Konflikten i Grangemouth

Anläggningen i Grangemouth, som innefattar Petroineos, ett samriskföretag för raffinering, är en av INEOS tre största anläggningar. Anläggningen byggdes för mer än 50 år sedan för att behandla olja och gas från Nordsjön. 

Video

Konflikten i Grangemouth

00:00

Anläggningens resultat har varit negativa sedan krisen 2008 och man har varit tvungen att varje år förlita sig på stöd från andra företag i INEOS-koncernen sedan dess för att överleva.  Koncernen har bistått med totalt 600 miljoner pund (715 miljoner euro) under denna period.

Det finns två verksamheter vid anläggningen och de har båda problem. Raffinaderiet har små marginaler och har drabbats av det negativa affärsklimatet i Europa efter krisen. Det har också haft dålig tillförlitlighet och höga kostnader.

Hjärtat i den andra verksamheten, kemikalier, är krackningsanläggningen (KG) som omvandlar gas från Nordsjön till olefiner. Tillgången till dessa gaser har minskat drastiskt de senaste åren, vilket har inneburit att vi nu endast kan driva anläggningen med 50 % av dess kapacitet. Dessutom är kostnadsbasen alltför hög.

Grangemouth (kemikalier och raffinaderi) har inte kunnat ta itu med den höga kostnadsbasen som har varit förödande för verksamheten, eftersom det lokala facket, Unite, inte har gått med på att diskutera allvaret i situationen.

Pensioner är ett utmärkt exempel på avsaknaden av konkurrenskraft. En typisk pension vid vår anläggning i Grangemouth kostar 65 % av lönen. Det är helt enkelt för mycket. Lönerna är dubbelt så höga som genomsnittet i Storbritannien. Alla försök att diskutera denna ohållbara position med facket möttes med ett ”nej” och hot om strejk. Unite hotade med strejk 3 gånger under 2013, i februari, i juli och i september. Strejken 2008 kostade verksamheten 120 miljoner pund och innebar att Grangemouth gick miste om välbehövliga infrastrukturinvesteringar.

Efter en ”missämjans sommar” på grund av sammankallaren för fackföreningarna, Stevie Deans, som tyvärr hade missbrukat INEOS faciliteter och information, samt ökande förluster, beslutade vi att Grangemouth antingen måste acceptera förändringar eller läggas ned.

Det enda scenario för kemikalieverksamheten som erbjöd en ljus framtid var att komplettera den minskande tillgången till gas från Nordsjön med skiffergas från USA, som både finns i stora mängder och är billig. Transport av stora mängder gas kräver emellertid investeringar och infrastruktur. Särskilda fartyg och stora import- och exportterminaler behövs för att hantera kondenserade gaser vid minus 100 °C. De totala investeringarna som krävs för att Grangemouth ska kunna ta emot och behandla skiffergas från USA är i storleksordningen 300 miljoner pund, varav 150 miljoner pund krävs för att bygga en importanläggning vid Grangemouth.

INEOS Capital nådde en överenskommelse med ledningen före sommaren, att man var beredd att finansiera detta ”transformationsprojekt” för Grangemouth, men endast under förutsättning att verksamheten tog itu med sin kostnadsbas, inklusive de dyra pensionerna och det övergripande lönepaketet för operatörer på 100 000 pund per år (120 000 euro eller 160 000 dollar).

Ledningen tog fram en ”överlevnadsplan” för Grangemouth som innefattade att det nuvarande pensionssystemet stängdes och byttes ut mot ett marknadsledande pensionssystem, frysta löner i 3 år och förändringar i uppsägningsvillkoren och anställningsflexibiliteten. I gengäld åtog sig INEOS att investera 300 miljoner pund i importen av amerikansk gas.

Unite vägrade att diskutera ”överlevnadsplanen”, vilket innebar att ytterligare förluster var oundvikliga och att andra företag i INEOS-koncernen skulle tvingas fortsätta att stötta Grangemouth.

Vi bad de anställda att rösta om överlevnadsplanen men resultatet var tyvärr inte entydigt.

Omfattande interna diskussioner följde efter detta nedslående resultat och vi kom fram till att vi inte hade något annat val än att meddela nedläggningen av kemikalieverksamheten för att undvika ytterligare förluster.

I sista minuten meddelade facket att man gick med på att ändra sin ståndpunkt och accepterade kraven på förändringar för att säkra finansieringen på 300 miljoner pund.

Vi ser nu tydligt att resultatet var mycket positivt för anläggningen. Det innebär att Grangemouth har en framtid, och framtiden har dessutom potential att bli mycket god och långvarig.

Det är mycket beklagligt att processen blev som den blev. Det orsakade stor oro bland de anställda och deras familjer och det ledde till att över 40 000 000 euro gick till spillo, vilket var både onödigt och oekonomiskt. Grangemouth måste hitta ett konstruktivt sätt att föra en dialog mellan anställda och ledning. Detta gör vi i stort sett med alla våra andra anläggningar, oavsett om de är fackligt anslutna eller inte. Vi har haft två strejker under de senaste åren som har kostat sammanlagt 200 miljoner euro, flera år av aggressiva konfrontationer med fackföreningar, flera strejkvarsel och stora förluster. Världen är föränderlig, företags framgångar går upp och ner. Emellanåt måste förändringar genomföras och det måste finnas ett effektivt forum för att diskutera detta.

Jag skulle vilja be de anställda vid Grangemouth att överväga hur de vill företrädas på ett effektivt och konstruktivt sätt i framtiden, och ha i åtanke att både arbetstagare och arbetsgivare tjänar på att verksamheten i Grangemouth är framgångsrik i framtiden.

JIM RATCLIFFE

Grangemouth

Konflikten vid oljeraffinaderiet i Grangemouth tog en ny vändning i höstas.

Efter att en överenskommelse nåtts med Unite, som innebär att den petrokemiska anläggningen i Falkirk, Skottland, kommer att fortsätta har det framkommit anklagelser om mobbning och hotelser som påminner om fackens stridsmetoder på sjuttio- och åttiotalet.

En av toppcheferna vid INEOS, det företag som driver Grangemouth, hävdade att Unite skickade en demonstrantskara till hans hem, vilket ledde till att han fruktade för sin hustrus och sina två små barns säkerhet.

En annan chefs dotter sade att hon vid samma tid mottog en efterlysningsaffisch på hennes far i sitt hem i Hampshire, flera hundra kilometer från anläggningen i Grangemouth.

David Cameron beskriver anklagelserna som ”chockerande” och uppmanade Labour att undersöka påståendena om facket, som är partiets största donator.

Len McCluskey, Unites generalsekreterare, försvarade taktiken och sade att den är ”laglig” och tillade: ”Om en företagsledare ägnar sig åt vad vi anser är orättvisa angrepp på arbetare och deras familjer och de samhällen de lever i är tanken att ansiktslösa chefer kan försvinna till sina lummiga förorter och komma undan med den typen av beteenden något som vi tycker är fel.”

Här berättar Jim Ratcliffe, INEOS ordförande, hur han tog striden mot facket och vad det brittiska näringslivet kan lära sig av Tysklands framgångar. 

INEOS ordförande Jim Ratcliffe reflekterar över konflikten i Grangemouth och fackets stridsmetoder

I slutet av 2005 förvärvade INEOS Innovene, BP:s petrokemiska gren, för 9 miljarder dollar. Detta medförde att INEOS fyrdubblade sin storlek och övertog några av världens största industrianläggningar. En av dessa anläggningar ligger i Köln.

Jag besökte anläggningen i Köln tre månader senare. Den är ungefär lika stor som anläggningen i Grangemouth men betydligt mer lönsam. Här träffade jag sammankallaren för fackföreningarna. Han hette Siggi, var 1,93 m och var känd att representera de anställda på ett robust men rättvist sätt.

Efter 15 minuters småprat för att lära känna varandra, sade han: ”Jim, jag gillar inte ditt bonussystem.” Chockad, svarade jag: ”Varför inte, Siggi? Det är ett mycket generöst bonussystem.” Han svarade: ”Jag skulle hellre se att du lade pengarna på anläggningen, investeringar och underhåll så att vi kan vara säkra på att det kommer att finnas jobb för de anställdas barn och barnbarn.”

