VARFÖR SKIFFERGAS FRÅN USA FORTFARANDE FUNGERAR ÄVEN OM OLJAN KOSTAR 30 DOLLAR PER FAT

5
min 2016

De fallande oljepriserna stör inte INEOS, som har investerat 2 miljarder dollar för att transportera skiffergas från USA till Europa.

Tom Crotty, INEOS-koncernens kommunikationschef, säger att utomstående har ifrågasatt lönsamheten i att importera amerikansk gas när oljepriserna är så låga.

Men han säger att det inte spelar någon roll eftersom INEOS äger både gas- och oljekrackningsanläggningar.

”För oss spelar det ingen roll att oljepriserna har fallit; det påverkar inte lönsamheten i att frakta gas från USA”, säger han. ”Det har istället lett till att lönsamheten för våra oljebaserade krackningsanläggningar förbättras.”

Crotty säger att vissa kommentarer har varit dåligt underbyggda.

”Vissa har sagt att företag som INEOS agerar ogenomtänkt när de importerar etan från USA när oljepriset är så lågt, men de har inte fattat poängen”, säger han. ”Det går inte att använda nafta i en gaskrackningsanläggning. Man måste använda gas. Så frågan handlar inte om gas eller nafta.”

Tillgången till billig etan, en naturlig gas som utvinns ur skiffergas, har blåst nytt liv i kemiindustrin i USA. Detta har givit landet en fördel gentemot många konkurrenter runt om i världen, som förlitar sig på nafta, ett dyrare oljebaserat råmaterial.

Med de fallande oljepriserna har fördelen minskat.

”Den europeiska petrokemiska industrin har gynnats mycket av de låga oljepriserna, eftersom naftapriset också har sjunkit rejält,” säger Crotty. ”Naftakrackningsanläggningarna har blivit lönsamma igen. Företag som INEOS som har båda typerna av krackningsanläggningar har anledning att känna sig mycket nöjda.”

INEOS, som förlitar sig på etangas för sina krackningsanläggningar i Norge och Skottland säger att det fortfarande är billigare att importera gas från USA än att köpa den i Europa.

”Det andra problemet är att vi inte kan få tag i gas i Europa”, säger Crotty. ”Vår krackningsanläggning i Grangemouth har drivits med 40 procents kapacitet de senaste tre åren eftersom vi inte haft tillräckligt med etan. Etanet i Nordsjön håller på att ta slut. Så det är ett enkelt val. Antingen driver du en krackningsanläggning eller så tvingas du lägga ner den.”

NEDLAGD ANLÄGGNING ÖPPNAR IGEN

En TILLVERKNINGSENHET vid INEOS anläggning i Grangemouth öppnar igen åtta år efter den lades ner.

Anläggningen har genomgått rigorösa drifttagningstester för att vara redo när skiffergasen från USA anländer.

INEOS meddelade nyheten strax efter att den första leveransen av amerikansk skiffergas hade anlänt till systeranläggningen i Rafnes i Norge.

De första leveranserna beräknas komma till Grangemouth till hösten.

”Vi har nu utmärkta förutsättningar för att äntligen kunna köra anläggningen i Grangemouth med full kapacitet”, säger Gordon Milne, INEOS driftschef vid Grangemouth.

INEOS hade inget annat val än att stäng den andra tillverkningsenheten vid KG-etylenanläggningen 2008 eftersom den inte kunde drivas med full kapacitet.

Tillgången till amerikansk etan förändrar hela situationen.

”När vi får tillgång till denna gas blir anläggningen en av de främsta petrokemiska anläggningarna i Europa”, säger Milne.

Den flytande gasen från USA lagras i en specialkonstruerad etantank – den största i Europa – och kompensera för den minskande tillgången i Nordsjön.

More from INCH Magazine

INEOS FÖRST I VÄRLDEN

Vad gör du när du behöver den bästa? Du vänder dig till den bästa Nordatlanten är inget för de vankelmodiga. Det kan vara en farlig miljö för fartyg, särskilt om de har en last som består av flytande etan. INEOS visste om detta – och det var därför som vi vände oss till Evergas, ett världsledande företag inom gastransporter. INEOS hade kravbilden klar för sig. Vi behövde ett fartyg som skulle kunna transportera enorma mängder flytande etangas vid −90 °C mer än 1 500 km över Atlanten där kyla, isberg, tät dimma, höga vågor och svåra stormar är vanliga inslag. Och transporterna skulle utföras mer effektivt än någonsin tidigare. Svaret var allt annat än enkelt. Men resultatet var det största, mest flexibla och mest miljövänliga transportfartyg för gas som någonsin byggts. ”Detta är ett unikt fartyg”, säger Hans Weverbergh, driftschef vid det danska rederiet Evergas. ”Det fanns inga fartyg som hade trycksatta tankar som kunde frakta dessa mängder etan. Det var något som aldrig hade gjorts förut.” Flytande naturgas har fraktats i årtionden. Etan är dock en annan femma. Det hade bara fraktats kortare sträckor och med små fartyg. För att kunna korsa Atlanten krävdes mycket större fartyg. Andra företag ansåg att det helt enkelt inte var praktiskt genomförbart. Men INEOS såg möjligheten och gjorde verklighet av den. ”Dessa fartyg är verkligen unika”, säger Evergas koncernchef Steffen Jacobsen, som har arbetat inom sjöfartsindustrin i 35 år. ”Ingen har någonsin försökt frakta så mycket etan så långa sträckor. För att göra detta var vi tvungna att uppfinna helt nya sätt att arbeta.” INEOS ville att Dragon-fartygen skulle kunna drivas med etan. Vi kontaktade det finska företaget Wärtsilä, som skapade en ny standard för bränsleflexibilitet. Företaget designade motorer med dubbla bränslesystem som smidigt kan växla mellan flytande naturgas, etan, lätt eldningsolja eller tjockolja utan effektförlust. ”Det var ett tekniskt genombrott”, säger Timo Koponen, vice VD för flödes- och gaslösningar, Wärtsilä Marine Solutions. Om INEOS motorer drivs med etan innebär det inte bara att det blir mer utrymme för lasten, utan även att fartygen producerar 25 % mindre koldioxid och 99 % mindre svaveldioxid samt uppfylla Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) klass III-föreskrifter. Fartygen är även utrustade med två motorer för att se till att lasten kommer fram i alla väder. Fartygen är de största i sitt slag som någonsin byggts. I lekmannatermer är fartygen lika långa som två fotbollsplaner och om man tar bort lasttankarna, skulle 5 750 Mini Cooper få plats ombord. Tankarna är placerade i fartygets skrov och varje tank rymmer etan motsvarande 11 simbassänger. HSVA, ett tyskt företag som specialiserar sig på skrovdesign, fick i uppdrag att maximera effektiviteten hos dessa enorma fartyg och testade skalenliga modeller av fartygen i realistiska miljöer. De två första fartygen byggdes i en torrdocka i Qidong, i närheten av Shanghai av Sinopacific Offshore och Engineering, en av världens största skeppsbyggare. ”SOE är ett av de få företag som har de rätta kunskaperna och anläggningarna för att klara av att bygga dessa enormt komplexa fartyg”, säger koncernchefen och styrelseordföranden Simon Liang. ”När jag såg de två första fartygen sida vid sida vid kajen, tänkte jag ‘Det här företaget vet vad de sysslar med’” säger Chad Stephens, vice VD för företagsutveckling vid Range Resources, som var inbjuden till dopet. Det var ett stort ögonblick även för Evergas. ”Jag kände mig så stolt över alla som varit inblandade, både internt och externt, som gjort det möjligt att skapa dessa fartyg” säger Jacobsen. Namngivningsceremonin var ytterligare en milstolpe i INEOS globala projekt med en budget på 2 miljarder dollar för att frakta skiffergas från USA till sina produktionsanläggningar i Norge och Skottland. INEOS är det första företaget i världen som har valt att frakta etan utvunnen ur skiffergas från USA där gasen har lett till en renässans för tillverkningsindustrin.

6 min read

DEBATT: BEHÖVER VI GAS?

