Rent spontant förväntar man sig nog inte att en av världens främsta miljökämpar och världens tredje största kemiföretag skulle ha särskilt mycket gemensamt. Men klimatet har förändrats, som den tidigare rådgivaren till den brittiska regeringen, Jonathon Porritt, har upptäckt.
Miljövännen Jonathon Porritt anser att privatägda företag som INEOS nu är bäst lämpade att förändra världen till det bättre.
Han säger att de har viljan, kunskapen och en övertygande affärsplan för att hjälpa till att bekämpa klimatförändringar och agera i andra viktiga hållbarhetsfrågor.
”Det verkliga ledarskapet för att skapa en hållbar värld kommer från privata företag”, säger han. ”Det kommer inte från regeringarna, som för närvarande är förlamade av sin egen medelmåttighet.”
Han menar dock att regeringarna kan bidra genom att minska riskerna för flödet av investeringar så att kapitalmarknaderna tydligt kan förstå hur en hållbar värld egentligen skulle se ut. Detta kan åstadkommas genom konsekvent politik och incitament för att hjälpa till att utforma kapitalmarknaderna på lång sikt.
”En regering har inte bara mandat att göra saker”, säger han. ”Den ska också se till att dåliga saker inte inträffar”.
”INEOS har visat en villighet att utveckla sina intellektuella innovationer; ett flöde av lösningar på de hållbarhetsproblem som vi står inför i dag. INEOS är ett av de företag som kan anta dessa utmaningar och ta tillvara möjligheterna”.
Jonathon pratade med INCH Magazine efter att han utarbetat en rapport till den brittiska regeringen om den industriella bioteknikens framtid.
I rapporten belyser han INEOS banbrytande arbete i Vero Beach, Florida, där man har utvecklat världens första kommersiella anläggning som klarar av att omvandla många olika typer av avfall till avancerade biobränslen och förnybar energi.
Hans rapport som publicerades den 22 januari riktar sig snarare till kemiindustrin, som uppmanas att tänka i andra banor, än till regeringsministrar.
Jonathon håller dock med om att regeringarna fortfarande måste bidra.
”Jag rekommenderar inte förordningar, men de kan göra stor skillnad”, säger han, ”i synnerhet i viktiga frågor som klimatförändringar”.
Jonathon säger att INEOS, precis som alla stora kemiföretag, fortfarande är ‘beroende av olja’, men att man gjort stora framsteg på många områden.
Han hänvisade till INEOS engagemang i ”Det Naturliga Steget”, ett initiativ som först lanserades i Sverige och som syftar till att skapa ett strikt vetenskapligt ramverk för de förändringar som måste göras i vår ekonomi.
Man kontaktade INEOS och Norsk Hydro, två av världens största tillverkare av PVC-plast.
”Deras medverkan var mycket viktig”, säger Jonathon.
Vid det senaste europeiska toppmötet för plastindustrin i Tyskland berömde Jonathon INEOS, och plastindustrin i stort, för att de hjälper till att skapa en mer hållbar framtid.
”Dessa insatser visar att den bilden av plastindustrin som många i EU fortfarande har, att branschen är en miljöbov av stora mått, inte stämmer”, sade han i sitt tal till PolyTalk-toppmötet i Wiesbaden.
Han sade att de otroliga mängder nya idéer från alla industrier som förlitade sig på plast – bilar, elektronik, hälsa, jordbruk, förpackning, energi, belysning och konstruktion – också gav honom hopp om en bättre och ljusare framtid.
Hans kommentarer mottogs mycket positivt av Dr Jason Leadbitter, Sustainability and Compliance Manager vid INEOS ChlorVinyls.
”PVC är en av de plaster som ofta pekas ut, och inte alltid i positive ordalag, så det var mycket uppmuntrande och glädjande att få beröm på detta sätt”, säger han efter toppmötet.
I sitt tal förklarade Jonathon att de svårigheter plastindustrin står inför skulle övertyga utomstående. Han menar att man har ett allvarligt trovärdighetsproblem på grund av hur branschen ofta hade agerat tidigare.
Men han förstår också företagens frustration över att många miljöaktivister är besatta av det förflutna, istället för att blicka mot framtiden.