Det har aldrig varit några strejker vid anläggningen, eller ens en antydan till strejk. Facket, för de anställdas räkning och INEOS, har ett gemensamt mål: en långsiktig och framgångsrik framtid. De anställda behåller jobb med hög kvalitet, INEOS gör lönsamma resultat och återinvesterar vinsten i anläggningen.

Det är tyvärr så att kemianläggningar i Tyskland, utan undantag, är i bättre skick och effektivare än motsvarande anläggningar i Storbritannien. Och lika beklagligt är att den tyska kemiindustrin har klarat sig bättre än den brittiska, som har upplevt ett antal nedläggningar i de nordöstra och nordvästra delarna av landet.

Den konstruktiva dialog som vi möter i Köln finns inte vid den petrokemiska anläggningen Grangemouth i Falkirk. Fackföreningar kan spela en värdefull roll i stora organisationer där det är svårt att föra en dialog med tusen personer. De kan förhandla fram årliga löneökningar med ledningen, fungera som representanter vid klagomål samt förklara och ge råd om komplicerade förändringar i arbets- och pensionslagstiftningen. Jag anser dock att de måste förstå att ett företag måste vara lönsamt för att överleva; att världen förändras hela tiden vilket gör att företag måste anpassa sig för att förbli konkurrenskraftiga och slutligen att deras roll är att värna om sina medlemmars långsiktiga sysselsättning.

Vid anläggningen i Grangemouth hotade Unite med strejk tre gånger i år: i februari, i juli och i oktober. I februari krävde facket en löneförhöjning på 3,9 procent, vilket företaget helt enkelt inte hade råd med. Vi hade inget annat val än att godta detta eftersom anläggningen inte hade någon beredskap för strejk. Det skulle helt enkelt ha varit förödande. I slutet av juli ringde Len McCluskey, Unites generalsekreterare, till anläggningen och krävde att Stevie Deans skulle få återgå till sin tjänst (Deans hade nyligen blivit avstängd efter att tusentals e-postmeddelanden som rörde Labour hade upptäckts i vårt datorsystem). Om detta inte skedde skulle McCluskey ”se till att verksamheten vid Grangemouth stannade helt”. En strejk skulle ha varit för skadlig även vid denna tidpunkt. I oktober kom droppen som fick bägaren att rinna över. Unite utlyste strejk i protest mot undersökningen av Stevie Deans, men viktigare och långt mer förödande, var att de vägrade att delta i diskussionerna om anläggningens framtid.

Om inga åtgärder hade vidtagits hade Grangemouth utan tvekan gått omkull. Verksamheten hade inte anpassat sig till den förändrade verkligheten som blivit mer effektiv och konkurrenskraftig, eftersom facket hade hållit anläggningen i ett strupgrepp. Varje tekniker vid anläggningen i Falkirk kostar nu nästan 100 000 pund per år, om man räknar med en lön på 55 000 pund plus pensionsavgifter på 35 000 pund samt bonusar och sociala avgifter. Denna kostnadsnivå är helt enkelt ohållbart i vår bransch.

Det är fel av fackföreningarna i Storbritannien att tro att det är vi som är fienden. Det är vi inte. Det är varken nödvändigt eller lämpligt att skapa missämja, missbruka de anställdas intressen och ständigt hota med stridsåtgärder. Det är fel att brev som inleds med ”bröder och systrar” (det är så meddelanden från facket till medlemmarna är adresserade) beskriver skeptiker eller dem som vågar gå emot facket som strejkbrytare. Det är också ett typiskt mobbningsbeteende. Det är inte bara fel, det är också en skrämseltaktik avsedd att undertrycka andra åsikter – en inställning som går helt mot de värden som genomsyrar dagens samhälle, där yttrandefriheten är något man värnar om.

Medan konflikten pågick skickade en kvinnlig anställd vid bokföringsavdelningen ett e-postmeddelande till alla anställda vid anläggningen. I e-postmeddelandet uttryckte hon sin oro för sitt jobb och fackets stridslystnad. Hon bekräftade också att verksamheten hade ekonomiska svårigheter (hon sammanställde bokföringen varje månad). På grund av detta fick hon otrevliga anonyma telefonsamtal.

Denna incident diskuterades mycket i INEOS. Det gjorde många av oss upprörda att en kvinnlig anställd, som dessutom har tre barn, inte fick uttrycka sin oro och sina åsikter fritt. I slutändan spelade detta in i vår beslutsamhet att inte acceptera en lösning för anläggningen som inte medförde förändringar på många fronter, men viktigast av allt, i attityder och arbetsmetoder.

De fackliga problemen vid anläggningen i Grangemouth sträcker sig tillbaka till sjuttiotalet. För tre veckor sedan var jag och några av mina vänner på en guidad mountainbiketur i de italienska Alperna. En av deltagarna, Tony Loftus, som var verksamhetschef för INEOS föregångare, Inspec, avslöjade i en diskussion om problemen vid Grangemouth att hans första jobb som nyutexaminerad kemiingenjör från universitetet i Manchester var vid anläggningen i Grangemouth i början av sjuttiotalet. Han sade, helt spontant: ”När jag jobbade i Grangemouth hade vi inga problem; vi hade inga strejker och ledningen gjorde som de blev tillsagda.” Inte mycket har förändrats sedan dess och idag brottas anläggningen med problem som dess tyska motsvarigheter inte har.

Fackföreningarna var inte en del av min uppväxt, men som barn bodde jag i vad som definitivt var ett arbetarklassamhälle. De första 10 åren av mitt liv bodde jag i Failsworth, en av Manchesters norra förorter, i närheten av Oldham. Jag minns att jag kunde se mer än 100 fabriksskorstenar från mitt sovrumsfönster - det var nog så jag lärde mig att räkna. Vi bodde i en liten återvändsgränd som hette Boston Close i ett kommunalt hus, som jag har fina minnen från. Huset finns fortfarande kvar. Jag minns att min pappa berättade för mig att han när han var yngre hade klättrat i alla träd i Miles Platting, en närliggande förort där han hade växt upp. Det var först många år senare som tonåring som det slog mig att det inte fanns några träd i Miles Platting. Det är långt ifrån de lummiga förorterna i grevskapen runt London.

Dessa samhällen i Lancashire växte fram i slutet av 1700-talet. Arbetare flyttade från åkrarna och letade nya jobb och möjligheter i den industriella revolutionen som började i hjärtat av Lancashire. Storbritannien uppfann begreppet tillverkning. Många av mina förfäder flyttade från åkrarna i Derbyshire till Manchester. Alla skrev sina namn med ett kryss.

Jag har utan tvekan kopplingar till tillverkningsindustrin, som så många andra i den här delen av landet. Jag är en stark förespråkare för att tillverka saker i en stor ekonomi som Storbritanniens. Det betyder inte att jag har något emot servicesektorn. Det har jag inte, men jag tror att en stabil och balanserad ekonomi kräver en slagkraftig tillverkningssektor. Vi spenderar en stor del av våra inkomster på varor av olika slag, från tvättmaskiner till handväskor (jag förstår inte varför vi verkar behöva så många), och det sunda förnuftet säger att det är bättre att tillverka en del av dessa varor än att importera dem.

Storbritanniens tillverkningsbas har i det närmaste kollapsat under de senaste 20 åren. En typisk ekonomi har tre pelare: jordbruk, tillverkningsindustri och tjänsteindustri. Jordbruk utgör normalt en ganska liten del, mindre än 10 procent, tjänstesektorn är i allmänhet störst och tillverkningsindustrin står för ungefär 20 procent, vilket är fallet i Tyskland.

För tjugo år sedan låg England bara ett par procent efter Tyskland. I dag är Storbritanniens tillverkningsindustri bara hälften så stor som Tysklands.

De uppenbara frågorna är varför denna krasch har skett och om det har någon betydelse? Jag tycker definitivt att det är viktigt. Ett alltför stort beroende av tjänstesektorn gör ekonomin sårbar. Tyskland återhämtade sig från lågkonjunkturen 2008 - 2009 mycket snabbare och mer kraftfullt än Storbritannien. De geografiska skillnaderna är också viktiga i denna fråga. I mellersta och norra England är beroendet av tillverkningsindustrin mycket högre och samhällen har drabbats av hög arbetslöshet. London är tydligt tjänstebaserat och dessutom mycket framgångsrikt, men London är inte allt.

