INEOS INSIKT I FRAMTIDEN

En ensam skotsk säckpipeblåsare förkunnade ankomsten av den första transporten av skiffergas från USA till Grangemouth.

Bob Lowe, före detta anställd vid INEOS, spelade Skye Boat Song från fören när det 200 meter långa fartyget INEOS Insight – försedd med texten ”Skiffergas för tillverkning” – passerade under Forthbron.

För John McNally, VD vid INEOS O&P UK, var det ett stort ögonblick när han tillsammans med ungefär 400 gäster, däribland anställda vid INEOS som vunnit lottdragningen om att få vara med, bevittnade fartygets ankomst.

”Redan när jag tog över som VD 2014 pratade vi om denna dag”, säger han. ”Vi har bokstavligen räknat ner dagarna de senaste två åren.”

Ombord på det specialdesignade fartyget, som är byggt i Kina, fanns 27 500 kubikmeter etan som hade pumpats upp ur marken 5 000 kilometer bort i Pennsylvania och lastats på fartyget och transporterats i 10 dagar över Atlanten.

Den brittiska branschorganisationen Chemical Industries Association kallar detta den viktigaste investeringen i tillverkningsbranschen på ett decennium.

”Dessa transporter är inte bara goda nyheter för INEOS”, säger Steve Elliott, ordförande för Chemical Industries Association. ”Det gynnar hela sektorn och samhället i stort. Genom att tillföra prisvärd och säker energi till marknaden visar INEOS vägen och visar att vi kan skapa bättre förutsättningar för tillverkningsindustrin, vilket leder till stora miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar för alla”.

INEOS värdefulla last från USA gör att den brittiska tillverkningsindustrin kan dra nytta av billig amerikansk gas, som har gjort så mycket för att blåsa nytt liv i tillverkningsindustrin i USA, och hjälpa Storbritannien att konkurrera globalt. På andra sidan Atlanten är de amerikanska energipriserna nu så konkurrenskraftiga att stora investeringar görs i bland annat kemi- och stålindustrin, som plötsligt har blivit den mest konkurrenskraftiga i världen.

”I USA produceras så mycket gas att gasimportterminaler nu håller på att byggas om till exportterminaler”, säger INEOS styrelseordförande och grundare Jim Ratcliffe.

Jim, som växte upp i Failsworth, Manchester, säger att den första leveransen av amerikansk skiffergas är en mycket viktig och historisk dag för både INEOS och Storbritannien.

”Det innebär att jobb säkras för många tusen personer i Skottland.”, säger han. ”Skiffergas kan bidra till att stoppa nedgången i den brittiska tillverkningsindustrin och den här dagen är det första steget i den riktningen.”

Det är första gången etan från amerikansk skiffergas har fraktats till Storbritannien och det är resultatet av en investering på 2 miljarder dollar.

Sammanlagt åtta tankfartyg kommer att skapa en virtuell rörledning mellan USA och Storbritannien varje vecka i 15 år.

För att kunna ta emot gasen vid Grangemouth har INEOS gjort stora investeringar för att modernisera den nästan 7 km2 stora anläggningen. En ny importterminal har byggts så att fartyg kan lossa sin viktiga last och installerat mer än fem kilometer rörledningar för transport av gas från hamnen till en ny 40 meter hög etantank, den största i sitt slag i Europa.

Anläggningen har även fått en helt ny kontorsbyggnad, vilket gör att alla kan sitta tillsammans för första gången sedan INEOS köpte tomten av BP 2005.

”Det blir stora förändringar vid Grangemouth”, säger John. ”I ett slag kommer anläggningen äntligen att kunna köras med full kapacitet.”

Olefinanläggningen har gått på halv kapacitet i många år på grund av bristen på gas från Nordsjön som är ett viktigt råmaterial för INEOS. Detta har lett till stora förluster.

Utan den amerikanska skiffergasen hade INEOS varit tvungna att stänga den förlustbringande petrokemiska anläggningen.

Nedläggningen av den petrokemiska anläggningen skulle förmodligen också ha inneburit slutet för raffinaderiet, som producerar större delen av de bränslen som används i Skottland och står för ca 3 % av Skottlands BNP.

”Om vi ser tillbaka på anläggningens historia så fanns det perioder då de årliga förlusterna uppgick till mer än 100 miljoner pund och det var ohållbart”, säger John. ”Nu förväntar vi oss att kunna göra en vinst på mer än 100 miljoner pund per år om produktionen går för fullt”.

Den avgörande faktorn för att rädda anläggningen är leveransen av amerikansk skiffergas.

”Vår investering i skiffergas har räddat 10 000 direkta och indirekta arbetstillfällen i Skottland”, säger Jim.

Men det är inte bara INEOS anläggning i Grangemouth som kommer att dra nytta av transporterna.

En gammal gasledning som byggdes för att transportera överskottsgas från Nordsjön från ExxonMobils etylenanläggning i Fife till Grangemouth håller på att byggas om så att INEOS nu kan transportera en del av den importerade gasen till ExxonMobil istället.

”Anläggningen i Fife är viktig för regionens ekonomi”, säger Sonia Bingham, anläggningschef vid ExxonMobil Chemical i Fife.

En rörledning kommer också att transportera etylen från Grangemouth till INEOS Oxides anläggning i Hull så att produktionen av etylacetat kan ökas med 100 000 ton per år från och med nästa år.

Etylacetat är en viktig beståndsdel i läkemedel, kosmetika, bläck och förpackningsprodukter och anläggningen i Hull körs redan med full kapacitet.

Denna mångmiljoninvestering tillkännagavs strax efter att Storbritannien röstat för att lämna EU.

”Vi tror på den brittiska tillverkningsindustrin och vi stödjer den när vi kan”, säger Jim.

Graham Beesley, VD vid INEOS Oxide, säger att INEOS Oxide redan är den största producenten av etylacetat i Europa.

”Vi kommer att bli ännu större”, säger han.

STÖD FRÅN REGERINGEN V AR OERHÖRT VIKTIGT, SÄGER INEOS

Den brittiska regeringens lånegaranti på 230 miljoner pund för Grangemouth var avgörande för att rädda anläggningens framtid, säger INEOS.

Utan den hade det blivit svårare för INEOS Olefins & Polymers UK att skaffa det kapital som behövdes för att rusta upp anläggningen så att den kunde ta emot etan från USA.

Tack vare lånegarantin kunde INEOS finansiera sitt unika projekt med statligt garanterade obligationer och på så sätt rädda tusentals skotska arbetstillfällen.

I september bevisade INEOS att det förtroende man fått var berättigat när de första transporterna från Pennsylvania anlände.

Men INEOS Insight och dess värdefulla last utgör ett dilemma för Skottland.

Den skotska regeringen bidrog med 8 miljoner pund till INEOS djärva plan, i vetskap om att den förlustbringande petrokemiska anläggningen i Grangemouth skulle tvingas lägga ner utan gas från USA som ersättning för de minskade tillgångarna i Nordsjön.

Men den skotska regeringen har infört ett tillfälligt moratorium för frackning, i väntan på resultaten från en undersökning om huruvida det är säkert.

Moratoriet som införts av Nicola Sturgeons parti SNP, förhindrar INEOS, som har licenser för att exploatera och producera skiffergas, att ens göra geologiska undersökningar i Skottland.

Ingen representant från den skotska regeringen var på plats bland de nästan 400 personer som hade samlats för att välkomna den första transporten av skiffergas från USA.

Ruth Davidson, Torypartiets ledare i Skottland, vars kollega David Mundell, deltog i evenemanget, säger att det får SNP att framstå i dålig dager.

