Alla trivs inte i bekvämlighetszonen. Särskilt inte personer som Tony Moorcroft. För honom är omväxling alltid bättre än vila, vilket INCH upptäckte.
DEN 19 mars 2003 höll den amerikanske presidenten George W. Bush ett tal till världen.
I ett direktsänt TV-tal sade han att de allierades insats för att avväpna Irak, befria det irakiska folket och försvara världen mot stora faror hade påbörjats.
En av dem som förmodligen följde händelserna i Irak lite närmare än de flesta var reservofficern Tony Moorcroft, från sitt hem i Storbritannien flera tusen kilometer bort.
Hans specialiserade marinregemente hade redan fått den allmänna mobiliseringsordern, det första regementet som fått denna order sedan Andra Världskriget.
Brevet hade kommit med posten två månader tidigare.
”Jag öppnade det och snabbt läste igenom det innan jag for till jobbet, men jag tänkte inte så noga på vad det handlade om. Det var först ett par timmar senare som jag insåg att det var fullt allvar”, säger han.
Inte så konstigt att hans familj var mer oroliga än han.
”Du vet att det är det här du tog värvning och utbildades för, så du fokuserar helt och hållet på nuet och de dagliga uppgifterna och det gör att du kan hantera rädslan och oron”, säger han. ”Din familj däremot måste fortsätta med sitt vanliga liv i så stor utsträckning som möjligt.”
En vecka efter att han hade fått inkallelseordern i januari 2003 lämnade han familjen i norra England och intog sin plats i ledet i 165 Port and Maritime Regiment, en specialiserad logistikenhet, som en del av Operation Telic 1.
Deras jobb under de kommande fem månaderna bestod i att hålla de allierade trupperna vid liv när de landsteg vid strategiska punkter i Irak och Kuwait.
Som underofficer var han också ansvarig för en grupp soldater.
”Det gör att man verkligen fokuserar på att uppnå det resultat som alla önskar, vilket är att kunna återvända hem till familj och vänner oskadd”, säger han.
Tusentals dog i strid, men Tony överlevde – och återvände till sitt jobb som personalchef vid INEOS Chlorvinyls och INEOS Enterprises.
”Jag tog ledigt ett tag, men jag ville återvända till ett normalt civilt liv så snart som möjligt”, säger han. ”Det var ganska enkelt för mig eftersom jag hade en fulltecknad kalender direkt när jag kom tillbaka till jobbet. Min familj och mina vänner och kolleger stöttade mig verkligen och ställde inte hela tiden en massa frågor, och det stöd jag fick från INEOS var fantastiskt. Många reservofficerare oroade sig över sina jobb. Det behövde inte jag göra och därför kunde jag fokusera helt och hållet på att se till att alla kunde återvända hem oskadda.”
Det var en upplevelse som skulle förändra hans liv.
”Jag lärde mig mycket om mig själv och andra, men jag skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag gör något liknande igen”, säger han. ”Jag uppskattar livet mer nu och jag tror att jag är bättre på att hantera svåra situationer.”
”Jag gick med för att förbättra mina ingenjörskunskaper och för att förbättra mina karriärmöjligheter”, säger han. ”Men min reservofficerskarriär har förändrat mitt liv på flera plan och INEOS som arbetsgivare har verkligen stöttat mig på alla sätt. I arméreserven utbildas man i att hantera mycket krävande situationer där man inte har något annat val än att ta ansvar för sina handlingar. I kemiindustrin finns liknande utmaningar och dilemman. Under årens lopp har jag märkt att de båda rollerna kompletterar varandra: båda kräver ledarskap, samarbete, disciplin, integritet och respekt”.
Han måste också ha gjort något rätt.
Förra året nominerades han nämligen till ”Queen’s Birthday Honour” – drottningens medalj för reservofficerare – för enastående förtjänstfullt utförande av sin tjänst, av sin befälhavare, överstelöjtnant C.K. Thomas, RLC.
Endast 13 medaljer delas ut per år.
”Jag blev chockad först”, säger Tony, 55. ”Men efter ett tag övergick det till stolthet eftersom så få av dessa medaljer delas ut, vilket gör dem verkligt speciella”.
Han fick medaljen i Buckingham Palace av prins Charles som mindes att han hade träffat Tony 1993 i Liverpool vid minnesceremonin för slaget om Atlanten. ”Han var mycket intresserad av min övergång från flottan till armén eftersom vi båda hade tjänstgjort på samma typ av fartyg under våra karriärer”, säger Tony.
Hedersutmärkelse
TONY Moorcroft har svårt att tänka sig någon större hyllning än drottningens medalj för reservofficerare.
Det beröm som föregick hans nominering ligger inte långt efter dock.
Hans befälhavare, överstelöjtnant Colin Thomas, som nominerade Tony till utmärkelsen, säger att Tony genomgående utmärkte sig som en föredömlig och osjälvisk person, trots att han nu börjar närma sig pensionen.
”Han har alltid varit känd för sin laganda och sin beredskap att låta andra komma i första hand och hjälpa sina kolleger”, säger han. ”Alla som arbetar med honom, och kanske viktigast av allt, de som står under hans befäl ser upp till honom med största respekt. Han visar ett fantastiskt engagemang, det går att lita på honom till hundra procent och han har fortfarande en okuvlig entusiasm, även efter mer än 30 års tjänst i både marinen och armén.”
Överstelöjtnant Thomas säger att Tony visade ett enormt engagemang för sina soldater under insatsen i Irak 2003.
”Utöver sina huvuduppgifter lade han ner mycket arbete på att reparera eller hitta improviserade lösningar för grundläggande faciliteter, vilket hjälpte till att hålla moralen uppe”, säger han.