Jag ser vissa tendenser i regeringen, som sitter i en ”tjänstemiljö”, d.v.s. i London, att man tror att framtiden handlar om Londons finansiella centrum. Vi bör ta lärdom av Tyskland, där man har en stark koppling till sin blomstrande tillverkningssektor och inser att den spelar en nyckelroll i en balanserad ekonomi.

Jag ser den snabba nedgången i Storbritanniens tillverkningsindustri som ett resultat av tidigare regeringars oförmåga att inse dess betydelse.

Storbritannien saknar ett riktigt bra försäljningsargument för att locka tillverkare. INEOS har flera anläggningar i Storbritannien, men de är inte lika lönsamma som våra anläggningar i Tyskland, Belgien och, i synnerhet, USA. Storbritannien har dyr energi, kompetensnivån är lägre än i andra länder, pensionerna är dyra och fackföreningarna kan vara besvärliga. Historiskt sett har regeringen inte varit i fas med tillverkningsindustrin i Storbritannien, till skillnad från USA där kompetensnivån är hög, de flesta av våra anläggningar inte är fackligt anslutna, energikostnaderna är en bråkdel av vad de är i Storbritannien och marknaden är enorm. Och Tyskland är helt enkelt bra på tillverkning – som vi var en gång i tiden.

Det finns ingen anledning att tillverkningsindustrin inte skulle kunna återupplivas i Storbritannien. Den nuvarande regeringen har blivit mer lyhörd för tillverkningsindustrins betydelse för att bibehålla sunda finanser. Vi får aldrig glömma att det var britterna som uppfann tillverkningsindustrin.

För att återgå till mitt huvudsakliga tema – fackföreningarna och frågan om de är bra eller dåliga. – Jag vidhåller att fackföreningar som använder metoder från sjuttiotalet leder oss alla i fördärvet. Siggi, sammankallaren för facket vid anläggningen i Köln, däremot har ett modernt tankesätt. Han utmanar, testar, rör om i grytan och förhandlar, men han övertalar alltid INEOS att investera. En bra fackförening är bra för arbetsgivarna – och för de anställda.

Tuffa tider

Kemi gör stor skillnad för den värld vi lever i, men kan den europeiska kemiindustrin, som direkt bidrar med ungefär 500 miljarder euro till EU:s ekonomi, få beslutsfattarna att lyssna på deras betänkligheter så att man kan konkurrera på den globala marknaden? Det får framtiden utvisa. Men tiden är knapp, förklarar Tom Crotty vid INEOS. 

Video

TUFF A TIDER

00:00

Europas ställning i världen är hotad. Den petrokemiska industrin, som direkt bidrar med 500 miljarder euro till EU:s ekonomi, står idag inför stora interna och externa utmaningar, men de behöver inte vara livshotande om EU agerar i tid, säger Tom Crotty, koncernchef vid INEOS. 

”Europa har ett väldigt tydligt val, mellan nedgång och förfall eller positiv utveckling”, säger han.

Oavsett vilket val man gör kommer avgörandet att hänga på två saker: EU:s miljöpolitik för att minska koldioxidutsläppen och om man förmår att utnyttja sina egna resurser för att få ner de skenande energipriserna.

”Detta är de två största utmaningarna för EU”, säger Tom.

Europa är nu en av de dyraste platserna i världen för produktion av petrokemiska produkter. Mellanöstern är fortfarande, med liten marginal, billigast, men tack vare utnyttjandet av skiffergas håller USA på att gå ikapp.

”EU:s problem är att två av de stora handelsblocken i närheten har tillgång till mycket billigare energi”, säger Tom.

Och det syns.

Det kostar INEOS Olefins & Polymers i Frankrike dubbelt så mycket som i USA att producera ett ton etylen.

”Den amerikanska verksamheten är vår mest lönsamma och den europeiska verksamheten är troligen våra minst lönsamma om man gör en direkt jämförelse”, säger han.

Cefic, den Bryssel-baserade branschorganisationen, som är den europeiska kemiindustrins språkrör, tror att situationen kommer att förvärras i år innan den blir något bättre nästa år.

”Cefic förutspår en blygsam tillväxt på 1,5 procent nästa år”, säger Tom, som är en av Cefics styrelseledamöter. ”Det är blygsam tillväxt, men det är verklig tillväxt.”

Det som ligger bakom tillväxten är tillverkning av innovativa, miljövänliga och värdefulla produkter med hög kvalitet för marknader som kräver det bästa och inte nödvändigtvis det billigaste.

”Om man letar efter en specialplast för tillverkningen av en nyckelkomponent till en helt ny BMW frågar man inte efter vem som är billigast utan vem som är bäst.”

Det är detta som, hittills, har skyddat den europeiska kemiindustrin.

”Här har vi nyckeln till Europas framtid”, säger Tom. ”Utan detta skydd skulle Europa översvämmas av billiga kemiska produkter, men vi måste fortsätta att producera tekniskt avancerade produkter som det är svårt för konkurrenterna att kopiera.”

INEOS tillverkar en av dessa produkter. Företaget specialiserar sig på att tillverka polymerer som används i mjölkförpackningar i Frankrike. Plasten måste kunna stoppa kemikalier från att tränga in i mjölken. 

”Detta är inte något en stor anläggning i Mellanöstern kan eller vill kopiera eftersom många av dem är för stora.”

Det finns inget utrymme att slå sig till ro.

Cefic uppmanar den Europeiska Kommissionen att inte ensidigt införa ytterligare miljökrav som inte gäller i resten av världen.

Man varnar att om EU försöker uppnå 2050 års miljömål ökar även energikostnaderna och innebär höjda skatter på koldioxidutsläpp. Detta i sin tur kommer att urholka konkurrenskraften och leda till att utsläppen helt enkelt flyttar till andra länder med minskade investeringar i EU-länderna som följd. 

”EU måste se över sin miljöpolitik eftersom skärpta förordningar driver upp priserna och det har en enorm inverkan”, säger Tom.

Cefic delar den Europeiska Kommissionens mål att minska de globala koldioxidutsläppen, men man är inte överens om tillvägagångssättet.

”Att ensidigt införa miljömässiga föreskrifter kommer att leda till att produktionen av kemiska produkter i Europa läggs ned eftersom vi inte kommer att ha råd med det”, säger han. 

”Det kommer inte att minska koldioxidutsläppen eftersom samma produkter fortfarande kommer att användas av Europas 350 miljoner konsumenter. Dessa produkter kommer helt enkelt att importeras från Kina eller andra liknande länder, vilket kommer att leda till ökade koldioxidutsläpp i samband med produktion och transport.

”I slutändan innebär detta att koldioxidutsläppen har ökat, men också att arbetstillfällen och välstånd i EU har gått förlorad”.

”Det är bättre ur ett miljömässigt och kommersiellt perspektiv att uppmuntra europeiska industrier att göra det rätta genom att utnyttja sin tekniska expertis för att skapa miljövänligare produkter”, tillägger han. 

Tom säger att ett ton PVC som tillverkas i Kina med energi från kolkraftverk för närvarande släpper ut sju gånger mer koldioxid än ett ton PVC som tillverkas i EU, utan att ta med i beräkningar de koldioxidutsläpp det medför att transportera det. 

”Det må vara ett extremt exempel, men det är ett exempel från verkligheten”, säger han. 

Frågan är alltså: Lyssnar EU?

Generaldirektoratet för energi och Generaldirektoratet för näringsliv vid den Europeiska kommissionen lyssnar, säger Tom. Däremot är han inte så säker på att Generaldirektoratet för miljö som inför förordningarna gör det. 

”Deras budskap är att EU måste vara en föregångare för resten av världen”, säger Tom. ”Verkligheten är dock att resten av världen inte följer efter. Europa tar täten och USA säger 'Vi ses. Vi tänker inte sabba vår industri eller vår ekonomi'”.

Tom säger att koldioxidskatter endast fungerar om de införs globalt.