Han säger dock att plastindustrin behöver de ideella organisationerna eftersom de har vunnit samhällets förtroende, vilket gör att de kan agera mellanhand I komplicerade och kontroversiella debatter.
”Om vi inte arbetar mer effektivt tillsammans kommer utsikterna för branschen att bli mycket sämre än de skulle kunna vara”, framförde han på toppmötet.
Jonathon är dock inte helt okritisk till de ideella organisationernas roll. Han säger att han ofta kände sig djupt frustrerad över det sätt ideella organisationer ibland missbrukar sitt förtroende, särskilt i Storbritannien där han beskyllde vissa ideella organisationer för att locka fram folks NIMBY-tendenser (”Not in my backyard”), särskilt vad gäller ny teknik för avfallshantering.
”Om de använde en bråkdel av denna energi för att rikta uppmärksamheten mot en mycket mer integrerad, sofistikerad strategi för hantering av avfall i vårt samhälle, skulle vi vara i en helt annan situation”, säger han.
Som ordförande för Det Naturliga Steget i Storbritannien har han upplevt vissa av dessa svårigheter när han arbetade med INEOS och Norsk Hydro kring ett initiativ för att definiera exakt hur en ‘verkligt hållbar PVC-industri’ egentligen skulle se ut.
”Vissa ideella organisationer ansåg att det var olämpligt att ens diskutera det”, sade han vid PolyTalk-toppmötet. ”De ansåg att det var omöjligt att formulera en verkligt hållbar vision för framtiden för PVC. De såg det som en ”självmotsägelse” och lämnade diskussionerna efter ett tag”.
Trots detta ledde Det Naturliga Stegets initiativ så småningom till utvecklingen av Vinyl 2010, ett frivilligt 10-årigt åtagande att undersöka vad plastindustrin kan göra med PVC-tillverkningen, inte bara i Storbritannien utan i hela Europa.
”Det som var bra med Vinyl 2010 var att det var frivilligt, men ändå kraftfullt”, säger Jonathon.
”Ett stort antal initiativ är tämligen tandlösa så det är lätt för företagen att åta sig att följa dem och sedan inte göra någonting eftersom det inte får några konsekvenser”.
Sedan dess har plastindustrin gått ännu längre och undertecknat VinylPlus, som har ännu mer ambitiösa mål för en hållbar utveckling.
I intervjun med INCH säger Jonathon att den dåliga stämningen och antagonismen mellan branschen och de ideella organisationerna delvis var ett historiskt problem.
”Tidigare var det vanligt att företagen och de ideella organisationerna alltid var oeniga och konflikterna avlöste varandra”, säger han. ”I dag samarbetar de flesta ideella organisationerna gärna med företagen om de känner att företagen förstår vad man försöker att uppnå”.
Han berättar för INCH Magazine att så sent som för 10 år sedan kämpade företagen med att förstå begreppet hållbarhet.
Under 1990-talet var ”grönmålning” vanligt; manga marknadsledande företag gjorde falska påståenden om sin miljövänlighet för att behaga sina kunder.
”Det fanns vissa företag som pratade vitt och brett om hållbarhet men det förverkligades aldrig”, säger han. ”Detta var en allvarlig fråga eftersom det ledde till massiv skepsis och folk trodde att de blev lurade i gröna frågor”.
Detta har förändrats och det finns tre goda skäl till att företag nu satsar på hållbarhet och inser att det är förenligt med klokt affärstänkande att se till att deras företag har resurser att konkurrera mer hållbart på de globala marknaderna.
Han säger att de tre viktigaste drivkrafterna för ett mer hållbart välstånd var statlig reglering, konsumenternas förväntningar och innovationer i branschen.
Han säger vidare att han är mycket imponerad av hur manga företag som nu börjat ta ansvar för de svåra utmaningar som väntar.
”Politiker jobbar för att vinna röster på kort sikt, medan företagen jobbar långsiktigt”, säger han.
Han beklagar även att konsumenter, även om de talar mycket om hållbarhet, inte alltid följer sina samveten när de gör sina inköp.
”Det kan vara mycket frustrerande, men företag som satser mer på hållbarhet kan ändå hoppas att deras kunder till slut kommer att belöna dem. Hållbara produkter får dock inte vara dyrare eftersom det inte kommer att fungera”.