STORBRITANNIENS energistrategi har tre huvudmål: säkra försörjningen, hålla priserna nere och genomföra en övergång till rena energikällor i framtiden. Vi måste se till att uppfylla Storbritanniens energibehov med ren och koldioxidsnål energi om vi ska kunna fortsätta bekämpa klimatförändringar och skapa tillväxt i ekonomin. Men detta är inte något som sker över en natt. Det tar tid att övergå till mer förnybar och koldioxidsnål energi. En övergång från kol till gas skulle göra mycket för att minska koldioxidutsläppen och skapa den ”brygga” vi behöver i många år framöver. Anti-frackningslobbyn verkar tro att det finns gränslös tillgång till skattebetalarnas pengar för att finansiera produktionen av förnybar energi. Så är inte fallet, och även om det var det skulle vi ändå behöva gas – som en pålitlig elkälla när solen inte skiner eller när det är vindstilla. Andrea Leadsom, Storbritanniens energi- och klimatförändringsminister Jakten på skiffergas är ett dåraktigt företag när förnybar energi kan leverera det som krävs för att skapa en energirevolution. Detta gäller särskilt för de 1,3 miljarder människor världen över som saknar tillgång till elektricitet, och för dem som inte är anslutna till elnätet (”off-grid”) som behöver decentraliserad och lokalt anpassad teknik, men det gäller också för energisystemen på norra halvklotet. Investeringar i ny kol- och kärnkraft samt okonventionell gas innebär att välbehövliga investeringar i förnybar energi eftersätts. Amerikansk forskning antyder att extraktion av skiffergas genom frackning skulle kunna leda till större koldioxidutsläpp än kol. Bortsett från dess miljöpåverkan leder gasutvinning till allvarliga miljömässiga och sociala konflikter runt om i världen. Utbyggnad av gasledningar och infrastruktur leder till markrofferi och kan leda till att vattenresurser och den biologiska mångfalden hotas på många orter. Dessutom tror vi att frackning kan leda till betydande risker för luft- och vattenföroreningar. Friends of the Earth International Det råder ingen tvekan om att vi på lång sikt måste övergå till teknik som skapar så låga koldioxidutsläpp som möjligt, men verktygen för detta (geologisk lagring av koldioxidfångst och teknik förnybar energi) klarar för närvarande inte av att tillgodose det globala energibehovet och behovet av fattigdomsbekämpning; det kan också visa sig att vissa av dem aldrig blir lönsamma eller genomförbara. Skiffergas har potential att skapa en del av den nödvändiga minskningen av koldioxidutsläppen, om det hanteras och regleras på rätt sätt, och samtidigt leverera energi till en värld med kolrestriktioner och en snabbt växande befolkning. Professor Peter Styles, brittisk geolog och professor i tillämpad och miljöinriktad geofysik vid Keele University ALTERNATIVA energikällor kan bli ett fungerande substitut för fossila bränslen om vi lägger ner lika mycket arbete och talang som vi gjorde på att konstruera den första atombomben. Den mest tillfredsställande enskilda lösningen skulle vara vätefusion, men detta kvasi-mirakel kanske är bortom vår förmåga. Det kanske visar sig att vind, solenergi, biomassa, m.m., tillsammans räcker, men för att det ska bli en framgång kan det krävas en övergångslösning som påbörjades för en generation sedan. Det är viktigt att inse att alla framgångar bygger på insikten att allt är möjligt, inklusive att misslyckas. Alfred W. Crosby, professor emeritus i historia, geografi och American studies vid University of Texas UNDER de senaste fyra månaderna har naturgas, som är renare än kol, genererat den största delen av USA:s el. Men vissa, däribland USA:s miljöskyddsmyndighet, anser att det redan nu är dags att börja ersätta naturgas med vind-och solenergi. Dessa förnybara energikällor växer, men från en mycket liten bas, och endast med hjälp av subventioner i miljardklassen från skattebetalarna. Det finns andra problem med vind- och solkraft: solen skiner inte hela tiden och det blåser inte alltid. Det krävs en reserv för de förnybara energikällorna, främst naturgas. I stället för att förlita oss på att regeringarna ska förvandla vår energisektor, bör vi låta marknaden göra sitt jobb. USA:s enorma tillgångar av billig naturgas är ett resultat av innovation och entreprenörskap. Denna amerikanska form av problemlösning har producerat en konkurrenskraftig lösning som kan hjälpa oss att minska energikostnaderna och utsläppen, som nu är på sin lägsta nivå på 27 år. Inget annat land har lyckats kopiera denna amerikanska framgångssaga. Många förespråkare av förnybara energikällor vill att vi helt ska överge marknadsprincipen, men om vi gör det kommer det inte bara att leda till högre energipriser utan även till en långsammare innovationstakt. Dr J Winston Porter, f.d. biträdande handläggare vid USA:s miljöskyddsmyndighet i Washington DC. Han är nu energi- och miljökonsult, med bas i Savannah, Georgia. Arbetsgruppen för skiffergas har jobbat i mer än ett år med att undersöka möjliga effekter, både positiva och negativa, av en skiffergasindustri i Storbritannien. I december publicerade vi våra slutliga rekommendationer. Vi är övertygade om att gas är en nödvändig del av Storbritanniens energimix på kort och medellång sikt. Det är helt enkelt inte möjligt att skapa en industri för förnybar energi som kan tillgodose alla våra energibehov på kort sikt. Gas är ett mer miljövänligt alternativ än kol. Klimatpåverkan från skiffergas är ungefär densamma som för konventionell gas och mindre än för flytande naturgas. Vår slutsats från alla tillgängliga underlag vi har samlat in under det gångna året är entydig. Den risk som skiffergas utgör för den lokala miljön och folkhälsan är inte större än för jämförbara branscher, under förutsättning att operatörerna följer bästa praxis, precis som i alla former av industriella företag. Lord Chris Smith, ordförande för arbetsgruppen för skiffergas för den brittiska regeringen Det Internationella Energirådet (IEA) förutspår att förnybara energikällor producerar en allt större andel av det globala energibehovet, men de fossila bränslena försvinner inte på ett bra tag. I huvudscenariot i vår World Energy Outlook (WEO) stiger den globala efterfrågan på energi med ungefär en tredjedel fram till 2040. De förnybara energikällorna står garanterat för en del av den ökningen, men naturgas bidrar också: i alla WEO-scenarier står gas för minst en fjärdedel av den globala energin år 2040. Skiffergas har påskyndat övergången från kol som källa till elproduktion. Ytterligare utveckling av naturgas och förnybara energikällor är mycket viktig för att skapa en mångsidig, säker och hållbar energiförsörjning under de kommande decennierna. Laszlo Varro, chefsekonom, Internationella Energirådet DET amerikanska experimentet med skiffergas har visat att med rätt resurser och omfattande borrningar kan betydande mängder naturgas produceras. Det har dock även visat att produktionen tenderar att vara kortsiktig (källorna sinar snabbt), att tillgångarnas kvalitet varierar kraftigt (endast de bästa källorna är lönsamma), att borrningarna kan orsaka vatten- och luftföroreningar och att läckage av metangas gör att de klimatmässiga fördelarna med skiffergas istället för kol försvinner. Förnybara energikällor står däremot för framtidens energi – med sjunkande kostnader och betydligt lägre miljöpåverkan. Richard Heinberg, docent, Post Carbon Institute VI vill vara mycket tydliga: solceller, vindkraftverk och planteringar av grödor för produktion av biomassa kan aldrig ersätta ens en bråkdel av de mycket tillförlitliga och alltid tillgängliga kärnkraft-, kolkraft- och vattenkraftverken. Påståenden om motsatsen är populära, men oansvariga. Vi lever i en värld med begränsade tillgångar av kolväten, producerar för mycket koldioxid och det finns inga större möjligheter att bygga ut vattenkraften. Tad W. Patzek, f.d. prefekt vid institutionen för petroleum- och geosystemteknik vid University of Texas i Austin. PRESIDENT Barack Obamas Clean Power Plan är en förordning som utformades av USA:s miljöskyddsmyndighet för att minska utsläppen i USA:s energisektor med 32 % Jämfört med 2005 års nivåer. Eftersom varje stat har en unik blandning av energityper finns mål om minskade utsläpp för varje stat och förordningen ger dem flexibilitet att uppfylla målen genom individuella efterlevnadsplaner. Oavsett hur staterna väljer att genomföra planerna är det tydligt att naturgas är det mest kostnadseffektiva sättet att främja både de rena energimålen och fortsatt ekonomisk tillväxt. Det är därför naturgas fortsätter att vara en viktig del av hur USA producerar energi i många år framöver. Faktum är att USA:s energiorgan EIA i april rapporterade att koldioxidutsläppen från energisektorn hade nått sin lägsta nivån sedan 1988 och det är så klart ingen slump att naturgas gick förbi kol som den främsta bränslekällan för elektricitet för första gången någonsin just i april. America’s National Gas Alliance