”Det är riktigt att det bästa sättet att uppmuntra företagen att göra något annorlunda är att göra det för dyrt att göra det de gör nu. Det är vad koldioxidskatten gör, men i så fall måste alla göra det”, säger Tom.

”Om en koldioxidskatt införs enbart i EU kommer inte någon att bedriva sina industriella verksamheter i Europa. De kommer att flytta till Kina, Mellanöstern eller Amerika”.

Cefic beräknar att 9 % tillväxt behövs enbart för att den europeiska produktionen ska nå tillbaka till nivåerna innan nedgången 2008-2009, som ledde till att en av INEOS största konkurrenter gick i konkurs.

”Vi hämtade oss efter nedgången eftersom vi inte alls var lika beroende av bil- och byggbranschen som våra konkurrenter”, säger Tom. ”Lågkonjunkturen var svår för oss, men det var inte dödsstöten.”

Bortsett från hotet från koldioxidskatter är kemiindustrin också bestört över EU:s ovilja att tillåta utvinning av naturgas i skiffersten som i sin tur skulle bidra till att minska energikostnaderna för industrin och för konsumenterna i allmänhet.

”Du kan bara minska dina egna kostnader till en viss gräns och därefter kommer man till den energipolitiska frågan”, säger Tom. 

”Jag vet att jag upprepar mig, men detta är en mycket viktig fråga för oss.”

INEOS ChlorVinyls anläggning i Runcorn i norra England använder för närvarande lika mycket ström som staden Liverpool. 

Cefic förutspår att den europeiska kemisektorn, som sysselsätter 1,2 miljoner människor, kommer att möta tuff konkurrens igen nästa år från amerikanska producenter som drar nytta av billig energi och billiga råmaterial tack vare utnyttjandet av skiffergas i Amerika. 

Som läget är nu är förutsättningarna för billigare energi i EU-länderna störst i Storbritannien.

”Det är ingen idé att försöka någon annanstans i Europa för närvarande eftersom motståndet är för stort”, säger Tom. 

Trots protester i Storbritannien – såsom skedde i juli vid anläggningen i Balcombe i West Sussex – är den brittiska regeringen för prospektering av skiffergas och har lovat att kontrollen över viktiga, komplexa tekniska planeringsfrågor skall förflyttas från kommunpolitiker till Departementet för miljö-, livsmedels- och landsbygdsfrågor (Defra) och Miljöbyrån (Environmental Agency, EA).

Cuadrilla är ett av ett tiotal brittiska företag som har tillstånd att borra efter skiffergas. 

INEOS, som behöver hitta en långsiktig lösning för tillgången till etangas för att driva företagets krackningsanläggning vid Grangemouth i Skottland, för samtal med alla dessa företag.

”Det är klart att vi vill engagera oss eftersom vi är en av kunderna, men frågan är: Vill vi vara ännu aktivare?” 

”Vi vet att etangasen i Nordsjön nästan är slut nu och om vi inte hittar en annan gaskälla kommer vi att få svårt att driva krackningsanläggningen i Grangemouth efter 2017”, säger Tom.

I oktober meddelade INEOS att man planerade att investera 300 miljoner pund på en terminal vid Grangemouth för att kunna importera billigare gas från USA. Detta var en direkt följd av att personalen gått med på att stödja anläggningens överlevnadsplan. 

Den skotska regeringen har även tillkännagivit att man kommer att ge ett bidrag på 9 miljoner pund för att finansiera terminalen och den brittiska regeringen har givit ett förhandslöfte om en lånegaranti på 125 miljoner pund även om Skottland skulle rösta för självständighet efter 306 års union med England i nästa års folkomröstning.

”Vi behöver allt stöd vi kan få”, säger Tom.

Sprickbildning synlig i Europa

USA:s förmåga att producera kemikalier billigt har redan fått stora följdeffekter.

Värst drabbade är Europas kemiindustri som till största delen använder råolja för att framställa samma produkter.

I en rapport publicerad av KPMG i oktober 2012 förutspår Mike Shannon, global chef för kemikalie- och prestationsteknik, att detta kan leda till störningar i ekonomin. 

”Det kan leda till att mindre lönsamma anläggningar stängs och att vissa länder eventuellt blockerar amerikansk export för att skydda den lokala produktionen.”

Man kan nog hävda att detta redan har börjat i Europa, som nu är en av de dyraste platserna i världen när det gäller tillverkning av petrokemiska produkter. 

I september meddelade Total att man planerade att stänga en förlustbringande ångkrackningsanläggning i Carling, Frankrike. Naftacrackningsanläggningen, som använder råolja för att framställa kemikalier har brottats med lönsamhetsproblem de senaste fem åren, kommer att stängas 2015.

Detta kommer knappast som någon överraskning för KPMG som 2009 förutspådde att 14 av de 43 krackningsanläggningarna i Europa skulle bli oekonomiska före eller under 2015 på grund av hård konkurrens från Mellanöstern, Asien och Amerika.

Samtidigt som detta sker letar amerikanska företag efter expansionsmöjligheter, som en följd av den stora tillgången på billig etylen och en avmattning i den inhemska efterfrågan. 

USA är redan en nettoexportör av etylenderivat och volymerna beräknas öka kraftigt.

Öst blickar väst

Kina har inlett en ny spännande fas. Genom att minska på kodioxidutsläppen ska man nu tackla de föroreningar som ansätter de kinesiska städerna, samtidigt som man måste upprätthålla produktion av råmaterial för att garantera fortsatt tillväxt. För att klara detta behöver man dock hjälp från innovativa och energieffektiva företag med beprövade säkerhetsprocedurer och teknisk expertis - såsom INEOS.

Den kinesiska draken, som symboliserar makt, styrka och lycka, har hittills betjänat landets ledare väl.

Under dess tillsyn har Kina vuxit oerhört snabbt från en obetydlig marknad till den näst största ekonomin i världen, hack i häl med Amerika.

Denna snabba tillväxt som saknar motstycke, har till större delen styrts av export och den tunga tillverkningsindustrin och inneburit enorma kostnader för miljön. Kina står idag för det största utsläppet av koldioxid i världen.

På världsscenen är den gällande uppfattningen att Kina inte bryr sig om miljöfrågor.

Detta är dock något som Kinas ledare inte längre vill acceptera.

Vändpunkten var den senaste femårsplanen.

Historiskt har Kina främst inriktat sig på export - nu ska man ställa in sig på hemmamarknaden också.

Man planerar att uppmuntra kinesiska företag att samarbeta med västerländska företag som kan hjälpa dem att expandera och bli mer energieffektiva.

”Fröet såddes i femårsplanen”, säger Rob Nevin, VD på INEOS Nitriles. ”Vi vill öppna dörren för företag.”

Tidigare i år bildade Kina och två av INEOS världsledande företag, INEOS Nitriles och INEOS Phenol, ett samriskbolag som tillsammans byggde den största fenolanläggningen i Kina och en akrylnitrilanläggning i världsklass för att möta en växande inhemsk efterfrågan på petrokemiska produkter.

”Det är oerhört spännande. Kina är motorn för petrokemiska produkter och kemikalier på grund av sitt stora behov. Denna motor kommer nu att dra med sig resten av världen”, säger Rob. 

”Detta ger INEOS möjligheten att gå in på den största globala marknaden.”

”Vi ville expandera och vår positionering på marknaden samt vår tekniska expertis innebar att vi var det bästa valet.” 

Kina benämns ofta som det andra jordklotet. 

”Man måste resa dit för att uppskatta hur stort landet verkligen är”, säger han. ”Jag har bott i USA, men det är ingenting i förhållande till Kina.”

INEOS Phenol är den största tillverkaren av fenol och aceton i världen och Kina är den snabbast växande marknaden för båda dessa kemikalier, vilka används för att producera polykarbonat, plaster, fenolhartser och syntetiska fibrer, såsom nylon, samt lösningsmedel.

INEOS Nitriles är världens ledande producent av akrylnitril, som är den viktigaste ingrediensen i kolfiber - något som Kina inte kan få nog av.