”Det blir svårt för människor i Skottland att förstå varför Nicola Sturgeon verkar vara för att skiffergas transporteras över Atlanten och används i Skottland, men när det gäller att extrahera gasen här anser hon att det är oacceptabelt”, säger hon. ”Det är inte konsekvent, vare sig miljömässigt eller ekonomiskt”.

Hon säger vidare: ”Den här utvecklingen tryggar tusentals skotska arbetstillfällen. Genom att vara på plats hade den skotska regeringen kunnat visat att den inser hur viktig skiffergas och anläggningen i Grangemouth är.”

INEOS, som nu bedriver prospektering av skiffergas i England, såg SNP:s frånvaro som en besvikelse, men föredrar att fokusera på det positiva.

”Leveransen av amerikansk skiffergas tryggar tusentals jobb i tillverkningsindustrin i Skottland”, säger Jim Ratcliffe, INEOS styrelseordförande och grundare.

INEOS TILLFÖRSIKT EFTER BREXIT

STORBRITANNIENS beslut att lämna EU skapade chockvågor runt om i världen, men för INEOS, ett av världens största kemi- och energiföretag med 67 anläggningar i 16 länder, har det inte lett till några förändringar.

”Vi har hela tiden sagt att verksamheten kommer att fungera, oavsett om Storbritannien är med i EU eller inte”, säger INEOS styrelseordförande och grundare Jim Ratcliffe, som också är en av Storbritanniens mest framgångsrika företagsledare.

”INEOS stöder en gemensam marknad, men inte ett Europas Förenta Stater.”

När resultatet stod klart tidigt på morgonen den 24 juni uppmanade Ratcliffe den brittiska regeringen att fokusera på vad som behöver göras och inte låta sig distraheras av anklagelser.

”Brexit är här och vi måste förbereda oss inför komplicerade och svåra förhandlingar med våra europeiska vänner”, säger han. ”Vi måste lyssna, vi måste vara artiga och bibehålla vår attraktion, men det finns inget utrymme för svaghet eller eftergivenhet i nattmanglingarna när förhandlingarna blir som tuffast.”

Han säger att ”återhållsamhet och mod” i kombination med ”artighet och attraktion” är det som krävs av dem som leder förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur den Europeiska Unionen.

”Vi får aldrig glömma att vi har en bra hand”, säger han. ”Och britter är för det mesta omtyckta och respekterade runt om i världen.”

Jim säger att Europa behöver tillgång till Storbritanniens marknad, som är större än Rysslands, lika mycket som Storbritannien behöver tillgång till EU-marknaden.

”Mercedes slutar inte sälja bilar i Storbritannien”, säger han. ”Och London är ett av världens två viktigaste finansiella centra och det ändras inte.”

Sanningen är att Storbritannien ännu inte vet vilken inverkan Brexit har på landets ekonomi.

”På kort sikt leder det förmodligen till problem, men på lite längre sikt kan det gynna Storbritannien”, säger Jim. ”Det som är säkert är att vi nu måste jobba ännu hårdare för att stimulera ekonomin.”

INEOS VÄDJAR TILL LABOUR-LED AREN JEREMY CORBYN A TT INTE BIND A SIG VID ETT F ÖRBUD FÖR FRACKNING

Labour förvjuder FRACKNING i Storbritannien om de vinner nästa val i Storbritannien.

Det tillkännagav Labour-ledaren Jeremy Corbyn vid partikonferensen i Liverpool i september.

Nyheten togs emot med bestörtning av INEOS Shale som har licenser för skiffergasborrning i områden som motsvarar mer än 1 000 kvadratkilometer.

”Vi är mycket besvikna och förvånade över att vi inte ens haft möjlighet att diskutera frågan med honom först”, säger Gary Haywood, VD för INEOS Shale.

Gary har nu skrivit till Corbyn för att försöka förstå logiken bakom hans beslut – och han har erbjudit sig att träffa högt uppsatta Labour-politiker.

I sitt anförande på partikongressen sade parlamentsledamoten för Labour Barry Gardiner att förnybara energikällor är framtiden.

”Detta är inte en debatt om skiffergas mot förnybara energikällor”, säger Gary. ”Det besvarar inte frågan om Storbritanniens energiförsörjning.”

I sin skrivelse till oppositionsledaren förklarade Gary att gas är det grundläggande råmaterialet i en mängd olika kemiska produkter som används i många av de föremål vi använder varje dag.

INEOS, som sysselsätter ca 4 000 personer i Storbritannien, anser att det är bättre att utvinna energi i Storbritannien, där den kan regleras, än att betala en rad instabila och totalitära regimer att göra det för oss.

För att citera Gary Smith, ordförande i fackföreningen GMB Scotland: ”Vi blir alltmer beroende av regimer som styrs av despoter för att få tillgång till den gas vi behöver. Det är inte etiskt och definitivt inte att ta vårt miljömässiga och moraliska ansvar.”

LÅT OSS GÖRA DET TILL VERKLIGHET

ATT tillhandahålla och trygga energiförsörjningen är ett av en regerings viktigaste ansvar, i klass med hälso- och sjukvård, utbildning och lag och ordning, men det är inte alltid allmänheten förstår de bakomliggande ekonomiska aspekterna.

Det är inte bara för allmänheten som energi är viktigt. Tillverkningsindustrin behöver ständig tillgång till energi för att upprätthålla sin produktion, som sysselsätter mer än två miljoner människor.

Tillverkningsindustrin måste vara tillräckligt konkurrenskraftig och lönsam för att kunna locka till sig investeringar. Om detta inte sker utarmas industrin och försvinner, vilket har skett med den en gång så stolta brittiska textilindustrin.

Samma princip gäller för tillverkningsindustrin, oavsett om det handlar om kemiindustrin, stålindustrin, bilindustrin eller någon annan bransch. De förlitar sig på konkurrenskraftiga energipriser för att överleva.

Om dessa sektorer inte förblir konkurrenskraftiga avvecklas de och jobben försvinner – som vi redan har sett i stålindustrin under de senaste 12 månaderna.

Tillverkningsindustrin har kollapsat i Storbritannien under de senaste 20 åren. Från en nivå på 1990-talet som var nära Tysklands, där tillverkningsindustrin står för ungefär 23 % av bruttonationalprodukten (BNP), utgör tillverkningsindustrin ynka 9 % av Storbritanniens BNP idag.

De få tillverkningsföretag som är kvar i Storbritannien tvingas betala ett av världens högsta energipriser.

Gaspriserna är 50 % högre än i USA och elpriserna är dubbelt så höga som i USA. Tyskland skyddar sin tillverkningsindustri genom att undanta dem från miljöskatter. Ett antal brittiska regeringar i rad har i stället lagt på fler skatter.

Den nuvarande situationen förvärras av det faktum att Storbritannien inte har haft någon enhetlig energipolitik på flera decennier.

Samtidigt som de sista koleldade kraftverken håller på att fasas ut, eftersom de helt enkelt är för ”smutsiga” enligt modern miljöstandard, är gasen från Nordsjön på upphällningen och våra kärnkraftverk blir allt mer ålderstigna.

Regeringen verkar ha satsat allt på vindkraftverk under de senaste 20 åren, trots att ordförande för lobbyn för förnybara energikällor nyligen erkänt att England inte är tillräckligt blåsigt för att det ska fungera.

Av landets totala energibehov, utan att räkna med drivmedel, står gas och kärnkraft för cirka 60 %.

Vindkraft, som varierar kraftigt från dag till dag, står för endast 3 %.