7 min read

HÄR KOMMER DRAKARNA

När INEOS Intrepid, världens största multigastankfartyg, gled in i hamnen i Rafnes, i Norge, var det många som kände sig väldigt stolta. Synen av detta enorma fartyg – med parollen Skiffergas för framsteg på det 180 meter långa skrovet – var lika imponerande som den dyrbara last hon hade transporterat mer än 6 000 km över Atlanten. Detta var ett historiskt ögonblick. För första gången någonsin hade skiffergas från USA fraktats till Europa. För INEOS, företaget som hade framsyntheten att genomföra detta, innebar det kulmen på en investering på 2 miljarder dollar. För David, mannen som haft ansvaret för projektet, var det en häftig känsla att se fartyget dyka upp vid horisonten. ”Utomstående hade sagt att det inte gick att genomföra, men när INEOS Intrepid dök upp vid horisonten visade vi alla belackare att de hade fel”, säger han. ”Det var kulmen på fem års hårt arbete av en otrolig grupp människor i sju olika länder.” Han sade att han kände sig oerhört stolt när fartyget gled in i fjorden, eskorterad av två bogserbåtar som sprutade vatten 50 meter upp i luften, vilket bildade en regnbåge framför fören. ”När fartyget närmade sig ljöd hennes mistlur och vi fick gåshud”, säger han. ”Jag minns att jag tänkte ’Vi har lyckats’.” INEOS styrelseordförande och grundare Jim Ratcliffe säger att fartygets ankomst – efter 14 dagar till havs – var en strategiskt viktig dag för INEOS och Europa. ”Vi har sett hur skiffergas har blåst nytt liv i tillverkningsindustrin i USA och för första gången någonsin får Europa tillgång till denna viktiga energi- och råvarukälla”, säger han. ”Den europeiska tillverkningsindustrin tappar hela tiden konkurrenskraft och vi tror att skiffergas från USA kan hjälpa till att vända denna trend.” Han tillägger: ”Jag är oerhört stolt över alla som varit delaktiga i detta projekt. Jag är övertygad om att INEOS är ett av ett mycket litet antal företag i världen som kan klara av ett projekt i denna skala.” INEOS har planerat för den här dagen i fem år. Fartygen är oerhört komplexa. Ingen har någonsin byggt fartyg som dessa tidigare. De är de allra första fartygen som klarar av att frakta enorma mängder etangas över Atlanten. Varje fartyg har ett meddelande på skrovets sida: Skiffergas för tillverkning, Skiffergas för kemikalier, Skiffergas till Europa och Skiffergas för framsteg. Det gemensamma temat är skiffergas, som har lett till en renässans för tillverkningsindustrin i USA. Hittills har fyra av åtta INEOS fartyg i Dragon-klassen byggts. Tillsammans fraktar de 40 000 fat skiffergas per dag de kommande 15 åren till företagets två petrokemiska anläggningar, den ena i Norge och den andra i Grangemouth i Skottland. Före 2020 hoppas INEOS kunna skicka omkring åtta transporter per månad från USA till sina europeiska petrokemiska anläggningar och en etylenanläggning som ägs av Exxon Mobil Corporation i Skottland. När de första leveranserna av flytande etan, som är nedkylt till −90 ºC, anländer till Grangemouth senare i år går anläggningen bokstavligen från förlustbringande till lönsam över en natt. ”Grangemouth blir en av världens främsta petrokemiska anläggningar igen”, säger Ratcliffe. INEOS gaskrackningsanläggningar i Norge och Skottland har historiskt sett förlitat sig på gas från Nordsjön, men tillgången har minskat. Gasen från USA kompletterar den minskade gastillgången från Nordsjön. Lagringstanken vid anläggningen i Rafnes rymmer 19 000 ton flytande etan; tanken vid Grangemouth har en kapacitet på 33 000 ton.  

5 min read

EVEREST. INEOS PÅ VÄRLDENS TAK.

Det är svårt att komma ner på jorden när du har stått på världens tak. En som vet detta är Rhys Jones som besteg Mount Everest, världens högsta berg, på sin 20-årsdag. Han hade drömt om detta ögonblick i åtta år sedan han som 12-åring i Scouterna lyssnade på ett föredrag om bergbestigning. Han känner att en gång räcker och har ingen lust att bestiga Everest igen. ”Det räckte med en gång, av många anledningar”, säger han. ”Men samtidigt var jag nog kvar däruppe på många sätt. Jag kan återuppleva alla delar av bestigningen varje gång jag blundar. Det är något jag aldrig glömmer.” Rhys har nu ett eget expeditionsföretag med sin fru Laura. För några år sedan fick han en förfrågan om att leda en expedition till ”dödszonen” och till Mount Everests topp. ”Jag sade nej eftersom det inte går att sätta något pris på den erfarenheten”, säger han. ”Du måste verkligen vilja uthärda påfrestningarna och faran, och jag är inte säker på att en check skulle vara tillräcklig drivkraft för det.” Det var dock en ”check” som hjälpte honom dit 2006. ”Jag vet inte vad som fick mig att fråga INEOS om finansiering den gången”, säger han. ”Det var mest en slump. Jag hade skrivit till så många olika presumptiva sponsorer, däribland Stannah Stairlifts, som gav mig 100 pund.” Han var på väg att ge upp när INEOS styrelseordförande Jim Ratcliffe gick med på att träffa 19-åringen. Efter det en timme långa mötet fick Rhys de pengar han behövde för att kunna genomföra expeditionen – och INEOS-flaggan att placera på toppen. ”Jag skulle inte ha kunnat göra det utan INEOS hjälp”, säger han. ”Jag fick pengarna jag behövde, men det betydde mycket mer än så för mig. Det stärkte mitt självförtroende rejält att Jim trodde på mig och det hjälpte mig att fortsätta kämpa vidare under själva bestigningen. Jag minns tydligt när jag tog de sista stegen upp till toppen några månader senare och det som dominerade mina tankar var att jag hade lovat Jim att ta ett foto av INEOS flagga på toppen.” Rhys återvände till England full av självförtroende och med envis beslutsamhet. Men han kände att det var någonting som saknades. ”Det hade varit mitt mål så länge att jag nu kände att jag saknade ett mål att sträva efter”, säger han. Han började ge regelbundna föredrag vid middagar och evenemang och arbeta med skolor. ”Jag kände att det var viktigt att förklara för barn och ungdomar att jag var mycket medelmåttig när jag satte upp mina mål”, säger han. ”Jag var ingen streber. Jag var en av de 80 % av studenterna som gör så lite som möjligt för att inte hamna i trubbel och sen går hem igen. Jag var väldigt anonym och längtade hela tiden till helgerna då jag kunde ägna mig åt klättring. Jag lyckades eftersom jag hade rätt inställning.” Han minns hur förvånad hans lärare blev när han besteg Denali, det högsta berget i Nordamerika, 12 månader efter han tagit studenten. ”I ett av mina gamla omdömen från skolan stod det att jag borde jobba på att förbättra min kondition så att jag kunde få ut mer av idrottslektionerna”, säger han. ”Inte undra på att de blev förvånade.” Han ledde även expeditioner för reseföretag och välgörenhetsorganisationer. ”Det var kul, men jag hade hela tiden känslan att jag inte gjorde mig själv rättvisa genom att arbeta för någon annan”, säger han. Så han sade upp sig och grundade sitt första företag, RJ7 Expeditions och öppnade ett kontor i Dubai i Mellanöstern. Han är nu tillbaka i Storbritannien och jobbar med en ny satsning, Monix Adventures, som specialiserar sig på att guida människor i några av världens mest svåråtkomliga platser. För dem som söker den typen av spänning är hans erfarenhet ovärderlig. ”Jag har haft några riktiga antiklimax under mina expeditioner”, säger han. ”Jag föll ner i en spricka i en glaciär på Grönland och bröt armen. Men vi ställs alla inför utmaningar i vårt liv. När det är tungt påminner jag mig själv att ingenting varar för evigt, oavsett hur brant, svårt eller jobbigt det verkar.” När det gäller den INEOS-flagga, som han vecklade ut under de fem minuter han tillbringade på den 8 848 meter höga toppen den 17 maj 2006, hoppas han att den hänger på ett av INEOS många kontor runt om i världen. ”Vem vet, kanske nån som ser den blir inspirerad att följa i mina fotspår”, säger han.