När båda tillverkningsenheterna tas i drift kommer INEOS Nitriles vara den enda tillverkaren med fabriker på de två största akrylnitrilmarknaderna i världen. INEOS Phenol kommer att vara det enda företag som tillverkar aceton och fenol i Europa, Amerika och Asien.

”Ett perfekt äktenskap; världsledande globala tillverkare som tillsammans går in på den största globala marknaden”, säger Rob.

INEOS Phenols joint venture med Sinopec Yangzi Petrochemical Company kommer att skapa en 1,2 miljoner ton kumen-, fenol- och acetonanläggning i det kemiska industriområdet i Nanjing i Jiangsu-provinsen.

Anläggningen, som beräknas producera minst 400 000 ton fenol och 250 000 ton aceton per år, uppskattas kunna möta hela Kinas efterfrågan mot slutet av 2016. Den nya fabriken kommer också att leda till att INEOS fabriker i Europa och USA kan koncentrera sig på inhemsk tillväxt. 

”Detta ömsesidigt fördelaktiga samarbete är viktigt för INEOS Phenols utveckling och för INEOS i Kina”, säger Harry Deans, VD på INEOS Phenol. ”Det är den största kapitalinvesteringen som INEOS någonsin har gjort.” 

”Sinopec YPC, som är en solid lokal samarbetspartner, skapar med hjälp av vår ledande fenolteknologi och marknadsnärvaro ett avsevärt mervärde för vårt företag och våra kunder.”

INEOS Nitriles har börjat göra affärer med det statsägda företaget Tianjin Bohai Chemical Industry Group Corporation.

De planerar att bygga och sätta i drift en akrylnitrilanläggning i världsklass i Tianjin. Endast den modernaste teknologin och katalysatortekniken kommer att användas när anläggningen byggs.

”Vi har inte påbörjat byggnadsarbetet ännu eftersom alla detaljer inte är helt klara – men vi har vissa ambitioner”, säger Rob.

”Generellt betraktas vi som den ledande aktören inom branschen i fråga om säkerhet och vi vill överföra den högsta möjliga standarden till Kina.”

”Säkerheten på kinesiska anläggningar är inte lysande så de hoppas kunna uppnå en bättre västerländsk standard genom att iaktta hur vi arbetar och hur vi hanterar personlig säkerhet och säkerhetsprocedurer.”

De kinesiska ledarna vill få till stånd flera dylika samriskföretag tillsammans med utländska företag för att ta itu med gamla problem och skapa ett hållbarare ekonomiskt system.

Deras avsikt är att åstadkomma ekonomieffektivisering och låga koldioxidutsläpp på längre sikt genom att använda avancerade tillverkningsmetoder, vilket beskrivs i den tolfte femårsplanen från Kinas Statsråd. 

I enlighet med planen utlovar de kinesiska beslutsfattarna: 

• att sätta nya gränser för energikonsumtion

• att klämma åt icke-produktiva företag och branscher med hög energiförbrukning

• att minska koldioxidutsläppen med upp till 45 % innan 2020

• att minska Kinas beroende av fossila bränslen, i synnerhet kol

• att investera i energivänlig teknologi, och

• att ta itu med miljöförstöring.

Vilken utmaning - de kinesiska ledarna anser dock att resultatet är inom räckhåll!

Rob, som har jobbat på BP i 25 år, påstår att arbetstempot på INEOS passar kineserna. 

”INEOS är ett litet, smart och enkelt bolag att samarbeta med och det är det som är skillnaden”, säger han. ”När man vill få någonting utfört är skillnaden mellan BP och INEOS som dag och natt.” 

När man väl kommit överens om den exakta strukturen och läget för ett projekt, presenteras förslaget till INEOS Nitriles ordförande Jim Ratcliffe som godkänner det, säger Rob. 

”Ibland kan man få ett godkännande rysligt fort,” fortsätter Rob, som nu har jobbat på INEOS i åtta år. ”Men sen måste du prestera.” 

”Det kinesiska beslutsfattandet har blivit trögare och trögare med tiden. Om du började bygga någonstans för tio år sedan hade du kanske fått böter. I dagsläget skulle arbetet stoppas. Noggrannheten och uthålligheten bland folket med hänsyn till miljön är utan motstycke numera”, vilket är förståeligt enligt Rob.

”Föroreningarna är något som berör varje kinesisk människa,” fortsätter han. ”I de större städerna kan det vara så illa att man måste bära ansiktsmask.”

Kinas luftförorening är idag den största orsaken till inre oroligheter och Världsbanken har uppskattat att 16 av världens 20 mest förorenade städer ligger i Kina.

Antalet miljöprotester i Kina har ökat med ungefär 29 % varje år sedan 1966, enligt det kinesiska samfundet för miljövetenskap. 

”2011 ökade antalet större miljöolyckor med 120 %”, säger samfundets vice ordförande Yang Zhaofei. 

I september presenterade Pekings lokala myndigheter en fempunktsplan för att ta itu med föroreningarna i huvudstaden.

”Nyheten ligger i den verkliga beslutsamheten och de små detaljerna”, säger Alvin Lin, chef för klimat- och energifrågor på Pekings försvarsråd för naturresurser. ”Man har verkligen beslutat sig för att göra något för att ta itu med den allvarliga miljöförstöringen.”

World Resources Institute påstår att 43 % av de globala utsläppen beror på Kina och USA.

Problemet är att Kina har ett stort kolberoende.

”Kina får 70 % av sin energi och nästan 80 % av sin elektricitet från kol,” enligt Luke

Schoen som har gjort ett **rapportage** för World Resources Institute. 

Kina har inhemska kol- och gasresurser som det dock är svårt att utvinna, vilket innebär att man i allt större utsträckning förlitar sig på import från utlandet. Oljan importeras från Mellanöstern och Afrika, kolet kommer från Australien och Indonesien och gasen kommer från Centralasien och Australien. 

”De kinesiska ledarna medger att Kinas beroende av kol som energikälla utgör ett problem”, säger Luke. ”Det ökade beroendet av energi från utlandet är en strategisk oroskälla för de kinesiska ledarna.” 

Stora tillgångar av skiffergas har påträffats i Kina, fast till skillnad från USA har man ännu inte tillgång till den banbrytande tekniken som behövs för att utvinna dessa.

Än så länge fokuserar sig de kinesiska ledarna på att bibehålla landets tillväxt samtidigt som man försöker utveckla riktlinjer för att minska koldioxidutsläppen och producera renare energi.

”Kina investerar i själva verket mer på förnybar energi än något annat land”, säger Luke.

Under 2011 investerade Kina $52 miljarder på förnybara energiresurser, en siffra som förra året ökade till $67,7 miljarder – 50 % mer än USA.

Olikt andra länder, som anser att ren energi är ett hinder för ekonomisk tillväxt, är Kina av motsatt uppfattning.

Man är övertygad om att de nya riktlinjerna kommer att göra det möjligt för Kina att behålla sin ställning som huvudaktör på den globala marknaden, samtidigt som man tar itu med de klimatförändringar som utgör ett allvarligt hot mot landets välstånd på längre sikt. 

”Inhemska beräkningar visar att finansiella förluster på $50 miljarder kan tillskrivas naturkatastrofer under 2011. En oberoende rapport uppskattar att den siffran kan komma att öka till nästan $748 miljarder per år innan 2030 om inga åtgärder vidtas”, konstaterar Luke.

Barn uppmanas att stänga av datorn och sätta på sig löparskorna…

Vi har aldrig skyggat iväg från en utmaning så varför skulle vi göra det nu? På INEOS vill vi göra vårt allra bästa för att få barn att börja springa igen och vi har därför lanserat en ny spännande utmaning.

Vi hoppas kunna inspirera tusentals barn att lämna TV, dator och videospel hemma och gå ut och ha roligt.

Ordföranden Jim Ratcliffe har konverterat sitt intresse för löpning till ett initiativ som man hoppas ska hjälpa att ta itu med ett av de allvarligaste globala folkhälsoproblemen i vår tid – barnfetma.

”Man behöver ju inte direkt vara Einstein för att förstå – vi vill bara att barnen går ut ibland”, säger han.

”Löpning utgör grunden för många coola sporter så om barnen får blodad tand när de är små är det troligare att de fortsätter som vuxna. Något som i sin tur kommer att leda till en hälsosammare och mer aktiv livsstil.”