Om vi antar att kolkraften avvecklas under de närmaste åren ökar även belastningen på gas och kärnkraft.

Vi är helt beroende av gas och kärnkraft. Det finns inga hållbara alternativ under den närmaste tiden. Ta dessutom med i beräkningarna att gasen från Nordsjön snabbt håller på att sina och att våra kärnkraftverk är ålderstigna.

Gasproduktionen i Nordsjön nådde sin kulmen under de första åren efter millennieskiftet. Nu är den mer än 50 % lägre. Om tio år kommer det att vara mindre än 20 % jämfört med toppåren.

Vi måste välja mellan import från Ryssland, dyr import av flytande naturgas eller att utveckla en egen skiffergasindustri, vilket ligger i INEOS intresse.

Marcellus-fältet i Pennsylvania producerar mer än dubbelt så mycket som Storbritanniens totala gasförbrukning, trots att borrningen påbörjades för bara sex år sedan. Det finns inte bara mycket stora mängder skiffergas, den är dessutom mycket billig – gaspriserna i USA har gått ner med 75 % – och det verkar finnas stora mängder i Storbritannien.

Debatten om kärnkraft är mer komplex. Det finns mer än 400 kärnkraftverk i världen och det finns flera olika tekniker.

Teknik som utvecklats av det franska företaget Areva används vid kärnkraftverket Hinkley Point, trots att ingen av dessa reaktorer är i drift än. Två håller på att byggas i Europa, en i Finland, som är försenad med nio år, och en i Frankrike som är försenad med sju år. Båda är tre gånger över budget. Två reaktorer håller på att byggas i Kina, men även dessa är försenade med flera år. Det ger inte direkt anledning till optimism.

Det finns andra alternativ, inklusive en typ som håller på att byggas av Westinghouse och Toshiba som har uppfyllt de hårda kraven från de amerikanska myndigheterna. Åtta kärnkraftverk av denna typ är under konstruktion, fyra av dem i USA. Även dessa är försenade med ett par år, men de är inte i närheten av att vara så försenade som de franska anläggningarna. Det finns också en reaktor med konventionell teknik som utformas av GE och Hitachi.

Fyra anläggningar av denna typ har redan byggts. Idag har Storbritannien åtta kärnkraftverk i drift. De är alla är ålderstigna.

Det är uppenbart att vi måste investera i nya kärnkraftverk, och även om det finns ett antal alternativ för olika reaktorer, är en sak är klar: vi klarar oss inte utan kärnkraft eftersom det inte finns något tillförlitligt alternativ.

I stället för det nuvarande finansieringsavtalet med EDF och deras kinesiska motsvarigheter borde regeringen överväga att betala för dem i förskott och inkludera dem i balansräkningen.

När kapitalkostnaderna har täckts är de rörliga kostnaderna för att producera elektricitet mycket låga och det kan tillhandahålla energi till mycket konkurrenskraftiga priser för tillverkningsindustrin i många år.

Storbritannien kommer att vara beroende av gas och kärnkraft under överskådlig framtid för att kunna tillgodose allmänhetens och industrins/handelns energibehov.

Vår energipolitik under de närmaste tio åren borde prioritera säker utvinning av skiffergas och byggandet av nya kärnkraftverk med beprövad teknik. Svårare än så behöver det inte vara.

KÖLNS TACKSAMHET

FRAMTIDEN för BP:s petrokemiska anläggning i Köln var osäker.

BP var inte längre intresserade av att tillverka kemikalier och ville antingen knoppa av eller sälja verksamheten och fokusera på mer lönsam kärnverksamhet som olje- och gasproduktion.

Men där BP inte såg någon framtid för kemikalier, såg INEOS enorma möjligheter för INNOVENE. Och inom några månader förvärvades oljejättens olefin-, derivat- och raffinaderiverksamhet i en affär värd 9 miljarder dollar. I den affären ingick anläggningen i Köln.

Personalen hade inte tid att oroa sig.

På bara några veckor hade INEOS, en nästan okänd aktör för de flesta, börjat göra positiva förändringar i hur verksamheten sköttes.

Fokus flyttades direkt tillbaka till anläggningens starka sidor – säkerhet, förstklassighet i tillverkningen och dess kunder.

”Jag minns att jag var lättad eftersom INEOS strategi var raka motsatsen till BP:s”, säger Dr Axel Goehrt, tidigare chef för operativa tjänster vid anläggningen, som nu är chef för produktion och tekniska frågor. ”Personalen märkte skillnaderna snabbt.”

Nya ledningsstrukturer introducerades och personalen fick i uppdrag att eliminera onödiga kostnader. De blev uppmanade att tänka och agera som ägare och att spendera pengar som om de vore deras egna.

”INEOS var rakt på sak”, säger Dr Patrick Giefers, BP:s tidigare chefsjurist och personalchef, som nu är försäljnings- och anläggningschef.

”Allt var prestigelöst och det var mycket lätt att diskutera eventuella problem med INEOS Capital.”

Traditionella kemiföretag är ofta konservativa och har mycket stora omkostnader. INEOS var en frisk fläkt med en liten och entusiastisk ledningsgrupp.

För vissa tog det längre att vänja sig vid tanken att BP hade sålt verksamheten till ett företag som nu, bokstavligt talat, var skyldiga bankerna 9 miljarder dollar.

”Tyskar är försiktiga och de är inte vana vid skulder”, säger Patrick. ”Det var svårt för vissa i början.”

Det som övertygade dem om att INEOS var rätt företag för uppgiften var att man började investera i anläggningen.

Inom sex månader hade INEOS presenterat planer på att investera runt 40 miljoner euro i en utbyggnad av krackningsanläggningen i Köln, så att anläggningen skulle kunna producera 100 000 ton etylen mer varje år.

Denna merproduktion av etylen skulle användas för att producera polyeten eller skickas till andra INEOS-anläggningar via ARG:s rörsystem.

Under de senaste 10 åren har denna investering – och tron att personalen hade drivkraften och kunnandet att få saker gjorda – fortsatt.

Sedan INEOS förvärvade anläggningen för 10 år sedan har vi investerat nästan 700 miljoner euro och produktionen har ökat. Enbart det år BP sålde verksamheten spenderade vi nästan 144 miljoner euro på anläggningen.

Processäkerheten är nu där den ska vara – överst på anläggningens prioriteringslista.

Sedan 2006 har OSHA-resultatet hela tiden blivit bättre. Anläggningens bästa år rent säkerhetsmässigt var 2013 när frekvensen var så låg som 0,13.

Kundtjänstteamet som var baserat i Belgien och Storbritannien flyttades till Tyskland, vilket innebar att personalen kunde prata direkt med tekniker och kollegor på produktionsanläggningarna.

INEOS har alltid använt sina pengar klokt – på nya anläggningar, infrastrukturinvesteringar för att komma tillrätta med flaskhalsar i produktionen och ändringar som i slutändan gynnar kunderna.

”Vi flyger inte första klass, men INEOS tar väl hand om oss på andra sätt”, säger Axel.

2013 byggdes isoamylenanläggningen ut. Den är nu dubbelt så stor som tidigare och det har bidragit till att företaget har kunnat befästa sin position som global producent av råmaterial som kan användas i en mängd olika specialmarknader inklusive parfymer, jordbrukskemikalier, peroxider, polymera antioxidanter och kolvätehartser.

Projektet genomfördes säkert, effektivt och inom budgetramarna.

”Det var ett bevis på anläggningens höga operativa och tekniska standard”, säger Karel Brabant, driftschef vid INEOS Oligomers.