7 min read

EXPERTISEN KOMMER UPP TILL YTAN

INEOS Upstream må vara INEOS nyaste verksamhet, men frackning är inget nytt för dem som leder företaget. Både till havs och på land. På land samarbetar INEOS med de tre Amerikaner som banade väg för skiffergasrevolutionen i USA. Till sjöss har företaget värvat ett team som har många års erfarenhet av säker borrning och frackning av naturgas. De är alla övertygade om att INEOS – med sin expertis ovan jord och erfarenhet av att hantera brandfarliga gaser vid sina 65 tillverkningsanläggningar – är rätt företag att bli först i Storbritannien med att säkert utvinna de stora reserver av skiffergas som finns på flera tusen meters djup – och få allmänheten att ändra uppfattning. ”Vi anser att vi kan tillföra något unikt till den framväxande skiffergasindustrin,” säger Tom Pickering, driftchef vid INEOS Shale, som arbetade på en oljerigg i Nordsjön i flera år. Doug Scott är borrchef vid INEOS Breagh, ett dotterbolag till INEOS Upstream. ”Vi har varit en av de mest aktiva aktörerna inom frackning i trånga sandstensgasfält i södra Nordsjön under de senaste fyra åren”, säger han. ”Vi har använt tekniken för att utvinna gasen snabbare och komma åt gas som tidigare var olönsam att extrahera.” Skiffergas och Nordsjögas är samma sak. I båda fallen handlar det om naturgas. Den enda skillnaden är att Nordsjögasen extraheras ur sandsten ca. 3 km under havsbotten medan skiffergasen på land utvinns ur skiffer upp till 5 km under markytan. Scott och hans team arbetade för DEA fram till Oktober när INEOS köpte det tyska företaget för flera hundra miljoner dollar. I och med detta övertog företaget ansvaret för gasförsörjningen till vart tionde hushåll i Storbritannien. INEOS Breagh driver fyra plattformar i södra Nordsjön och äger andelar i 16 prospekteringslicenser. INEOS beslut att köpa – när alla andra verkar vilja sälja – har setts som ett banbrytande steg in i energisektorn. Medan andra såg problemen – som ledde till stigande kostnader och minskande vinster – såg INEOS enorma möjligheter. Möjligheten att förvärva enorma mängder expertis – och samtidigt förbättra plattformarnas livslängd och effektivitet utan att tumma på säkerheten – var för bra för att gå miste om. För att skapa tillväxt i verksamheten förlitar sig INEOS på ett nytt team av geologer, geofysiker och brunnkonstruktionsexperter som nu arbetar för INEOS Breagh. Det nya teamet fungerar bra i INEOS-koncernen eftersom de har samma grundsyn. ”Säkerhet och effektivitet är det absolut viktigaste för oss”, säger Scott. ”Det utformnings- och planeringsarbete vi gjorde innan vi frackade vår första källa var av avgörande betydelse för att det skulle bli en framgång. Den tid vi lägger ner på att se till att allt blir rätt betalar sig under den operativa fasen.” Han säger att planerna – inklusive beredskapsplanerna om någonting skulle gå snett – säkerställer att teamet kan hantera de inneboende osäkerheterna som borrning och frackning av källor medför. ”I den operativa fasen är det alltid så att säkerheten är första prioritet om en situation uppstår där driften står i konflikt med säkerheten”, säger han. Scott säger att säker och effektiv drift bygger på teamets kompetens och effektiv kommunikation mellan dem som sköter riggen, frackningsfartyget och plattformen. ”Det är oerhört viktigt att alla gör det de ska vid rätt tillfälle”, säger han. Teamet vid INEOS Breagh letar hela tiden efter möjligheter att arbeta effektivare eller nya sätt att arbeta. INEOS Breagh monterade ett filter i brunnen för att stoppa proppmedlet (främst sand) från att nå ytan vid gasproduktionen. Det innebar att den frackade källan kunde tas i bruk 12 månader innan en alternativ teknisk lösning kunde hittas. ”Det var första gången filter i borrhålen användes i frackade källor i den brittiska kontinentalsockeln i södra Nordsjön”, säger Scott. ”Men denna enkla teknik skapar en mängd olika möjligheter för våra framtida gasfält.” Vid Clipper South såldes gasen för rengöring från källan i stället för att förbränna den. ”Det var första gången vi har gjorde så”, säger Scott. ”Det krävdes mycket ansträngning och samarbete inom organisationen för att integrera säkerhets- och produktionssystemen, men genom att göra detta har vi inte bara fångat cirka300 ton koldioxid utan även skapat intäkter på 4,3 miljoner pund genom försäljningen av skiffergasen.” Plattformarna som INEOS ärvde som en del av affären, är relativt nya, välskötta och fjärrstyrda. ”Det var en del av det som lockade”, säger Geir Tuft, VD för INEOS Breagh. I takt med att INEOS expanderar sin energiverksamhet hoppas INEOS Shale kunna lära sig mycket från teamet vid INEOS Breagh. ”Vi ser fram emot att kunna utnyttja de nya kontakterna genom att utbyta resurser och erfarenheter på alla områden,” säger Tuft. Sedan förvärvet blev klart har han arbetat på en robust plan för att förbättra effektiviteten i verksamheten, vilket är extra viktigt med tanke på de fallande olje- och gaspriserna. För tre år sedan kostade oljan 110 dollar per fat; idag kostar den mindre än 50 dollar per fat. ”Vi måste kunna hantera minskade kassaflöden för att säkerställa att verksamheten är robust i alla förhållanden”, säger han.

6 min read

INEOS köper fabrik på spanska kusten

INEOS har köpt en svavelsyrafabrik vid ett av de viktigaste logistikcentren i Europa. Förvärvet av anläggningen i Bilbao, Spanien, kompletterar INEOS befintliga svavelsyraverksamhet vid anläggningen i Runcorn i Storbritannien och innebär i stort sett en fördubbling av produktionskapaciteten. Svavelsyra är en av de viktigaste grundläggande beståndsdelarna som framställs av kemiindustrin. Det används för att tillverka hundratals föreningar som nästan alla industrisektorer behöver, inklusive gödselmedel, rengöringsmedel, vattenreningsmedel och batterier. ”Förr i tiden var förbrukning av svavelsyra ett mått på ett lands BNP”, säger Ashley Reed, VD för INEOS Enterprises. ”Efterfrågan var ofta direkt kopplad till landets ekonomiska välstånd.” Detta kan också sägas vara fallet i dag. Förra året hade Spanien den näst högsta tillväxten i Europa med 3,2 procent och Internationella Valutafonden IMF tror att Spaniens återhämtning fortsätter. ”Det är goda nyheter för oss och bör kunna ge en stabil plattform för försäljningstillväxt på de lokala marknaderna” säger Reed. Den spanska anläggningen, som framställer cirka 340 000 ton svavelsyra varje år, är en av de mest moderna i Europa och ligger nära raffinaderiet i Bilbao som levererar den största delen av anläggningens viktigaste råvara, svavel. ”Svavel är ofta en oönskad biprodukt vid produktionen av raffinerade produkter, så det är ett sätt för dem att återvinna dem”, säger Reed. Omkring 25 procent av anläggningens intäkter kommer från den kombinerade produktionen av el som produceras genom förbränning av svavel i luft. Elpriserna i Spanien är bland de högsta i världen och i enlighet med ny spansk lagstiftning för att främja förnybar energiproduktion garanterar den spanska regeringen elpriserna för verksamheten i 25 år. ”Det var en av anledningarna till att INEOS var intresserade av anläggningen”, säger Reed. Anläggningen ligger strategiskt i Bilbaos hamn, vilket gör att den är perfekt lämpad för exporter till hela världen. ”Det finns ingen annan svavelsyraproducent inom 400 km från hamnen”, säger Reed. ”Och eftersom transportkostnaderna utgör en stor del av svavelsyrapriset är det mycket viktigt att anläggningen finns på rätt plats för att svavelsyraverksamheten ska bli framgångsrik.”

2 min read

INEOS beslutar sig för fortsätta på egen hand

Ett samriskföretag mellan INEOS och Solvay avvecklas senare i år – två år tidigare än planerat. De två företagen har uppnått så mycket sedan de bildade INOVYN i juli 2015 att Solvay har gått med på att ge INEOS ensamkontroll över företaget som omsätter 3,5 miljarder euro. ”Tack vare den snabba och effektiva integrationen av både anställda och tillgångar är INOVYN nu en stabil och hållbar aktör i klorvinylbranschen”, säger Jean-Pierre Clamadieu, VD för Solvay. Det belgiska företaget Solvay hade redan från början för avsikt att lämna INEOS som ensam ägare av företaget, men den ursprungliga planen var att detta skulle ske i juli 2018. INEOS styrelseordförande Jim Ratcliffe säger att INEOS är nöjda med att samriskföretaget avslutas i förtid. ”Klorvinylverksamhet är en central del i stora petrokemiska företag som vårt”, säger han. ”Genom detta planerade förvärv har INOVYN en ägare med en långsiktig vision som ger stabilitet till verksamheten och de anställda.” De två företagens beslut att slå samman sina klorvinylverksamheter 2015 skapade en vinnande kombination. Det nyskapade företaget INOVYN blev en av de största PVC-tillverkarna i världen och innebar att de var väl lämpade att reagera snabbt på förändringar i efterfrågan på de europeiska marknaderna. INOVYN, som har sitt huvudkontor i London, sysselsätter 4 300 personer vid 18 tillverkningsanläggningar i åtta länder. Företaget tillverkar 40 miljoner ton kemikalier varje år, som används i nästan alla aspekter av den moderna vardagen, och ser till att människor har tak över huvudet, tillgång till medicin och kommunikationsmedel.