Det första, av flera planerade, engelska 1,6 km Go Run For Fun evenemanget var en braksuccé med hundratals deltagande barn. När du läser detta kommer ytterligare 10 000 barn att ha deltagit. 

Den brittiska olympiska silvermedaljören, hinderlöparen Colin Jackson, kom till Newbury (London) för att önska dem lycka till.

”Att springa är inte svårt. Det är något som man gör som barn, så det här är ett underbart sätt för barnen att ha roligt med sina kompisar”, säger han.

För att kampanjen ska lyckas har INEOS inlett ett långsiktigt samarbete med teamet som ligger bakom den legendariska löpartävlingen Great North Run. Man planerar att arrangera ett antal mindre och större löparevenemang för barn mellan fyra och elva år på flera ställen i Storbritannien. 

Förhoppningen är att mer än 30 000 barn ska ha deltagit i ett av de 70 Go Run For Fun evenemang som planeras innan 2014. Siffran ska öka till 50 000 barn och 100 evenemang innan 2016. 

”Om det går som planerat, och vi har inte anledning att tro något annat, kommer det att bli det största löparinitiativet för barn i världen, och ett fantastiskt arv från London-olympiaden”, säger Brendan Foster, en f.d. brittisk olympisk långdistanslöpare som grundade BUPA Great North Run. 

Brendan och hans team på Nova International kommer att kontakta skolor och lokala myndigheter direkt och uppmuntra barn att delta i tävlingarna.

Great North Run ”är ju ingenting utan deltagare och samma sak gäller för oss – vi behöver deltagare för att det ska fungera och bli en succé på lång sikt”, säger han.

Brendan tror att INEOS ”fun runs” först och främst kommer att attrahera de barn som redan tycker om att springa och vars föräldrar förstår den positiva effekten som löpningen har på kropp och själ, och kanske inte i samma utstäckning för de barn som tycker det är tufft.

”Vi måste nå fram till föräldrarna; om det är svårt att få föräldrarna engagerade kan det bli svårt att engagera barnen till att börja med”, säger han.

”Därför är det viktigt att vi gör evenemangen så roliga som möjligt så att barnen som deltar inspireras. De kan sedan påverka andra barn och föräldrarna kan påverka andra föräldrar.

Så varför har detta inte gjorts innan?” 

”En bra fråga”, säger Brendan. ”Inte vet jag…”

”Allt jag vet är att vi arrangerar det största massdeltagarevenemanget i Storbritannien och att vi gör vårt allra bästa för att få folk att delta”, säger han.

Det finns flera samverkande faktorer: I Storbritannien är man fortfarande upprymd efter den otroliga London-olympiaden förra året.  Dessutom vill tre likasinnade individer sätta sin stämpel, nämligen Jim Ratcliffe, Brendan och den olympiska guldmedaljören Sebastian Coe som träffades i London tidigare i år.

”Det var INEOS som var vår inspiration och Jim som kom på idén. Han hade en tydlig vision av vad han ville åstadkomma och när”, säger Brendan.

”Visst var det ett tufft steg, men Jim hade ju rätt och vi beundrar hans tillvägagångssätt.”

Video

kör för skojs skull

00:00

Brendan är mycket glad över att initiativet har kommit från Storbritanniens största privatägda tillverkningsföretag, och inte från regeringen.Även om kampanjen lanserades i Storbritannien, som är ett av länderna med den värsta barndomsfetman i Europa, kan man lätt sprida kampanjen till andra europeiska länder och Amerika p.g.a. sättet på vilket kampanjen är utformad.

”I framtiden skulle vi vilja hålla evenemang i Schweiz, Frankrike, Tyskland, Belgien och USA. Men just nu fokuserar vi oss på Storbritannien där barnen tenderar att vara mindre aktiva”, säger Jim.

Det är denna försoffade livsstil, tillsammans med alltför stor förtäring av fett och socker, som har lett till en ökning av antalet överdrivet feta brittiska barn.

Men det är inte bara Storbritannien som är drabbad. Världshälsoorganisationen påstår att överdriven barnfetma numera är så vanlig att den anses utgöra ett av de största globala hoten mot folkhälsan under detta århundrade. 

”Huvudmålet för oss är att inspirera barn att föra ett mer aktivt liv,” säger Jim.

”Små barn gillar att springa omkring; det ligger i deras natur. Trots detta säger vi till barnen att ta det lugnare och sitta still. Vår kampanj går ut på att få barnen att börja springa igen.” 

Ett flertal evenemang har planerats så att de ska sammanfalla med större löparevenemang, t.ex. Great North Run så att barnen kan känna av den spänning som sådana stora evenemang medför.

Great North Run, som lanserades 1981, är nu det största och mest populära halvmaratonet för vuxna i världen och attraherade i år mer än 55 000 deltagare. Dessutom deltog 6 000 barn, vilket var ett rekordantal, i 4 km-loppet Junior Great North Run.

Brendan och hans team tycker att det ska bli spännande att se vad som kan åstadkommas via INEOS Go Run For Fun evenemang.

”Det handlar om att få små barn att tycka om att vara ute och springa, vilket är en fantastisk satsning”, säger han.

”Det är inte komplicerat. Vi ska inte flyga till månen - vi försöker bara få så många barn som möjligt att löpa och ha roligt.”

”Visst, de som vill tävla på riktigt kan göra det. Men avsikten är som sagt att uppmuntra barn att börja springa och tycka det är roligt.” 

”När de väl har deltagit och haft kul kan det hända att de vill bli mer tävlingsmässigt involverade. Barnen är vår framtid; det är de som kommer att bli de framtida löparna i Great North Run och London-maratonet. Och du kan ge dig på att minst ett av dessa 50 000 barn kommer att delta i nästa olympiad.” 

För INEOS ligger själva belöningen i att se unga barn ha roligt när de utövar sport.

”Vi har en enda målsättning med Go Run for Fun, vilken är att få barn att börja springa”, säger Jim. ”Det har egentligen ingenting att göra med vår verksamhet förutom att vi investerar i programmet tills det kommer igång för fullo.” 

”Vi har inga offentliga aktieägare som vi måste påverka eller konsumentprodukter som vi vill att folk köper - för oss handlar det bara om att få barn att springa och ha roligt.” 

För ytterligare information, eller om du skulle vilja delta i ett evenemang, se: www.gorunforfun.com

Livräddaren

INEOS är extrema när det gäller säkerhet. När man jobbar inom högriskyrken har man inte råd att vara självtillräcklig. Säkerheten står alltid i centrum på INEOS, och det INEOS-ägda bolaget Norward AS har endast en uppgift; att skydda liv, vilket är något som Øyvind Klæboe har erfarenhet av. 

I augusti 2003 kraschade en indisk helikopter med 25 offshore riggarbetare i havet, med näsan först och snurrande vingar.

Besättningen, som var fastspända i sina bälten, dog under de få sekunder det tog helikoptern att krascha. De två överlevande passagerarna klarade sig genom att klättra ut genom de små bakdörrarna på helikoptern där de kunde räddas. 

Båda passagerarna hade genomgått utbildningen ”helicopter underwater escape training” (HUET).

Tragedier som denna påminner Øyvind Klæboe varför det arbete som INEOS-bolaget Norward AS i Norge utför är så viktigt. Under de senaste sju åren har de undervisat offshore arbetare om hur man skulle klara sig om en helikopter skulle nödlanda i havet. 

Video

Livräddaren

00:00

”Vi vet hur värdefullt arbetet som utförs av HUET är”, säger han. ”Kan det utgöra skillnaden mellan liv och död?” Absolut!

”Vid en krasch har man bara ett fåtal sekunder på sig att bestämma vad man ska göra och om du har genomgått utbildningen har du större chans att överleva.” 

En helikopterkrasch kan orsakas av mekaniska fel, misstag från piloten eller dåligt väder.

Helikoptern kanske ramlar ner som en sten, snurrar runt och förlorar kontrollen -eller kan den landa stillsamt.

Vad som än har hänt är det viktigaste att ta dig ut så fort som möjligt.