Nyckeln till Kölns framgångar är kanske en kombination av det tyska sättet att driva anläggningar och det brittiska sättet att driva företag.

”Kvalitet är viktigt för oss”, säger Axel. ”Vi ser till tillgångarnas långsiktiga kvalitet. Det är därför vi fortfarande kan utnyttja tidigare generationers verk. Förhållandet med fackföreningar och företagsråd är också mycket gott. Under de senaste 40 åren har vi inte haft en enda strejk.”

INEOS fortsätter på den inslagna vägen och planerar att investera ännu mer i anläggningen för att utveckla sin produktportfölj med högre vinstmarginaler.

Bara i år spenderar vi cirka 100 miljoner euro på att bygga ut anläggningen och förbättra infrastrukturen.

”INEOS skulle inte investera om de inte trodde att det var lönsamt”, säger Patrick. ”De anställda vet vad som gäller. INEOS investerar mycket pengar i vår anläggning och nu måste vi se till att uppfylla förväntningarna.”

BEHÖVER VI TILLVERKNINGSINDUSTRIN?

En sak är säker. Länder som förlorar sin tillverkningsbas riskerar att förlora sin förmåga att förnya sig. Mot bakgrund av en ekonomisk miljö med global konkurrens som har lett till att traditionella industrier har urholkats eller flyttat utomlands är det värt att noggrant studera den tyska modellen, eller åtminstone vissa delar av den. Framför allt måste vi uppmärksamma andra länders strategier och program och lära oss av dem, precis som vi har gjort i det förflutna.

Charles Wessner, programdirektör vid rådet för vetenskap, teknik och ekonomisk politik (Board on Science, Technology and Economic Policy), en del av det amerikanska vetenskapsrådet

Tillverkningsindustrin är grundpelaren i vår ekonomi. Tillverkningsindustrin producerar de varor som ger intäkter som stöder tjänsteekonomin. Det räcker inte att vi klipper varandras hår eller säljer hamburgare. Inkomsterna för att betala för besöken hos frisören och snabbmatsrestaurangerna måste komma från något annat.

Campaign for America’s Future

Vår ekonomi är i mycket hög utsträckning beroende av tillverkningsindustrin. Under flera hundra år har tillverkning varit nyckeln till välstånd. Världens mäktigaste nationer är de som kontrollerar merparten av den globala produktionen av tillverkningsteknik. Men det räcker inte att ha fabriker och producera mer varor. Vi måste kunna tillverka de maskiner som producerar varorna. Om vi inte klarar av att blåsa nytt liv i USA:s tillverkningsindustri kan vi glömma vår status som en ekonomisk stormakt.

Jon Rynn, författare av Manufacturing Green Prosperity: The power to rebuild the American middle class

Tillverkningsindustrin är viktig, även på global nivå. Trots att den historiskt sett har varit förknippad med miljöproblem har den nu möjlighet att bidra till att åtgärda några av världens miljöproblem. Många varor kan nu framställas praktiskt taget helt utan föroreningar och med tillverkningsprocesser som gör att produkterna kan återvinnas när de kasseras. Tillverkningsindustrins förmåga att stimulera nytänkande medför många fördelar även på andra områden. Många av de innovationer som har förändrat våra liv utvecklades först i tillverkningsindustrin. Utan mikrochipset, datorn och servern skulle det inte finnas något internet, Facebook eller Google. Tillverkningsindustrin är av avgörande betydelse för Storbritanniens framtida välstånd – men det är alltför ofta som den avfärdas.

Peter Marsh, grundare av Made Here Now

Ekonomer hävdade i många decennier att tillverkningsindustrin spelat en obetydlig roll i den moderna ekonomin. De hade fel. Under det senaste årtiondet har fler och fler ekonomer bekräftat att tillverkningen är avgörande för innovation, och nära knutet till ett lands ekonomiska hälsa och nationella säkerhet. Tillverkning är den motor som driver USA:s innovation. Den förvandlar laboratorieforskning till nya produkter och produktionsprocesser som genererar vinster och bidrar till att göra världen bättre. Den bidrar till att skapa nya och livskraftiga industrier, med allt från datorer och trådlös teknik till bioteknik och solenergi. När ingenjörer och tillverkare utvecklar ny teknik, skapar de möjligheter till expansion och förnyelse på andra områden. Dessa innovationer ger tillverkarna kostnads- eller prestandafördelar som de behöver för att kunna konkurrera på en tuff internationell marknad.

Professor Thomas Kurfess, tidigare biträdande chef för avancerad tillverkning för Vita husets vetenskaps- och teknikråd

Tillverkningsindustrin skapar inte bara värde genom produkter och tjänster, utan även genom att skapa välbetalda jobb. Produktionsanläggningar är också mycket viktiga när det gäller att skapa arbetstillfällen hos de leverantörer och tjänsteproducenter som stöder dem. Om du besöker en modern fabrik inser du snabbt att tillverkning är mycket mer än att montera ihop två delar – ofta handlar det om avancerade processer där datorstyrd automation spelar en viktig roll. Det handlar mer om kunskapsarbete än manuellt arbete. Och kanske viktigast av allt: På nya områden som avancerade material och biokemikalier är de tidiga stadierna av tillverkningen nära kopplade till forskning och utveckling och design, vilket innebär att tillverkningen stärker förmågan att skapa långsiktig innovation. Utan det ena kommer förmågan att åstadkomma det andra att påverkas.

Willy Shih, Robert and Jane Cizik Professor of Managment Practice, Harvard Business School

DOUGS COOLA ARBETSPLATS

Ingen av de två platserna låter som himmelriket på jorden.

Sydpolen är den kallaste, torraste, blåsigaste och mest avlägsna platsen på jorden. Det är ett livlöst islandskap med stormbyar på upp till 40 meter per sekund, omgivet av världens stormigaste hav.

Nordpolen består enbart av is och kylan är bitande.

Men Doug Stoup, modern upptäcktsresande, spenderar den mesta av sin tid på dessa två ogästvänliga platser. Det är hans kontor.

”Jag föredrar kylan eftersom det alltid går att ta på sig mer kläder”, säger han.

Mannen som var guide åt INEOS styrelseordförande Jim Ratcliffe och hans två söner, George och Sam, vid deras resor till både Nordpolen och Sydpolen, tog ledigt från förberedelserna inför sin nästa expedition och pratade med teamet på INEOS i det nya London-kontoret i närheten av Harrod’s för att prata om att ta risker, i livet och i näringslivet.

”Organisation och förberedelser är nyckeln till framgång i alla expeditioner”, säger han. ”Jag minskar riskerna. Jag kan antingen acceptera riskerna eller vända om, vilket jag har gjort många gånger. Jag har inga problem med det eftersom jag inte vill riskera mitt liv. Det finns även ett tredje alternativ, att överföra risken och säga ’Gå före du, George, så följer jag efter.’”

Många i publiken skrattade, men Doug förklarade vad han menade.

”Jag studerar alla hans rörelser och lär mig av det.”

Att vara bäst på sitt område handlar för Doug också om risktagande, tillit, samarbete, att söka nya utmaningar och försöka göra saker annorlunda. Och det är en strategi han har sett många gånger på INEOS.

”Mycket av det INEOS gör handlar om att tänja gränserna och ta beräknade risker”, säger han. ”Och det är anledningen till att företaget är ett av de mest innovativa och bästa i världen. Jag försöker se till att omge mig med ett bra team och det gör INEOS också.”

Dougs brinnande intresse för Sydpolen började 1999 när han var drygt 30.