1 min read

TRYGGA ENERGIFÖRSÖRJNINGEN: INEOS VILL SLÅ HÅL PÅ MYTERNA OM SKIFFERGAS

INEOS är nu ett av de största företagen i den brittiska skiffergasindustrin, men vet att det är lätt att vara störst. Det är en helt annan sak att vara bästa och mest betrodd. Förtroendet för storföretag, banker och politiker slår nya bottenrekord och därför är det viktigare än någonsin att vinna tillbaka allmänhetens respekt. I april förra året började INEOS Shale, som nu har licens att borra efter skiffergas i områden som motsvarar 1 000 kvadratkilometer, arbeta med att visa samhällena att vi har goda avsikter. “Vi jobbar långsiktigt”, säger VD:n Gary Haywood. ”Det handlar inte bara om att tjäna pengar. Vi vill hjälpa till att leda en renässans för tillverkningsindustrin i Storbritannien och vi tror att en inhemsk skiffergasindustri kan bidra till detta.” Företaget har redan påbörjat en dialog med samhällena i Skottland där vi har licens för att exploatera stora områden i närheten av produktionsanläggningen i Grangemouth. Men medan vi väntar på att Skottland ska upphäva det nuvarande förbudet mot frackning, i avvaktan på ytterligare utredningar, har INEOS Shale riktat blickarna söderut – till England – där vi hoppas kunna övertyga samhällen i Cheshire, Yorkshire, Derbyshire och East Midlands om de fördelar som en inhemsk skiffergasindustri kan medföra. ”Vi förstår att människor i dessa områden är fundersamma”, säger Haywood. ”Och det beror delvis på att det finns så många myter om skiffergasutvinning. Vi vill visa att det kan göras på ett bra och säkert sätt och vi vill träffa dem som bor i de områden där vi har licenser.” Utställningar arrangeras så att lokalbefolkningen får möjlighet att prata med INEOS direkt och ställa frågor om vad vi tänker göra i närheten av deras hem. INEOS Shale har också producerat en rad filmer för att skingra eventuella farhågor som människor kan ha. Filmerna visas på utställningarna där experter förklarar vad skiffergasexploatering innebär för de samhällen som INEOS har lovat 6 % av intäkterna från skiffergas till för att förbättra den lokala infrastrukturen. Vid INCH:s pressläggning planerade INEOS att genomföra noggranna 2D- och 3D-studier av berggrunden i de olika områdena för att kontrollera om det finns någon gas och om den är lättillgänglig. Om resultaten ser lovande ut söker vi tillstånd att borra 600 meter vertikala brunnar för att ta 7,5 cm breda borrprov i berggrunden så oljan och gasens kvalitet i skiffret kan utvärderas. ”Det är som att kärna ur ett äpple”, säger Tom Pickering, driftschef vid INEOS Upstream. ”Det är en försiktig och vetenskaplig strategi. Det är viktigt att vi gör rätt.” När INEOS väl har alla data som behövs, tar vi ställning till om det är ekonomiskt lönsamt – och säkert – att utvinna gas genom frackning med hjälp av 98 % vatten, 1,5 % sand och 0,5 % tillsatser, som förhindrar slaggbildning och hjälper till att sterilisera källan. ”Vissa påstår att 600 giftiga kemikalier används vid frackning, men det är helt enkelt inte sant,” säger Pickering. ”De flesta källor kräver mellan sex och 12 kemikalier. Alla kemikalier som används måste anges i alla ansökningar och tillstånd.” INEOS Shale vet att beslutet att satsa på skiffergasprospektering innebär att vi är på kollisionskurs med miljöaktivister som hävdar att frackning är farligt, orsakar jordbävningar, förgiftar dricksvatten och påverkar den luft vi andas. Men företaget har aldrig ryggat tillbaka för utmaningar, särskilt inte när vi anser att det finns starka ekonomiska och miljömässiga skäl. ”En framgångsrik inhemsk skiffergasindustri skulle inte bara revolutionera tillverkningsindustrin i Storbritannien, utan även bidra till att säkra den brittiska energiförsörjningen för första gången på många år och skapa tusentals arbetstillfällen i områden som har drabbats hårt av nedläggningar”, säger Haywood. ”Om vi kan göra det och försäkra människor om att industrin inte orsakar några långsiktiga skador på miljön eller deras livsstil är det något alla tjänar på.” Professor Peter Styles, en av tre experter som 2011 fick i uppdrag av den brittiska regeringen att skriva en oberoende rapport efter att frackning som genomfördes av ett annat företag orsakade mindre jordskalv i Lancashire, anser att Storbritanniens framtid på lång sikt hänger på de stora reserver av skiffergas som finns långt under marken. ”Jag tror inte att folk inser hur sårbara vi är i Storbritannien”, säger han. ”För tillfället används gas för cirka 80 % av all uppvärmning och matlagning och vi importerar hälften av den. En del av den kommer från Norge, vilket förmodligen är helt i sin ordning, men mycket av den kommer från Sibirien, som historiskt sett inte har varit den säkraste försörjningskällan.” I januari 2009, ledde en tvist om gaspriserna mellan Ukraina och Ryssland till att leveransen till ett antal europeiska länder skars av helt. “Vi hade bara två dagars reserver kvar”, säger han. ”Och när det händer, stängs tillförseln av gas till företag som INEOS ChlorVinyls i Runcorn, som är den tredje största gasanvändaren i Storbritannien, för att skydda försörjningen till hushållen.” INEOS använder gas till värme och ström i produktionsanläggningar, men det är även en viktig råvara som används för att framställa tusentals viktiga produkter som vi är beroende av i vardagen. Utan gas skulle det inte gå att framställa plaster, läkemedel, byggnader, bilar, datorer, kläder eller iPad-skärmar. ”Detta glöms ofta bort i de hetsiga debatterna om för- och nackdelar med att fortsätta att använda fossila bränslen,” säger Greet van Eetvelde, VD för INEOS Cleantech Initiatives. ”Det går inte att tillverka viktiga komponenter i vindkraftverk och solpaneler utan gas. Vi kommer fortfarande att behöva gas i tillverkningsindustrin efter att övergången till energi med låga koldioxidutsläpp har genomförts.” INEOS Shale, som har fler licenser än något annat företag i Storbritannien, är övertygade om att de flesta inte har några fördomar om skiffergas. ”Det är allt vi begär”, säger Pickering. ”Vi är inte självbelåtna. Vi förstår att människor är oroliga, men mycket av det som folk kanske har läst om skiffergas stämmer helt enkelt inte. Vi tar gärna en debatt om folk tycker att vi har fel. Ofta vill de bara ha mer information och det är det vi hoppas kunna tillhandahålla på dessa möten.” Det blir en mödosam kamp eftersom anti-frackningsgrupperna har kapat sociala medier. Men INEOS hoppas kunna visa att den som gapar mest inte nödvändigtvis vet bäst. DÄRFÖR ÄR INEOS RÄTT FÖRETAG FÖR ATT UTVINNA SKIFFERGAS I STORBRITANNIEN Det finns få företag som har lika mycket expertis som INEOS. Företaget är experter både ovan och under jord, och vi hanterar brandfarliga gaser vid sina 65 anläggningar över hela världen. I november förvärvade INEOS gasplattformar i Nordsjön och de tillhörande team av borrexperter som redan förser Storbritannien med tillräckligt mycket gas för att värma upp vart tionde hushåll. INEOS har även anlitat det team som var pionjärer inom utvecklingen av skiffergasutvinning i USA och de har mer än 20 års erfarenhet i branschen. Styrelseordföranden Jim Ratcliffe säger att han inte kan förstå varför det fortfarande är så svårt att övertyga människor om att skiffergasutvinning är säkert. ”Det finns så mycket erfarenhet av borrning och frackning i Nordamerika att det borde ha undanröjt alla farhågor och betänkligheter”, säger han. ”I USA har de nu med hjälp av borrning och frackning öppnat mer än en miljon källor de senaste 10 åren och det har givit enorma mängder kolväten.” Misstag begicks när skiffergasexploateringen ännu var i sin linda i USA. Felaktigt konstruerade källor ledde till föroreningar av vattnet och avloppsvatten från frackade oljekällor lämnades i öppna och otätade gropar. ”Vi har studerat alla dessa fall för att se till att vi gör saker annorlunda”, säger Tom Pickering, INEOS Shales operativa chef. Vissa amerikanska företag använde endast ett lager stål i sina källor.  INEOS använder upp till fyra lager av stål innanför varandra. Andra företag återanvände gamla oljekällor. INEOS använder bara nya källor. Avloppsvatten lämnades kvar i öppna dammar. INEOS avloppsvatten inkapslas i förvaringstankar med dubbla galvaniserade höljen innan den återvinns. ”Det är viktigt att tillstå att det har funnits vissa problem, men de inträffade när skiffergasexploateringen var i sin linda i USA och det här är inte USA”, säger Pickering. ”Storbritannien har ett av världens mest rigorösa regelsystem.” Efter att ha granskat tillgängliga uppgifter har Royal Society and Royal Academy of Engineering dragit slutsatsen att skiffergas kan utvinnas på ett säkert sätt med lämpliga föreskrifter. Det är inte riskfritt att utvinna skiffergas och det måste utföras med försiktighet, men riskerna är hanterbara och jämförbara med andra metoder.

12 min read

PLAYMOBIL anser att INEOS lösning är den bästa

TYSKLANDS största leksakstillverkare PLAYMOBIL trodde att INEOS skulle kunna hjälpa dem – och de hade rätt. Företaget behövde ett slitstarkt och flexibelt material för tre nya specialfigurer – en isdrake, en genomskinlig rosa robot och en pirat. PLAYMOBIL vet vad INEOS kan eftersom de har samarbetat med INEOS i många år, men den här gången behövde de ett material som var tåligt, enkelt att forma och genomskinligt. INEOS Styrolution, den globala marknadsledaren inom styrentillverkning, föreslog Zylar, en av företagets specialkemikalier – och det visade sig vara perfekt. ”De ställde höga krav, men vi strävar alltid efter att hitta rätt lösningen, oavsett vem kunden är”, säger Julia Herzog, marknadsföringsinformationschef. PLAYMOBIL:s figurer lanserades 1974. Då fanns det bara tre figurer – en byggnadsarbetare med en randig haklapp, en riddare med en silverfärgad hjälm och en indian med en fjäder i håret. Sedan dess har omkring 4 000 olika figurer lämnat produktionsbanden på Malta och företaget har tillverkat nästan 3 miljarder plastfigurer. ”Zylar har blivit ett allt populärare material för leksaker”, säger Peter Rath, försäljningschef för konstruktion, distribution, förädling och övrigt, INEOS Styrolution. ”Utan plast skulle det inte gå att tillverka många leksaker och det skulle inte finnas någon sportutrustning alls.” Han säger att INEOS är stolta över att samarbeta med en så klassisk leksakstillverkare. Zylar används för närvarande till medicinsk utrustning, men det finns även i en mängd hushållsapparater, inklusive vattenfilter och vattenbehållare till kaffebryggare.