”Du vet inte hur länge det kommer att ta för helikoptern att välta omkull och sjunka. Därför måste du först och främst ta dig ut ur helikoptern”, säger han. ”Sen måste du tackla flera andra utmaningar, som ogynnsamma väderförhållanden, iskallt vatten, våldsamma vågor, dålig sikt, brand eller kanske bensin i vattnet.” 

”Man vet ju inte exakt vad som kommer att hända och på kursen lär man sig att vara förberedd inför det ovissa”, säger han. 

Det ger en förtroendet att bibehålla lugnet i otänkbara situationer.

För att demonstrera vad som verkligen skulle hända om en helikopter nödlandar på havet och välter p.g.a. av sin vikt, använder instruktörerna på Norward sig av en låtsashelikopter i en pool.

En vågmaskin, en vindgenerator och speciell belysning används också för att iscensätta de olika scenarierna.

”Vi återskapar alltså olika situationer inom en kontrollerad miljö”, säger Øyvind. 

Helikopterkrascher är lyckligtvis ovanliga men sedan 2006 måste all offshore personal genomgå HUET-utbildningen enligt lag. 

”Nuförtiden får man inte jobba offshore utan att ha ett ”grönt kort”, vilket innebär att HUET-utbildningen är obligatorisk för alla anställda och besökare”, säger Øyvind. ”Alla som vill flyga till en offshoreanläggning måste ha genomgått grundutbildningen.”

Under den åtta timmar långa kursen på HUET i Norward lär man sig att hantera både de fysiska och de psykiska påfrestningarna vid nödladdning på vatten.

Øyvind hoppas att man aldrig kommer att behöva använda utbildningen, men i nödfall kommer det vara den viktigaste kursen man någonsin gått på.

INEOS köpte utbildningsanläggningen Norward 2007, i samband med förvärvet av det norska polymerföretaget Norsk Hydro ASA’s polymers business. Företaget hade då förvandlats från en enkel, intern nödcentral som var ansluten till Norsk till ett framgångsrikt företag med en omsättning på fem miljoner euro som tillhandahåller utbildning för externa företag och allmänheten.

”Norward tog stegvis på sig flera utmaningar”, säger Øyvind. ”Vi började investera i våra medarbetare, förbättra vår interna kompetens och erövra nya marknader.”

”Vi betjänar idag privatkunder i hela Norge.”

Statoil, som är en av de största kunderna, har i år bett Norward om hjälp att skapa en ny kurs som bl.a. lär offshore arbetare hur man kan hjälpa en helikopterpilot att landa på en oljerigg och vad man ska göra vid en eventuell olycka.

Förutom de vanliga brandbekämpningskurserna och första hjälpen-kurser erbjuder Øyvinds team också utbildning inom industriell säkerhet och kurser som behandlar gas- och kemikalieläckor. 

”Klienter från hela Norge kommer till dessa kurser. Norward är en av våra bästa arrangörer” säger Øyvind.

För ytterligare information, se: http://norward.no/

All makt till Schweiz

Kemi behövs som aldrig förr. Istället för att dränera samhället förstår kemibranschen vad som måste göras för att skapa en miljövänligare värld, och hur det kan åstadkommas. Hittills har 11 länder blivit medlemmar av SusChem Europe. Schweiz är näst på listan och INEOS, ett företag som är expert på att hitta lösningar, är i täten. 

Kärnkraftsolyckan i Fukushima, som orsakades av en jordbävning och en kraftig japansk tsunami i mars 2011, chockade världen.

Tyskland stängde åtta reaktorer, Italien röstade med en överväljande majoritet mot kärnkraft och Spanien förbjöd byggandet av nya reaktorer.

Schweiz, där reaktionen var likartad, var först att tillkännage planer på att fasa ut kärnkraften efter den japanska krisen. 

Det federala rådet och parlamentet lade istället grunden för en ny schweizisk energistrategi som kommer att vara fram till 2050.

Till att börja med kommer Schweiz att vara beroende av importerad energi och elektricitet, vilket i sin tur kommer att öka koldioxidavtrycket, något som är en massiv politisk och ekonomisk utmaning.

Detta djärva beslut har skapat en verklig möjlighet och ett incitament för Schweiz att använda energi på ett mer ansvarsfullt sätt och att inte använda kol som bränsle, men som råvara.

SusChem Switzerland kommer att lanseras i november då världens mest inflytelserika industri- och regeringschefer, vetenskapsmän och innovatörer träffas på Ecochem i Basel.

Tidpunkten för detta INEOS-initiativ kunde inte vara bättre.

”Ända från början har INEOS varit ett av de ledande bolagen bakom SusChem Switzerland säger Greet Van Eetvelde, ordförande på SusChem Switzerland.” 

Målet är att hitta nya sätt att minska koldioxidutsläppen och energiförbrukningen på, hantera våra resurser mer effektivt samt hantera avfall och vidareutveckla teknologier.

”Huvudfokusen är industriell symbios”, säger Greet.

”För att kunna förändras måste de olika branscherna hitta nya samarbetssätt och skapa en gemensam framtidsvision som alla kan dra nytta av.”

Greet, som jobbar på INEOS Europe, menar att processindustrin producerar mycket avfall som lätt kan återanvändas lokalt, av andra branscher eller till och med inom närliggande samhällen.

”Detta är framtiden,” säger hon. ”Alla vinner. Om en bransch har en fråga, har en annan svaret – och vi samordnar”.

INEOS jobbar idag i nära samarbete med Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne (EPFL) avseende energiintegration och optimering på INEOS tillverkningsenheter.

Förra året tog INEOS beslutet att finansiellt stödja innovativa entreprenörprojekt med EPFL-forskare, fram till 2022.

Greet hoppas att INEOS Innogrant-bidraget ska bidra till fascinerande laboratorieforskning, framför allt inom grön kemi. ”Det första INEOS bidraget kommer vid SusChem-konferensen att ges till Imperix, ett nytt företag som tacklar kraftnätsstabilitet.”

Ämnen såsom energiproduktion, förvaltning, lagring, CO2-upptag och CO2-användning kommer att utforskas vid EPFL Valais Wallis campus i det schweiziska distriktet Valais. 

En annan undersökning inriktar sig på huruvida Schweiz skulle kunna dra nytta av sina glaciärer, vilka i dagsläget smälter i en alarmerande takt på grund av stigande temperaturer.

Då glaciärer koliderar bildas nya sjöar. Undersökningen försöker påvisa huruvida dessa naturreservoarer i praktiken skulle kunna bidra till en ökad vattenkraftsproduktion.

Elva länder, bl.a. Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien, har idag sina egna nationella SusChem-teknologiplattformar. Schweiz är näst i raden – tack vare INEOS.

Den schweiziska satsningen kommer att lanseras under tre-dagars konferensen Ecochem då kemigenier och näringslivsrepresentanter möts för att diskutera utvecklingen av den ”gröna kemin”.

Nätverket av nationella teknologiplattformar är knutet till SusChem Europe, den europeiska teknologiplattformen för miljövänlig kemi som lanserades 2004 i samarbete med The European Chemical Industry Council (Cefic) och andra aktörer.

SusChem Europe, som är formellt godkänd av den europeiska kommissionen, gör idag mycket nytta såsom att utveckla avancerade material och teknologier för befrämjandet av effektiv användning av energi, råvaror och vatten.

SusChem Europe står i centrum för EU:s tillväxtstrategi och Horizon 2020, som är ett nytt forsknings- och innovationsprogram som lanseras nästa år för att ta itu med frågor som klimatförändring, energi- och livsmedelsförsörjning, hälsofrågor och en åldrande befolkning. 

Den europeiska kommissionen anser att den europeiska kemibranschen kort sagt kommer att spela en central roll för att skapa en bättre framtid för alla. 

Schweiziska SusChem ska baseras på SusChem Europes vision att skapa ett mer konkurrenskraftigt och innovativt Europa där miljövänlig kemi kommer att stå i centrum och tillhandahålla lösningar för framtida generationer.

”På INEOS vet man att man kan hjälpa till”, säger Greet. 

INEOS, som flyttade huvudkontoret till Rolle 2010, får på så sätt möjlighet att utöva större inflytande över Schweiz framtid samtidigt som marknadsnärvaron ökas. 