”Som liten trodde jag aldrig att jag skulle sätta min fot på dessa platser”, säger han. ”Min dröm var att bestiga det högsta berget i Antarktis, men det var bara en dröm.”

Men han blev inspirerad av bland andra Sir Ernest Shackleton, Robert Scott och Sir Douglas Mawson och insåg att det var möjligt, och att det var en fråga om vilja och inställning.

”Jag insåg att du kan göra vad du vill om du hela tiden arbetar för att uppfylla dina drömmar”, säger han.

När han klev av planet på en landningsbana av is för den första expeditionen blev han överväldigad.

”Jag tittade ut över de enorma vidderna och blev helt tagen och kunde inte vänta på att få komma tillbaka”, säger han.

Under den första resan till Sydpolen upptäckte han också att han kunde hjälpa andra.

Sedan dess har han guidat människor till några av världens mest avlägsna platser – både för nöjes skull och i vetenskapens namn.

Många av hans följeslagare är företagschefer.

”De förstår riskerna eftersom de leder sina egna världar och fattar beslut varje dag, men den erfarenhet de har av företagsvärlden är inte direkt till någon nytta i Antarktis”, säger han. ”Pengar spelar ingen roll heller.”

Det som är viktigt är att de är villiga att lyssna, snabba att lära sig och att de förbereder sig på vad som väntar – både mentalt och fysiskt.

”Det enda de inte kan föreställa sig är kylan”, säger han. ”Det förstår de inte förrän de är på plats. Du kan svettas så mycket att dina snöglasögon fryser fast i ansiktet.”

För att förbereda sig för sina storslagna äventyr, lägger Doug ofta på sig ett antal kilo eftersom han vet att han förbränner 10 000 kalorier per dag under vandringen över isarna.

”Vi förbränner 2 000 kalorier bara genom att stå stilla”, säger han.

Han tror stenhårt på kroppens förmåga att klara av i stort sett vad som helst.

”Det är vårt psyke vi måste besegra”, säger han. ”Om du tränar kan du pressa din kropp till det yttersta, men det finns en mental barriär. Du måste kunna hitta den mentala styrkan för att ligga steget före.”

Doug får ofta frågan om han kan tänka sig att leda en expedition till toppen av Mount Everest.

Men han är inte övertygad om att det är något för honom.

”Jag är inte säker på att jag är rätt person för det. Det finns många människor som verkligen inte hör hemma där”, säger han. ”Du måste inse när det är dags att säga stopp och fatta rätt beslut för din egen säkerhet. Det handlar inte alltid om att nå toppen till varje pris.”

Han tror att alla ledare har många gemensamma egenskaper.

Medkänsla, en förmåga att förstå andra människors personligheter och att kunna fatta snabba beslut är viktigt, menar Doug.

”Starka personligheter kan anpassa sig både efter miljön och andra.” ”För att vara en bra ledare måste du också förstå allt som händer och ta till sig andra människors synpunkter.”

Förutom kylan, vinden och flytande isberg - finns det något annat att vara rädd för?

Ja, isbjörnar.

”De kan känna lukten av en säl på 12 kilometers avstånd, så de kan definitivt känna lukten av mig när jag inte har duschat på sex veckor”, säger han.

Trots den mycket noggranna planeringen kan saker gå fel ibland.

”Även om jag har mer erfarenhet av Nord- och Sydpolen än någon annan så gör jag fortfarande misstag”, säger han. ”Mina glasögon frös fast i mitt huvud en gång, jag har drabbats av snöblindhet och när jag bet av en tand var jag tvungen att dra ut den med en tång.”

Funderar han på att gå i pension?

Nej, säger han. Inte än.

Trebarnspappan har fortfarande för mycket han vill se och göra.

”En dag kanske en av dem tar över efter mig”, säger han.

MINA HJÄLTAR

DE tre män som är Doug Stoups största inspiration levde alla kring förra sekelskiftet.

En av dem dog och två överlevde mot alla odds.

”De är fortfarande mina mentorer”, säger han. ”De var riktiga män som visste hur man uthärdar.”

Sir Douglas Mawson tog sig ensam tillbaka till sitt fartyg, en vandring på mer än 260 kilometer, efter att den ena av hans följeslagare fallit ner i en ravin och den andra dött av matförgiftning under en expedition 1912.

Robert Scott och hans två återstående följeslagare frös ihjäl i sitt tält 240 km från baslägret efter att de nått Sydpolen i januari 1912.

Sir Ernest Shackletons skepp Endurance frös fast i isen tre år senare och sjönk, men han överlevde. Hans besättning hade redan övergivit fartyget och bosatt sig på den flytande isen. Året därpå begav sig Shackleton och fem besättningsmän för att söka hjälp. I en liten båt tillbringade de 16 dagar och tillryggalade 1 300 km för att nå Sydgeorgien där de sedan korsade ön till en valfångststation. Alla besättningsmedlemmar från Endurance kunde räddas. Ingen av besättningsmedlemmarna omkom.

”De är sanna hjältar”, säger Doug. ”När vi har nått Sydpolen så ringer jag och säger att de ska komma och hämta oss.”

EN LÄRDOM FÖR OSS ALLA

Världen håller på att inse att vetenskapen kanske kan bli vår räddning.

Vi måste ha en plan för hur vi ska hantera sinande naturresurser och en ökande befolkning.

För dagens vetenskap är ofta morgondagens teknik.

Just nu är det svårt att övertyga den unga generationen att satsa på en karriär inom vetenskap.

Larmsignalerna började komma för ett antal år sedan.

EU-kommissionen varnade 2008 för att inte tillräckligt många ungdomar väljer att studera naturvetenskap, teknologi och matematik efter 16 års ålder – och fruktade att det skulle bli brist på kvalificerade forskare, ingenjörer och tekniker om inget gjordes.

Kommissionen rekommenderade radikala förändringar i hur vetenskap lärs ut i skolorna; att frångå korvstoppning av fakta, som ofta ses som orsaken till det minskande intresset för naturvetenskap, och istället uppmuntra eleverna att ställa frågor och på så sätt skapa bättre förståelse.

Fem år senare diskuterade mer än 100 deltagare från 58 länder fortfarande samma problem vid en global konferens för vetenskapsakademier.

I Tyskland har problemet åtgärdats sedan 2006.

Professor Petra Skiebe-Corrette vid Freie Universität i Berlin grundade TuWaS! 2006 efter att hon hade sett hur framgångsrik en liknande modell var i Sverige.

Idag deltar 144 skolor i Berlin, där kampanjen startade.

Dr. Anne-Gret Iturriaga Abarzua, kommunikationschef på INEOS i Köln, var en av förespråkarna när handelskammaren introducerade TuWaS! i Köln 2008.

TuWaS!-programmet uppmuntrar grundskoleelever att ställa frågor istället för att få svaren serverade.

Anne-Gret insåg vad man skulle kunna göra och med finansiellt stöd från INEOS lyckades hon snabbt väcka skolornas intresse.

”Vi börjar nu se effekterna av TuWaS!”, säger Anne-Gret som var inbjuden av Professor Skiebe att tala vid firandet av TuWaS! 10-årsjubileum vid Brandenburgs vetenskapsakademi.

”Vi har till och med en logistik-och lagringsenhet för TuWaS! i Köln nu.”

I Tyskland bygger undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena i många skolor nu på ett undersökande arbetssätt och TuWaS!-programmet för barn i åldrarna 6 till 12 har antagits formellt av fyra av de 16 federala delstaterna i Tyskland.

