera dem i balansräkningen.
När kapitalkostnaderna har täckts är de rörliga kostnaderna för att producera elektricitet mycket låga och det kan tillhandahålla energi till mycket konkurrenskraftiga priser för tillverkningsindustrin i många år.
Storbritannien kommer att vara beroende av gas och kärnkraft under överskådlig framtid för att kunna tillgodose allmänhetens och industrins/handelns energibehov.
Vår energipolitik under de närmaste tio åren borde prioritera säker utvinning av skiffergas och byggandet av nya kärnkraftverk med beprövad teknik. Svårare än så behöver det inte vara.