1 min read

STORMANDE FRAMGÅNG

INEOS är vana vid att hitta vinnare. Företagets GO Run For Fun-kampanj har visat sig vara ytterligare en vinnare EN VÄRLDSOMFATTANDE kampanj för att få barn att börja springa har nu etablerat sig i USA. Reaktionerna på GO Run för Funs invigningsevenemang i Texas förra året var så positiva att den brittiska organisationen har satt ihop ett särskilt team för att anordna loppen i USA. Detta år hoppas det amerikanska teamet kunnat övertala 10 000 barn från 17 skolor att delta i ett av de 34 loppen i Houston-området. ”Det är vårt mål, men vi skulle ha kunnat få 20 000 barn att delta i år eftersom efterfrågan är så stor”, säger Kathryn Shuler, chef för samhällsrelationer och specialprojekt vid INEOS Olefins & Polymers USA. ”Det här är vårt första officiella år och vi måste se till att vi kan presentera ett program av den höga kvalitet som alla förväntar sig av GO Run For Fun.” Det amerikanska teamet ansvarar även för att introducera kampanjen i Chicago i närheten av INEOS Styrolution and Technologies anläggningar. Nästan en av fem gymnasieelever i Texas klassas nu som överviktiga. Men GO Run For Fun bidrar till att göra något åt detta. Karla Klyng, biträdande rektor vid Alvin Elementary School i Alvin, Texas, berättar för INEOS att 155 barn – i stället för de förväntade 65 – gick med i skolans klubb ”Mighty Milers” efter att de deltog i ett GO Run For Fun-evenemang förra året. ”Barnen ser verkligen fram emot att vara med i GO Run For Fun i år igen”, säger hon. GO Run For Fun grundades i Storbritannien av INEOS styrelseordförande Jim Ratcliffe, som själv är löpningsentusiast, eftersom han ville uppmuntra barn att springa för skojs skull – och samtidigt förbättra sin kondition. Kampanjen har redan skördat framgångar i Storbritannien och på det europeiska fastlandet där tusentals barn har deltagit i hundratals korta löpningsevenemang. Och nu har turen kommit till USA, där de är väl medvetna om att fetma är ett problem. ”Snabbmatsrestauranger anger nu hur många kalorier de olika rätterna på deras menyer innehåller och regeringen jobbar nu för att barn ska få 60 minuters motion varje dag”, säger Shuler. Mat är dock inte det enda problemet som idrottslärare brottas med i USA. ”De säger att TV-spel också är en farlig distraktion”, säger hon. Mary Meyer, idrottslärare vid Longfellow Elementary i Alvin, Texas, säger till INEOS: ”Barnen är så vana vid att spela TV-spel att de bara sitter på rasterna. De kan inte längre leka och springa runt.” Men teamen bakom det som har blivit det största initiativet i världen för att få barn att springa är övertygade om att bara viljan att lyckas finns där så går det. Den amerikanska kampanjen har redan en mängd välmeriterade anhängare, däribland världsmästaren på 1000 meter Bernard Lagat, den olympiske löparen Wallace Spearmon och astronauten Mario Runco, som deltog i tre Space Shuttle-uppdrag på 90-talet. Förra året deltog Wallace Spearmon, som för närvarande är den sjunde snabbaste löparen i världen, i flera GO Run For Fun-evenemang i Texas. Han berättade för barnen att han misslyckades två gånger med att ta plats i skolans friidrottslag. ”Det var bara tack vare att min pappa fortsatte att peppa mig som jag inte lade av utan fortsatte träna”, säger han. ”Det var svårt men jag gav inte upp.” Till slut blev han uttagen till det amerikanska OS-laget. För att säkerställa att GO Run For Fun blir en framgång på lång sikt i USA har även en välgörenhetsorganisation grundats, INEOS ICAN, som är en välgörenhetsorganisation för motion och stöd till de lokala samhällena. Stiftelsens främsta initiativ är GO Run For Fun, men organisationen jobbar även med INEOS Olefins & Polymers USA:s årliga välgörenhetsturnering i golf som anordnas av de anställda. Den delar även ut stipendier till skolor för att öka undervisningen i naturvetenskap, teknik och matematik. Houston Marathon Foundation är redan officiella supportrar, liksom Houston Dash, stadens damfotbollslag, som har skickat inspirationsambassadörer till de evenemang som har hållits under våren. ”På så sätt kan vi visa barnen att löpning inte bara är en billig och rolig aktivitet utan att det också är en viktig del av många fantastiska sporter”, säger Shuler. Många föräldrar vill gärna hjälpa till med kampanjen. ”Tyvärr har vissa av våra målskolor inte lika många föräldrar som hjälper till,” säger hon. ”Och många av dessa skolor ligger i områden där föräldrar måste ha mer än ett jobb för att klara sig, men det är mycket viktigt att hjälpa alla föräldrar att förstå behovet av att stödja bra motionsvanor.” För att hjälpa till att få fram budskapet om fördelarna med att springa och motionera tar INEOS fram informationsbroschyrer på engelska och spanska. Evenemang anordnas för 17 grundskolor i skoldistrikten Alvin, Clear Lake och La Porte i år, och nio evenemangsdagar har redan ägt rum i Alvin i april. Men INEOS har siktet inställt på framtiden och har som mål att locka 15 000 barn att delta under 2017 och 20 000 under 2018. Och med tanke på den passion som finns i teamet lär det inte bli några problem att lyckas. ”Jag tycker att det ska bli väldigt roligt att hjälpa till att motivera barnen att bli mer fysiskt aktiva”, säger Dennis Seith, VD vid INEOS Olefins & Polymerer USA. ”Friska och aktiva barn tenderar att vara mer engagerade och lyckas bättre i skolan”, säger han. ”Genom att delta i idrottsliga aktiviteter lär de sig även värdet av samarbete, ansvar, fair play, och drivs att göra sitt bästa.” Bernard Lagat, en av Go Run For Funs ambassadörer, håller med. ”Löpning har givit mig fantastiska möjligheter att resa runt i världen”, säger han. ”Men denna kampanj handlar inte bara om att det ska vara kul att springa. Den lär barn hur viktigt det är att ha en hälsosam livsstil.”  video