Lärarna deltar i ett endagsseminarium där de får lära sig de naturvetenskapliga och tekniska experimenten. De återvänder sedan till sina skolar med tillräckligt med material för ett helt läsår.

INEOS, som är den största industriella arbetsgivaren i Köln, är fortfarande mycket engagerade i projektet.

”Vi är ett globalt kemiföretag och vi vet hur viktigt det är med undervisning i vetenskapliga och tekniska ämnen i tidig ålder, alltså redan från sexårsåldern”, säger Anne-Gret. ”Dessa partnerskap hjälper oss som företag, som industri och även som ett utvecklat industriland att locka unga människor – i synnerhet flickor – som är nyfikna, entusiastiska och motiverade att göra världen bättre med hjälp av vetenskap.”

INEOS i Köln är den största finansiella bidragsgivaren i Rhenlandet där de sponsrar nästan hälften av de 70 skolor som har anammat TuWaS!-programmet. INEOS anställda fungerar som ambassadörer och har hittills nått ut till mer än 6 000 barn.

”INEOS är mycket engagerade i projektet men vi vill inte bära hela bördan själva”, säger Anne-Gret. ”Vi vill att fler företag ska hjälpa till.”

Men hon har även större planer för TuWaS!. Anne-Gret vill införa TuWaS! i Österrike och Schweiz också.

INEOS överväger nu om ett liknande program skulle kunna introduceras i brittiska skolor.

INEOS sponsrar för närvarande kemiolympiaden i samarbete med Royal Society of Chemistry, för att inspirera tusentals ungdomar runt om i Storbritannien att satsa på en vetenskapskarriär.

Det skulle garanterat välkomnas av Royal Society och Confederation of British Industry som gemensamt har producerat en guide för företag och lärare för att hjälpa dem att knyta nyttiga kontakter.

De menar att företagen måste samarbeta mer med skolorna.

”De flesta ungdomar tillskriver sitt beslut att studera naturvetenskap och teknologi till lärare som har inspirerat dem, så det bästa sättet att säkra Storbritanniens framtida arbetskraft på de här områdena är att jobba med lärarna”, säger professor Tom McLeish, ordförande för Royal Societys utbildningskommitté.

Neil Carberry, programdirektör för sysselsättning och kompetens vid CBI, Storbritanniens näringslivsorganisation, säger att många företag redan har ett nära samarbete med skolorna i de samhällen där de bedriver sin verksamhet, men att det alltid går att göra mer för att väcka elevernas intresse för dessa viktiga ämnen.

”Många branscher är beroende av nya förmågor, både tekniker och forskare, men det råder svårigheter att tillsätta vissa jobb och det skapar problem för vår ekonomi”, säger han.

Oavsett vad som händer i UK så fortsätter INEOS att stödja TuWaS!-programmet i Tyskland.

”Hemligheten är att knyta kontakter”, säger Anne-Gret. ”Vi vill locka till oss de allra bästa, skapa förståelse för branschen och samtidigt höja vår profil.”

MÄNNISKA OCH MASKIN I PERFEKT SAMSPEL

DET anses vara en av världens mest utmanande cykeltävlingar Även om deltagarnas vilja att vinna Tour de France förmodligen har varit densamma under tävlingens 113-åriga historia så har tekniken förändrats radikalt.

Italienaren Maurice Garin vann den första tävlingen på en röd, vit och blå cykel och prissumman var 20 000 franska franc. Segern verkade dock något bitterljuv.

”Jag led under loppet”, sade han efter att ha cyklat över mållinjen den 19 juli, 18 dagar efter starten i Montgeron i utkanten av Paris. ”Jag var hungrig, törstig och trött. ”Jag grät mellan Lyon och Marseille.”

Årets favorit att vinna världens största cykeltävling var Chris Froome, som tävlade för Team Sky. Han växte upp i Kenya där han sålde avokado för att tjäna fickpengar.

Han var fast besluten att vinna – och det gjorde han, i imponerande stil när han cyklade in i Paris söndagen den 24 juli i den berömda gula ledartröjan och blev den förste britten att vinna tre Tour de France-titlar.

Han – och hans fans – blev lite skärrade under dag 19 av den 21 dagar långa tävlingen när han vurpade i regnet på väg ner för ett svårt parti, 10 km från mållinjen och var tvungen att låna lagkamraten Geraint Thomas cykel för att ta sig i mål.

”Jag fick lite skrapsår, så klart, och slog mig i knäet lite”, sade han efter målgången. “Men jag var bara tacksam över att jag hade det där försprånget på fyra minuter. Det gav mig lite andrum.”

Froomes vinnarcykel var en DOGMA F8, en revolutionerande maskin designad av Pinarello för att klyva luften, mer eller mindre bokstavligt talat.

”När man trampar på pedalerna går kraften rakt igenom cykeln”, sade han efter att han hade provat den för första gången i Nice.

”Den viker sig inte. All kraft som du överför till pedalerna går direkt ut i marken.”

Det som gör denna cykel så otroligt lätt, men ändå stark är Pinarellos beslut att använda Torays nya T11001K Dream Carbon med Nanoalloy- teknik.

Det är samma kolfiber som Boeing använder i sina toppmoderna 787-maskiner.

”Med detta material kunde vi öka styvheten med 12 % och samtidigt minska ramvikten med 120 gram till 860 gram”, säger en talesman för Pinarello.

Toray, som är den världsledande tillverkaren av kolfiber, säger att Pinarello är det enda cykelmärke som använder detta material.

”När vi designade DOGMA F8 var ett av våra mål att höja ribban ännu en gång”, säger VD:n Fausto Pinarello. ”Vi ville förbättra de förbättringar vi hade gjort på Chris Froomes förra cykel.”

DOGMA 65.1 var den cykel som vunnit mest titlar av alla och sågs som ett riktmärke för alla tävlingscyklar.

Allt det förändrades när Froome blev den förste sedan Miguel Indurain 1991 att försvara sin titel.

Han anser att människa och maskin aldrig varit mer samspelta.

”Det spelar ingen roll hur många vindtunneltester vi gör. Det är cyklisterna som står för det ultimata testet”, säger talesmannen. ”Det är de som kämpar och svettas på cykeln.”

INEOS, som förser Toray med akrylnitril, den huvudingrediens som behövs för att framställa kolfiber, följde också tävlingen med stort intresse.

OMTANKE OM VÅRA SAMHÄLLEN

I takt med att INEOS har växt så har även ansvaret ökat gentemot dem som bor och arbetar i närheten av företagets tillverkningsanläggningar.

Företaget anser att rätten att driva komplexa och potentiellt farliga petrokemiska anläggningar hänger samman med det anseende de har i samhällena.

”Vi agerar inte i ett vakuum”, säger Kevin McQuade, VD för INEOS Styrolution. ”Vårt ansvar slutar inte vid fabriksgrindarna. Vi vill vara en bra och uppskattad granne som de boende litar på.”

Alla INEOS anläggningar har en samordnad strategi för att bygga och stärka förhållandet till dem som bor och arbetar i närheten.

Regelbundna samhällsforum vid vissa anläggningar, däribland Köln i Tyskland och Grangemouth i Storbritannien, ger allmänheten möjlighet att ta del av INEOS planer för framtiden, ställa frågor och ta upp eventuella betänkligheter.

”Vi försöker att förklara på ett tydlig sätt utan fackspråk. Människor litar på oss eftersom vi har byggt upp en god långsiktig relation med dem. Ibland kan det vara så att de inte gillar det vi har att säga, men det är viktigt att vi förklarar sammanhanget”, säger David East, kommunikationschef vid INEOS anläggning i Grangemouth.