Cefic uttryckte tacksamhet till INEOS för deras bidrag till SusChem Switzerland.

”Schweiz är Europas tillverkningsnav för baskemikalier, finkemikalier och aktiva hälsoingredienser etc”, säger Esther Agyeman-Budu, Cefics kommunikationsrådgivare inom forskning och innovation. 

”Vi behöver företag som INEOS som har tillverkningsexpertis för att förnya vår verksamhet. Då våra resurser är begränsade måste vi se till att vi maximerar dessa beträffande mervärde för samhället.” 

Läs mer om Ecochem-konferensen på www.ecochemex.com, eller logga in på SusChem www.suschem.org.

En värld i förändring

Världens ledande kemiföretag har som målsättning att tackla ett globalt problem, nämligen bibehållandet av världens naturresurser.

INEOS, AGA, AkzoNobel, Borealis och Perstorp, kemiföretagen i Stenungsund”, har som mål att senast 2030 tillverka plaster och kemikalier för bl.a. rör, golv, färger, kablar och tvättmedel utan att använda sig av fossil olja, kol eller naturgas i den mån det är möjligt.

För INEOS i Stenungsund, som är helt och hållet beroende av fossila bränslen, kommer detta att bli en tuff utmaning. Styrelseordförande för INEOS Sverige AB, Lars Josefsson menar att det är ytterst viktigt, inte bara för Sverige, men också för resten av världen, att använda förnybara bränslen för att motverka effekterna av klimatförändring.

”Det är en stor utmaning; vi vill hjälpa till att bygga en framtid präglad av effektiv resursanvändning och produktåtervinning”, säger han.

”Vi vill använda förnybara källor för att utveckla hållbara produkter.”

Kemiföretagen med de fem företagen i Stenungsund, anses vara en av världsledarna och de har redan säkrat avsevärd finansiering sedan de inledde satsningen Hållbar Kemi 2030.

”Om vi lyckas skulle det innebära en avsevärd miljöförbättring och förbättring av de ekonomiska framtidsutsikterna för vår region”, säger Lars.

”Vi vet att detta är möjligt att uppnå om flera aktörer såsom universitet, politiker och andra medverkande branscher arbetar tillsammans. Vi måste alla samarbeta.”

Kemiföretagen i Stenungsund har arbetat hårt sedan de lanserade sin vision och har sponsrats av bl.a. EU och flera svenska myndigheter.

Visionen är att bryta beroendet av olje- och gasreserver och att bli respekterade inom lokalsamhället.

De fem nyckelföretagen tror att Stenungsund om 20 år kommer att utgöra motorn i Västsveriges ekonomi och ett tillverkningsnav för miljövänliga kemiprodukter, i en omgivning där företag med likartade tankesätt kan frodas och utvecklas.

Projektet har utan tvekan redan börjat. Både INEOS och Borealis understödjer och främjar Stenas återvinningsplan som lades fram för några år sedan, vilket innebär att tusentals ton kabelplast kommer att återvinnas och omvandlas till nya produkter. Tusentals ton plast (PVC and PE) återvinns varje år.

”Före denna tidpunkt hade detta inte varit möjligt på grund av det höga metallinnehållet i materialet”, säger Lars.

Ett annat exempel är AkzoNobel, vars stora investering i forskning och utveckling har resulterat i ett vattenbaserat och effektivt smuts- och fettborttagningsmedel som innebär att mer än 97 % av vattnet kan återanvändas i biltvättar. De flesta nya biltvättar i Sverige utformas idag med denna teknologi.

”Energiförsörjning är ett annat viktigt område och ett pågående projekt syftar till att spara energi”, säger Lars.

”En fullständig analys som genomförts på plats av Teknikuniversitetet Chalmers, och som sponsrats av den svenska energimyndigheten, visar en stor besparingspotential för alla fem företagen. Den andra fasen har nu inletts för att påvisa hur man ska kunna förverkliga denna potential.”

Dessutom har kemiföretagen lanserat ett projekt för att främja plaståtervinning på sjukhus.

”På sjukhus använder man sig av mycket plast, som PVC”, säger Lars. ”Ett nytt konsortium som bl.a. består av Stockholms län, den svenska västkustregionen, flera universitet, Svenska Institutet, återvinningsbolag, PVC MedAlliance och INEOS, har inrättats*. Syftet är att etablera ett hållbart förvaltningssystem för medicinskt plastavfall genom nära samarbete mellan olika aktörer och fältprojektet.”

Ett annat projekt tillsammans med ledande svenska pappers- och massaföretag syftar till att utvinna förnybara råvaror från skog. Sverige drar nytta av att en stor del av landet är täckt av skog och har den tredje största pappers- och massatillverkningen i Europa.

På grund av minskad pappersanvändning är branschen idag tvungen att leta efter nya marknader.

Projektet Skogskemi understödjs av den svenska regeringsmyndigheten VINNOVA.

Projektet Hållbar Kemi 2030 har bl.a. erhållit stöd från Chalmers Teknikuniversitet, Sveriges tekniska forskningsinstitut SP, Göteborgs universitet, IVL samt universiteten i Luleå och Umeå.

”Vår vision, Hållbar Kemi 2030, har lett till ökat samarbete inom kemiföretagen och utgör en kommunikationsplattform för att sprida budskapet att kemi är nödvändig för att skapa ett mer biobaserat samhälle. Detta kommer också att vara viktigt då vi tar upp andra väsentliga frågeställningar med politikerna”, säger Lars.

Lars menar att tonvikten på året 2030 ger dem en tydlig fokusering i deras strävan att uppnå målet.

”Vi tror det är möjligt att uppnå vårt mål”, säger han.

*Läs mer om ”PVC Med Alliance” på www.pvcmed.org.

Etenterminalen ger INEOS en fördel gentemot konkurrenterna

INEOS Oxide har öppnat en ny miljon tons djuphavsterminal på fabriken i Belgien för att kunna utvinna konkurrenskraftigt prissatt etylen från olika delar av världen.

Video

Etenterminalen

00:00

Detta innebär, enligt VD:n Hans Casier, att Antwerpen-fabriken ska kunna konkurrera på en global skala.

Den nya terminalen, som ligger mitt i det näst största petrokemiska området i världen, öppnades officiellt av Kris Peeters, minister-ordföranden i Flandern.

”Denna nya terminal ökar kapaciteten för de petrokemiska företagen i Antwerpen, vilka under de senaste 50 åren har skapat många kvalificerade jobb och bidragit till välstånd för Flandern”, säger han. ”Denna investering visar att INEOS tror på Antwerpens framtid och är ett tecken på att Flandern-policyn börjar bli fruktgivande”. 

På terminalen kommer man kunna avlasta etentransporter från världens största etenutvinningsområden samt de utvinningsområden som ligger längs med rörledningen ARG som förbinder Antwerpen med Köln och industriområdena vid Ruhr. 

Genom att ansluta terminalen till INEOS Oxide i Antwerpen och andra sidan och till INEOS Oligomers LAO/ PAO anläggning i Feluy i Belgien och INEOS Olefins & Polymers i Lillo och Köln via rörledningen, kommer INEOS att kunna leverera konkurrenskraftiga råvaror och balansera olika europeiska anläggningars behov.

Industriföretagen ses i ny dager

I somras såg fransmännen sina industriföretag i en ny dager. 

Gigantiska belysta bilder och fotografier av arbetare på INEOS och Petroineos sattes upp på lagringstankar och stora fotografier av raffinaderiet Lavéra uppvisades på byggnaderna i Martigues och vid Port-de-Bouc. 

Evenemanget Industrial Night var en del av den europeiska kulturhuvudstaden Marseille-Provences hyllning till det industriella arvet.

På anläggningen Lavéra och på dotterföretagen Appryl, Naphtachimie och Oxochimie, vilka i normala fall är stängda för allmänheten, hölls öppet hus. 

Martine Le Ster från Petroineos Manufacturing France SAS påstod att evenemanget, som också erbjöd guidade bussresor, attraherade mer än 700 deltagare. Även på andra håll arrangerades pjäser och koncerter emedan företag höll öppet hus.