7 min read

TIOTUSENKRONORSFRÅGAN

Kemiindustrins betydelse för tillverkningsindustrin ska inte underskattas. Utan den ena skulle den andra inte existera Professor Peter Atkins är ateist, men han har ändå en djup tro. Men han tror inte på Gud, utan på kemiindustrin. Och hur mycket den kan bidra med, både nu och i framtiden. ”Utan kemiindustrin skulle världen bli trist och färglös”, säger han. ”Vi skulle leva i stenåldersförhållanden, vara svältfödda och gå klädda i djurhudar och många av de uppfinningar som underlättar vår vardag och underhåller oss skulle inte existera. Våra liv skulle vara korta och smärtsamma.” Atkins, som är professor emeritus i kemi vid universitetet i Oxford säger att kemi är enormt viktigt för oss alla. Problemet är att det ofta missförstås. ”De flesta människor vet absolut ingenting om hur produkter som de använder varje dag tillverkas”, säger Lawrence D. Sloan, ordförande och koncernchef för Society of Chemical Manufacturers and Affiliates. ”Det är frustrerande för mig som jobbat i kemiindustrin hela mitt yrkesliv.” Den petrokemiska industrin omvandlar råmaterial som vatten, olja, naturgas, luft, metaller och mineraler till värdefulla produkter som tillverkningsindustrin sedan använder för att tillverka i stort sett alla produkter vi behöver och använder varje dag. För att sätta det i sitt sammanhang: Mer än 96 procent av allt som tillverkas i världen bygger på kemikalier. Men en del av problemet för kemiindustrin är att allmänheten inte ser den som en av de viktigaste industrierna i världen – och det är en uppfattning som måste förändras. ”Det är en svår nöt att knäcka”, säger Sloan. ”Vi och andra med oss står inför en stor PR- utmaning att regelbundet utbilda våra förtroendevalda till språkrör så att de förstår hur viktig vår industri är för samhället. Det finns ingen annan industri som bidrar så mycket till den moderna världen.” Han beskriver kemiindustrin som en ”obesjungen hjälte”. ”Alltför många upplever att branschen inte tar ansvar för de anställdas hälsa och välbefinnande eller för miljön”, säger han. “Men det är inte särskilt genomtänkt att tro att branschen vill åsamka skada på sig själv bara för att försöka öka sin vinst med någon enstaka procent.” Vid Chemical Industries Associations (CIA) årliga middag sade INEOS kommunikationschef Tom Crotty till delegaterna: ”Om regeringarna verkligen vill att tillverkningsindustrin ska blomstra igen måste de förstå att en framgångsrik kemiindustri är av avgörande betydelse.” Det är kemiindustrins produkter och teknik som används för att göra allt från färger och plast, till tyger, teknik, läkemedel och mobiltelefoner. Eftersom det är en energiintensiv industri, måste den ha tillgång till energi till konkurrenskraftiga priser för att kunna överleva. Detta är inte ett problem i USA som just nu genomgår en renässans för tillverkningsindustrin tack vare det stora utbudet av billig skiffergas, vilket har lett till att kostnaderna för råvaror som tillverkarna behöver har pressats ned. Men det är ett problem i Europa där de skenande energikostnaderna gör det allt svårare för tillverkningsföretagen att konkurrera på den globala marknaden. Crotty, som också är ordförande för CIA, säger att Storbritannien snarast måste göra något åt produktionsbasen för energiförsörjningen om de vill ha en framgångsrik brittisk kemiindustri. I en färsk enkät genomför av Pilkingtons i Storbritannien där glas- och glasmästarföretag tillfrågades framkom att stigande materialkostnader – orsakade av höga energikostnader – är det ”största hindret” som branschen står inför. Och enkäten visar att det även är den största utmaningen under de kommande två åren. Kemiindustrin levererar råmaterial till tillverkarna och dess betydelse får inte underskattas. De båda är oupplösligt sammanlänkade. Och det är mycket ofta i kemiindustrin som innovationen börjar. ”Många inser inte hur viktig kemiindustrin är och vilka fantastiska vetenskapliga upptäckter som den specialiserade kemiindustrin gör för att hjälpa till att skapa t.ex. elektronik, livräddande läkemedel och energismarta hem,” säger Sloan. INEOS, som sysselsätter 17 000 personer på 65 orter i 16 länder, är stolta över det vi gör för att göra människors liv enklare och bekvämare, däribland: Lösningsmedel som används för att producera insulin och antibiotika. Effektiva biodrivmedel för att förbättra hållbarheten för moderna transportmedel. Klor för att rena dricksvatten. Syntetiska oljor som hjälper till att minska koldioxidutsläppen. Moderna och starka men lätta plaster för att förpacka, skydda och hålla mat och dryck färsk. Material för att isolera hus, kontor, el- och telekablar. Produkter som har hjälpt biltillverkare att göra bilar starkare, lättare och mer bränsleeffektiva, som även det bidrar till att minska koldioxidutsläppen. Listan kan göras lång – och arbetet bakom kulisserna pågår hela tiden för att hitta innovativa lösningar på många av de utmaningar som samhället står inför idag. ”Kemiska produkter och tekniker används i så gott som samtliga delar av världsekonomin”, säger en talesman för International Congress and Convention Association (ICCA), den globala kemiindustrins språkrör. ”I takt med att den globala ekonomin växer ökar behovet av kemiindustrins produkter. Denna tillväxt bidrar till produktinnovation och branschen skapar nya produkter varje år och jobbar för att förbättra produktionsprocessen och för att använda resurserna mer effektivt.” 2014 investerade American Chemistry Council 59 miljarder dollar i forskning och utveckling, vilket motsvarar mer än 185 dollar per person i USA. ”Vi investerar mer i innovation än elektronik-, bil- och sjukvårdsindustrin”, säger Cal Dooley, koncernchef och ordförande för American Chemistry Council. ”Kemibranschen utmärker sig genom att hela tiden producera nyskapande produkter – och det kommer vi att fortsätta med även i framtiden.” American Chemistry Council säger dock att USA måste anta en energistrategi som utnyttjar de fördelar som de inhemska energiresurserna erbjuder, inklusive de enorma skiffergasreserverna, för att kemiindustrin ska kunna fortsätta sitt banbrytande arbete. Det är en uppfattning som delas av Steve Elliott, verkställande direktör för CIA. Han vill att Storbritanniens kemiindustri som omsätter 50 miljarder dollar ska dra nytta av den energi som finns i marken, snarare än att behöva förlita sig på importerad gas. ”Storbritanniens skiffergasreserver bidrar till att trygga gasförsörjningen och skapa arbetstillfällen och tillväxt”, säger han. ”Om detta inte sker behöver Storbritannien importera 75 % av sitt gasbehov år 2030. Brittisk skiffergas hjälper till att trygga energiförsörjningen när Storbritannien genomför övergången till en grön ekonomi.” Som en av världens största branscher – 2014 uppgick omsättningen till mer än 5,4 miljarder dollar – har kemiindustrin en omfattande inverkan på den värld vi lever i och har det även i den framtida strävan att skapa en hälsosammare, säkrare och mer hållbar värld. ”Tyvärr betyder ordet ”grön” olika saker för människor”, säger Sloan. ”Vissa kanske tycker att en kemisk fabrik per definition inte är ”grön” eftersom den hanterar kemikalier, som de anser är miljöskadliga.” Kemiindustrin är medveten om att den behöver påverka allmänhetens uppfattning om branschen om de vill att de ska förstå vad branschen betyder för vårt moderna samhälle. ”En stark och konkurrenskraftig kemiindustri ligger till grunden för alla stora tillverkningsnationer i den industrialiserade världen eftersom kemikalier och material är oumbärliga beståndsdelar för tillverkningsindustrin”, säger Elliott. ”Stora delar av tillverkningsindustrin står och faller med kemiindustrins processer och ”byggstensprodukter”. Han säger att även om industrin är energiintensiv, så sparar produkterna under sin livstid mer än dubbelt så mycketenergi än vad som krävdes för att framställa dem. ”Vi levererar den gröna framtiden”, säger han.

7 min read

”THE DAILY MILE” VINNER TERRÄNG

EN FÖRE DETTA rektors vision om att få alla barn i varje skola i Storbritannien att springa en engelsk mil för skojs skull varje dag har nått nya nivåer – till viss del tack vare GO Run For Fun Foundation. För fyra år sedan var Elaine Wyllies låg- och mellanstadieskola i Stirling i Skottland, den enda skolan i Storbritannien där de sprang det som hon har kallat ”The Daily Mile”. Nu har hennes kampanj för att främja en friskare och smalare generation ungdomar fått formellt stöd av den skotska regeringen för alla låg- och mellanstadieskolor i Skottland – och fler och fler skolor i alla delar av Storbritannien går med hela tiden. ”Vi jobbar med att skapa ett nationellt nätverk och på sociala medier har vi har kunnat se att hundratals skolor redan har gått med”, säger Ursula Heath, informatör vid INEOS-koncernen, som även arbetar med GO Run For Fun Foundation. ”Vi samarbetar med Elaine och vårt GO Run For Fun-nätverk för att göra det till ett nationellt program”, säger Heath. ”Det är otroligt spännande att se hur kampanjen börjar ta fart och det är inspirerande att veta att vi jobbar för att långsiktigt förbättra brittiska barns hälsa.” Elaine, som nu är pensionerad, arbetar för att få fler rektorer att delta. ”Det är rektorerna som anmäler sina skolor till ”The Daily Mile” och Elaines imponerande erfarenhet och passion inspirerar andra att gå med”, säger Heath. Den 17 mars lanserades The Daily Mile Foundation, officiellt vid Hallfield Primary School i Westminster, London, med stöd från GO Run For Fun Foundation. ”Vår vision är att alla barn i Storbritannien ska få chansen att springa i skolan varje dag”, säger Heath. Nu är förhoppningen att den brittiska regeringen också ska se fördelarna med att införliva ”The Daily Mile” i de nationella läroplanerna som ett sätt att ta itu med det ökande viktproblemet i Storbritannien. Uppskattningsvis ett av tre barn i Storbritannien klassas nu som överviktiga eller feta. ”Vi tror att denna kampanj kan göra en enorm skillnad när det gäller att ta itu med detta problem”, säger Heath. Besök The Daily Miles webbplats på: www.thedailymile.co.uk. Följ kampanjen på Twitter @thedailymile och Facebook www.facebook.com/thedailymileforschools video  