Dr. Anne-Gret Iturriaga Abarzua, kommunikationschef vid INEOS i Köln, säger att de regelbundna mötena med företrädare för Köln-Worringens medborgarforum alltid är konstruktiva, öppna och ärliga.

”De ger oss möjlighet att informera om vår verksamhet och planer för framtiden”, säger hon. ”Men framför allt tillhandahåller de en plattform för den lokala befolkningen att ställa frågor.”

Förutom regelbundna forum, anordnar både Grangemouth och Köln särskilda möten om frågor som kan behöva diskuteras, och i Köln kan de boende på orten delta i en visning med buss varje månad för att själva se exakt hur INEOS verksamhet fungerar.

En dialog med de lokala samhällena om vad INEOS gör och planerar att göra är viktig för båda sidor.

”Vi tar vår roll i samhället på stort allvar”, säger Christine Schönfelder, vice VD för företagskommunikation, investerarrelationer, påverkans- och förändringsarbete vid INEOS Styrolution.

”Vi vill ses som en pålitlig del av de samhällen där vi är verksamma.”

INEOS Upstream – det senaste företaget i INEOSkoncernen – för just nu en dialog med samhällen i England om planerna på att utvinna skiffergas i delar av Storbritannien.

”Det är en mycket kontroversiell och omtvistad fråga”, säger Tom Pickering, INEOS Shale, ”men vi vill visa samhällena att vi förstår att de kan vara oroliga, att vi bryr oss och att vi lyssnar”.

Att vara en pålitlig del av gemenskapen är viktigt för INEOS – det är därför företagets anställda ofta hjälper välgörenhetsorganisationer, deltar i idrottsevenemang eller hjälper till att utveckla och utbilda unga människor.

Många av INEOS anläggningar samarbetar även med skolor och högskolor för att främja ett sunt intresse för vetenskap och teknik – för att på så sätt förhoppningsvis inspirera nästa generations forskare och ingenjörer.

”Eftersom vi är ett framgångsrikt företag vill vi ge något tillbaka till samhället”, säger Christine.

”Hur vi bedriver vår verksamhet är lika viktigt som den verksamhet vi bedriver. Integritet och höga etiska normer är vårt sätt att göra affärer.”

INEOS företag och anläggningar har anammat sociala medier och detta har öppnat upp nya kommunikationskanaler med samhället. De använder Internet, Facebook, Twitter och LinkedIn som ett sätt att informera de lokala samhällena och ta emot synpunkter, vilket är minst lika viktigt.

”Eftersom sociala medier är så omedelbara är de ett utmärkt sätt att svara i de fall där det är viktigt med snabb information”, säger Anne-Gret. ”Det gör det möjligt för oss att skapa förtroende och etablera oss som den viktigaste och mest tillförlitliga informationskällan.”

Grangemouths samverkansforum, som inkluderar lokalpolitiker, polis och rektorn för den lokala skolan, träffades fyra gånger om året, men man beslöt gemensamt att minska det till två möten per år.

”För oss är det alltid en utmärkt möjlighet att prata direkt med representanter för det lokala samhället, berätta om våra planer, vara öppna och ärliga om våra resultat och höra deras åsikter och tankar”, säger David. ”Det hjälper att vi har medlemmar som varit med i gruppen under en lång tid, och många som tidigare har jobbat hos oss. Det handlar om att bygga och vårda relationer.”

Men det handlar inte bara om kommunikation.

INEOS framgångsrika, världsomspännande kampanj GO Run For Fun som syftar till att inspirera morgondagens generation att vara aktiv och det tyska TuWas!-programmet som bedrivs i samarbete med grundskolorna är lika viktiga.

”Alla dessa åtgärder formar vår profil som ett trovärdigt, hållbart och ärligt företag i många år framöver”, säger Anne-Gret.

RÄTT PERSON PÅ RÄTT PLATS

TILLVERKNINGSINDUSTRIN blir alltmer komplex och högkvalificerade kandidater blir alltmer eftertraktade.

Problemen är globala och väldokumenterade, till skillnad från åtgärderna och lösningarna.

I april förra året sade Michael Collins, styrelseordförande vid MPC Consulting, i en intervju i Industri Week att det är dags att agera.

”Det finns tillräckligt med undersökningar om bristen på kompetens nu”, säger han. ”Vi vet vilka typer av utbildning och kompetensutveckling som behövs.

Det är dags att företagen slutar att vela och gör ett långsiktigt åtagande om utbildning genom att se det som en investering och inte som en kostnad.”

Som ett företag som hela tiden behöver välutbildade och motiverade anställda för att överleva har INEOS alltid varit övertygade om vikten av utbildning och utveckling, och vet att de inte har råd att vänta på initiativ från regeringshåll för att lösa den tilltagande krisen.

För det är verkligen en tilltagande kris.

I USA hotar bristen på kvalificerad arbetskraft att sätta stopp för de senaste årens renässans i tillverkningsindustrin.

”Under det kommande årtiondet måste troligtvis nästan 30 miljoner jobb i tillverkningsindustrin fyllas”, säger en talesman för USA:s Manufacturing Institute. ”Två miljoner av dessa jobb förväntas inte kunna tillsättas på grund av brist på kompetenta kandidater.”

I en enkät som Foundation of Fabricators & Manufacturers Association genomförde förra året säger 52 % av amerikanska tonåringar att de inte är intresserade av tillverkningsindustrin och att de ser det som en bransch med ”smutsiga och farliga arbeten som inte kräver någon nämnvärd tankeverksamhet eller skicklighet”.

Situationen i Storbritannien är inte mycket bättre. I oktober sade Storbritanniens Manufacturing Institute att lärarna måste förstå att tillverkningsindustrin har fina karriärer att erbjuda.

”Vi befinner oss i en kamp om talangerna och det är bekymmersamt att se att detta nu har börjat hämma tillverkningsindustrin”, säger institutets VD Dr Julie Madigan.

”Enbart för att inte förlora mark behöver tillverkningsindustrin i Storbritannien anställa hundratusentals under de kommande 10 åren.”

I mars i år belyste även branschorganisationen EEF problemen och påtalade att brittiska tillverkningsföretag har svårt att rekrytera kvalificerad personal och hålla jämna steg med den globala teknologiska utvecklingen, men situationen är inte helt nattsvart.

Företagen, däribland INEOS, kämpar för att komma till rätta med problemen. Och med framgång.

Vid INEOS Köln i Tyskland, O&P i USA och Grangemouth i Skottland har framgångsrika lärlingsutbildningar gett goda resultat.

Tyskland är kanske det land som har kommit längst.

”De som får jobb här säger att det känns som att vinna på lotto”, säger Dr Anne- Gret Abarzua Iturriaga, informationschef vid INEOS Köln. ”Vi tar hand om våra anställda och vi har inga problem att hitta kandidater. Vi behöver inte spendera stora summor på annonsering. Vi behöver inte oroa oss för framtiden, men vi har inte heller slagit oss till ro.”

Andreas Hain, som ansvarar för lärlingsutbildningen vid den tyska anläggningen, säger att ungefär 1 800 ungdomar söker de cirka 60 platserna.

De får alla göra ett online-test. Av dem som gör testet blir knappt 500 inbjudna och intervjuade i minst en timme.

”Vi lägger ner mycket tid och möda på det här”, säger Anne-Gret. ”Men det är en viktig investering så vi måste se till att det blir rätt, eftersom de som börjar jobba hos oss också blir kvar hos oss. Vi har ganska många som har jobbat här i 45 år.”

När INEOS har valt sin 60 lärlingar – som alla med stor sannolikhet är mycket motiverade, entusiastiska och mottagliga för nya idéer – behandlas de som en del av INEOS familj.

”Vi tar hand om dem från första början”, säger Anne-Gret.

Lärlingarna lär sig på arbetsplatsen och deltar i undervisningen på anläggningen. Alla lärare har tidigare arbetat på anläggningen.

”Det innebär att vi kan forma dem och förena dem med företaget”, säger Anne-Gret. ”Vi vill att de ska förstå företagets kultur.”

Att hitta personer som förstår företagets kultur och etik – och tillämpa det i praktiken – är nyckeln för organisationer som vill växa och skörda framgångar i dagens konkurrenssamhälle.

2008 gjorde INEOS gemensam sak med Forth Valley College och Heriot Watt University i Skottland och lanserade ett femårigt modernt lärlingsprogram, ”Engineers of the Future”.

Programmet, som togs fram efter framgångarna vid INEOS anläggning i Köln kombinerar en universitetsutbildning med relevant arbetsplatserfarenhet.

”Arbetslivserfarenhet som en del av en universitetsutbildning är inget nytt, men tankarna bakom programmet är det”, säger Robin Westacott, ledare för ”Engineers of the Future”- programmet.

Arbetslivserfarenheten skapar nyutexaminerade ingenjörer som är ”redo för jobbet” och insatta i anläggningens processer, rutiner och säkerhetsfokus.

”Vi vill att de ska förstå INEOS kultur, så att de, när de kommer till anläggningen för den praktiska delen av utbildningen, redan känner till företagets kultur”, säger Kenny MacInnes, biträdande rektor för ingenjörsutbildningen vid Forth Valley College.

Jennifer Prentice, Duncan Paterson och Mark Skilton var bland de första som tog examen från det skräddarsydda programmet. Alla tre är nu heltidsanställda på INEOS.

”Det kunnande som de nyutexaminerade besitter visar tydligt att syftet med programmet har uppnåtts”, säger Gordon Milne, driftschef vid INEOS Grangemouth.

”De har satt ribban mycket högt.”

INEOS Olefins & Polymer USA har också skördat framgångar med sin rekryteringskampanj.

Den har varit så framgångsrikt att den faktiskt har hjälpt företaget att upprätta en ”talang-pipeline” för framtiden.

”Vi har kunnat hämta in och utbilda ett gäng fantastiska människor som har bidragit till och fortsätter att bidra till vårt företags framgångar, idag och i framtiden”, säger personalchefen Sam Scheiner.

NÅGOT FÖR ALLA

INEOS enkla kampanj för att få barn att motionera genom att uppmuntra dem att springa för skojs skull har nått ännu en milstolpe.

Under den gångna sommaren har fler länder än någonsin anordnat GO Run For Fun-evenemang. De senaste tillskotten är Italien och Norge.

”Det känns verkligen som att det har blivit ett internationellt evenemang nu”, säger Ursula Heath, INEOS-koncernens kommunikationsansvarig, som arbetar med kampanjen.

Hittills har mer än 220 evenemang anordnats i Tyskland, Schweiz, Holland, USA, Belgien, Frankrike och Storbritannien med hjälp av den donation på 1,5 miljoner pund som INEOS öronmärkte för kampanjen när den lanserades för tre år sedan. Då sade INEOS grundare, Jim Ratcliffe, att hans mål var att nå ut till 100 000 barn.

”Vi nådde det målet för flera månader sedan”, säger Ursula. ”Vår expansion fortsätter och vi tänker inte ge upp nu, våra ambitioner har tvärtom blivit större.”

Även om INEOS ursprungliga donation snart är förbrukad så ser GO Run For Fun-teamet fram emot nya möjligheter och gläds åt det växande intresset bland barn att springa för sin hälsa och sitt välbefinnande.

”Vi fortsätter att arrangera dessa mycket populära ’fun runs’, men vi fokuserar alltmer på att arbeta närmare med skolor för att motivera barnen och tillhandahålla undervisningsmaterial om en hälsosam och aktiv livsstil året runt”, säger Ursula.

Teamet leds nu från INEOS av John Mayock, som är före detta OS-idrottare och som har organiserat rikstäckande skolidrottsprogram.

”Go Run For Fun-kampanjen har gått från klarhet till klarhet”, säger han. ”Vi har nu fler deltagande länder, fler barn, otaliga evenemang och stöd från mer än 150 idrottsambassadörer som tävlar i den yttersta eliten.”

Ett antal sponsorer stöder kampanjen och förhandlingarna med potentiella samarbetspartners för att finansiera kampanjen fortsätter.

INEOS kommer också att fortsätta stödja den före detta rektorn Elaine Wyllies banbrytande initiativ i Skottland, ”The Daily Mile”, som växer i rask takt, genom att fördjupa samarbetet med de deltagande skolorna.

”De två kampanjer har ett gemensamt mål, så de kompletterar varandra”, säger Ursula.

”The Daily Mile” uppmuntrar barn att springa genom att delta i ett lopp på en engelsk mil (1,6 km) i skolan varje dag. GO Run For Fun är det stora evenemanget som inspirerar barn att släppa loss.

”GO Run For Fun är som en cirkus när den kommer till stan”, säger John. ”Och den gör ett bestående intryck på barnen.”

Men de två evenemangen har samma vision.

”Barnen uppmuntras att ha roligt när de springer, oavsett hur snabba, duktiga eller vana de är”, säger Ursula. ”Det är därför båda dessa kampanjer har en positiv inverkan på deras aktivitetsnivåer och deras hälsa.”

Jim Ratcliffes vision har stärkts av kampanjens framgångar och nästa steg för Go Run For Fun blir spännande att följa.

MÄSTARE! ZAKS LYCKA

Den 14 juli var en mycket speciell dag för nioåringen Zak Schuster.

Den schweiziske pojken var på Olympiastadion i London med sina föräldrar och hoppades få se var Mo Farah och Usain Bolt hade vunnit guldmedaljer vid OS i London 2012.

I stället sprang han på INEOS GO Run For Fun-evenemang som anordnades i den legendariska arenan för första gången för att inspirera brittiska barn att springa för skojs skull.

Zaks mamma Janet frågade om han fick vara med.

”Vi brukar inte acceptera sena anmälningar, men vi kunde inte säga nej till honom”, säger Ursula Heath.

Zak fick ett reservnummer och en rosa T-shirt, som är kampanjens kännetecken, och ställde upp på startlinjen med 4 000 andra barn för det knappt 2 kilometer långa loppet.

”Han var så ivrig”, säger Janet.

Startskottet gick och Zak, som vann terränglöpningsmästerskapen anordnade av Swiss Group of International Schools, tog täten och var också först över mållinjen.

”Det är något han aldrig glömmer”, säger Janet.

Han fick därefter träffa den före detta olympiske häcklöparen Colin Jackson och löparna Richard Kilty och Emilie Diamond.

Zaks mamma, Janet, som är idrottslärare på en internationell skola i Schweiz, säger att han var överlycklig.

”Han pratar fortfarande om det”, säger hon. ”Hela evenemanget var verkligen inspirerande och att han fick träffa några av sina hjältar var pricken över i:et. De var så trevliga. De tog sig tid att prata med honom, ställde upp för fotografering och skrev sina autografer på hans T-shirt.”

Autograferna på T-shirten bleknar så småningom, men minnena består.

”Det här inspirerar honom enormt mycket”, säger Janet.

Mer än 160 000 barn runt om i världen har nu deltagit i INEOS GO Run For Fun-evenemang.