6 min read

EN KÄLLA SOM INTE SINAR

INGEN kunde ha förutsett hur en mans envishet skulle ändra historiens gång. Men ingenjören Nick Steinsbergers arbete i skiffergasfältet Barnett, där han för 20 år sedan upptäckte den perfekta blandningen för att extrahera gas ur skiffer två kilometer under marken, sätter sina spår än idag, inte bara i USA utan i hela världen. ”Jag tycker inte att det bara är min förtjänst och till en början trodde jag inte att det skulle bli verklighet”, säger han till INCH Magazine när vi når honom på hans kontor i Fort Worth, Texas. ”Jag försökte bara att hitta något som fungerade. Med tiden insåg jag vidden av vad vi hade åstadkommit och det känns bra att ha bidragit till att förse världen med så mycket billig gas.” Denna revolution, som beskrivs som den mest anmärkningsvärda energiframgången i USA:s historia, har skapat enorma fördelar för USA. För den petrokemiska industrin, en av världens största konsumenter av gas. För tillverkningsindustrin som har genomgått en renässans. För de samhällen som drabbas hårdast av finanskrisen. Och, kanske mest överraskande, för miljön. För tjugo år sedan fanns det 250 källor där man borrade efter skiffergas och olja i Barnett-formationen; i dag finns det mer än 200 000. För USA:s petrokemiska industri har upptäckten av dessa stora, outnyttjade reserver av skiffergas varit oerhört viktig. ”Investeringar i kemiindustrin med kopplingar till skiffergas uppgår nu till mer än 158 miljarder dollar”, säger Cal Dooley, ordförande och koncernchef vid American Chemistry Council. Fram till i januari i år har 262 projekt tillkännagivits, däribland nya fabriker, expansioner och processändringar för att öka kapaciteten. Den petrokemiska industrin behöver naturgas för uppvärmning och energi till sina produktionsanläggningar. Men gasen används inte bara som bränsle, den är också en råvara som används för att framställa tusentals viktiga produkter som vi är beroende av i vardagen. Utan den skulle det inte finnas plaster, bildelar, förpackningar, medicinsk utrustning, däck, glas, kläder, eller iPad-skärmar. ”Detta glöms ofta bort i de hetsiga debatterna om för- och nackdelar med att fortsätta använda gas”, säger Greet van Eetvelde, INEOS chef för energi och innovation. ”Många komponenter i förnybara energikällor kräver gas och olja, som t.ex. bladen till vindkraftverk och smörjmedel till växellådorna.” Och skiffergas bidrar till att tillverkningen blir mycket billigare. ”Den amerikanska kemiindustrins renässans har bara börjat”, skriver Kevin Swift, chefsekonom vid American Chemistry Council, i handelsgruppens rapport och prognos för kemiindustrin som publicerades i slutet av 2015. ”De fundamentala nyckeltalen är solida. Viktiga inhemska slutanvändarmarknader växte, den privata konsumtionen ökade, arbetsmarknaden började stabiliseras, och hushållens köpkraft gynnades av lägre energikostnader.” INEOS, som har 17 tillverkningsanläggningar i USA, är med och drar nytta av detta. Senare i år förväntas INEOS och Sasols nya anläggning vid INEOS tillverkningsanläggning Battleground i LaPorte i Texas börja gå med vinst. Anläggningen, som är ett samriskföretag där båda företagen äger hälften var, kan producera 470 000 ton polyetylen med hög densitet per år för den amerikanska marknaden. Anläggningen förväntas växa, och INEOS jobbar med att färdigställa planerna för ett mer bränsleeffektivt kombinerat värme- och kraftsystem som också bidrar till att minska koldioxidutsläppen. I December publicerade Boston Consulting Group en rapport, ”Made in America, Again”. ”Antalet företag som aktivt flyttar tillbaka produktionen till USA fortsätter att öka”, säger en talesman. ”Faktum är att USA har gått om Kina som den mest troliga platsen för ny tillverkningskapacitet.” Detta beror delvis på de låga energikostnaderna i USA, som pressas av skiffergas, i kombination med stigande löner i Kina. Apple, världens största teknikföretag, angav dessa skäl till sitt beslut att förlägga tillverkningen av Mac Pro – den mest kraftfulla Mac som någonsin byggts – till Texas. Det är en markant skillnad jämfört med för tio år sedan då USA var ett av de dyraste länderna i världen för plasttillverkare. ”Idag är USA ett av de mest attraktiva länderna i världen för investeringar i plasttillverkning”, sade Steve Russell, ACC:s vice VD för plaster, förra året. ”Trots den senaste tidens sjunkande oljepriser har USA ett avgörande försprång.” USA vill nu dra fördel av alla investeringar och marknadsföra sig, vilket Cal Dooley förra året beskrev som ”det bästa sättet att skapa en starkare ekonomi och nya jobb”. Det globala konsultföretaget Nexant förutser en dramatisk ökning av exporten av amerikanska kemiprodukter under de närmaste 15 åren. I sin rapport från 2015 ”Fuelling Export Growth” räknar de med en total försäljning på 123 miljarder dollar år 2030 – mer än dubbelt så mycket som kemiföretagen exporterade 2014. Men det finns också ett ökande intresse bland amerikaner för produkter som är tillverkade iUSA. En som förstår detta är Harry Moser, en av veteranerna i tillverkningsindustrin och f.d. ordförande för verktygstillverkaren GF AgieCharmilles. 2010 grundade han Reshoring Initiative för att hjälpa företag att ompröva sina beslut att flytta produktionen utomlands. ”Jag har med bestörtning sett hur fler och fler amerikanska jobb försvann, först till Japan, sedan till Mexico, Taiwan, Korea och slutligen Kina”, säger han. ”Den amerikanska ekonomin har lidit stor skada och miljontals jobb i tillverkningsindustrin har försvunnit. USA var tidigare världens industriella motor och under min uppväxt hade den sin storhetstid.” Sedan han grundade Reshoring Initiative har ungefär 1 000 företag återvänt och lett till att nästan 100 000 jobb har skapats. ”Jag är mycket nöjd med den respons vi har fått från allmänheten och många företag”, säger han. ”Tyvärr är många företag fortfarande fast i ”köp till lägsta pris”-tänket istället för att ta hänsyn till den totala kostnaden. Det tar decennier att övervinna den här MBA- mentaliteten.” Apples beslut att tillverka Mac Pro i USA var också en del av VD:n Tim Cooks 100 miljoner dollars-initiativ, ”Made in the USA”. ”Vi vill inte bara montera Mac Pro här”, sade han. ”Vi vill tillverka alla delar till den här. Detta är en stor grej.” I januari i år tillkännagav USA:s äldsta hattmakare Bollman att de skulle flytta 41 jobb från Kina tillbaka till anläggningen i Adamstown, Pennsylvania. I en appell till allmänheten i november bad de om hjälp att samla in 100 000 dollar för att importera 80 stickmaskiner, tillverkade 1938, som används för att väva tyget till företagets berömda Kangol 504. Allmänheten lyssnade och svarade. ”Att flytta tillbaka verksamheten är det snabbaste och mest effektiva sättet att stärka den amerikanska ekonomin eftersom det visar att tillverkning är en växande bransch”, säger Harry. ”Och utan tillverkningsindustri blir ett land gradvis fattigare.” Men det är inte bara tillverkningsindustrin som har gynnats av billigt råmaterial och låga energipriser. Skiffergas har blåst nytt liv i många samhällen, inklusive några av dem som drabbats hårdast av finanskrisen. Associated Petroleum Industries of Pennsylvania säger att exploatering av naturgas har bidragit till att skapa hundratusentals arbetstillfällen i Pennsylvania, 34,7 miljarder dollar per år i skatteintäkter till staten och ökade vinster för mer än 1 300 företag av alla storlekar i olika led i energiförsörjningskedjan. ”Säker och ansvarsfull exploatering av naturgas har varit bra för statens ekonomi, de lokala ekonomierna och för Pennsylvaniaborna”, säger VD:n Stephanie Catarino Wissman. ”Vi vill att det ska förbli så.” I Marcus Hook, där ett råoljeraffinaderi lades ner 2011 och 500 personer blev arbetslösa, finns det nu en verklig framtidsoptimism. Det f.d. raffinaderiet, som hade producerat bensin, diesel och fotogen i 109 år, håller på att omvandlas till ett viktigt nav för bearbetning och frakt av flytande naturgas, tack vare kopplingen till skiffergasindustrin i Marcellus-fältet. ”Nedläggningen av raffinaderiet var ett svårt slag för Marcus Hook, Sunoco och för hela regionen”, säger Hank Alexander, vice VD för affärsutveckling vid Sunoco Logistics Partners LP. ”Men nu är staden full av liv igen, med allt från nya restauranger till faciliteter för lokala entreprenörer. Och några av dem som blev arbetslösa 2011 har nu fått nya jobb på anläggningen.” Sunoco Logistics köpte det gamla raffinaderiet 2013 och planerade att koppla det till Marcellus- fältet som nu producerar nästan 20 procent av USA:s naturgas – för 10 år sedan producerades ingen naturgas här. Ledningen ansåg att den befintliga infrastrukturen för fartyg, järnväg, lastbil och rörledningar gjorde anläggningen lämpad som nav för flytande naturgas. ”Vi ville hjälpa tillverkningsföretag att utvecklas för att skapa nya jobb och återuppliva tillverkningsindustrin i regionen”, säger Alexander. ”Skiffergasboomen har blåst nytt liv i städer som Marcus Hook.” Mario Giambrone äger restaurangen Italiano’s i Marcus Hook. ”Det här är fantastiskt både för min restaurang och för samhället”, sade han till Pennsylvania Manufacturers’ Association, som är det ledande språkröret för tillverkningsindustrin i Pennsylvania. Ordföranden David Taylor säger: ”Energisektorn har nästan på egen hand hållit Pennsylvanias ekonomi flytande under finanskrisen och de senaste åren”. Energiutvinningen i Marcellus-fältet har också bidragit till att göra den närliggande staden Williamsport till det sjunde snabbast växande storstadsområdet i USA. Dr Vince Matteo, ordförande och koncernchef för Williamsport Lycoming Chamber of Commerce and Industrial Properties Corporation, säger att en stor majoritet av lokalbefolkningen är positivt inställda till skiffergas-boomen. ”Det var oerhört viktigt för oss”, säger han. ”Jag hade aldrig sett något liknande. Vid ett tillfälle flyttade mer än 85 företag till distriktet, vilket ledde till att ett antal nya restauranger och fyra nya hotell öppnade.” Samtidigt har Williston, tidigare ett sömnigt litet samhälle i Nort Dakota, förvandlats till den snabbast växande småstaden i Amerika på grund av oljeboomen. Nya restauranger, affärer och nyinflyttade har blåst liv i staden. Dessa samhällen har också kunnat dra nytta av de oväntade intäkterna från företag som borrar efter skiffergas, vilket har gjort att de kunnat genomföra satsningar som annars inte skulle ha varit möjliga. ”Dessa intäkter har varit ovärderliga för oss”, sade Lisa Cessna, chef för den lokala planeringskommissionen i Washington County, strax utanför Pittsburgh, till AP. ”Det har gjort att vi kunnat bygga fiskebryggor, lekplatser och vandringsleder.” Hon berättade för AP att det hade förekommit klagomål om borrning på offentlig mark, men att fördelarna väger tyngre än nackdelarna. ”Det uppstår konflikter och vissa människor blir upprörda, men det går att hitta lösningar. Vi krävde särskilda juridiska rättigheter som ger oss kontroll över många aspekter av borrningen. Vi godkänner varje rörledning, borrningsplats och tillfartsväg. Det är arbetskrävande, men det är mödan värt. Det viktigaste budskapet är att bibehålla full kontroll”, säger hon. Har bidragit till att sänka bensinpriserna och förhindrade finanskrisen från att blir ännu värre och mer långvarig. ”Produktionen av inhemsk energi skapar arbetstillfällen, genererar royalties för markägare samt skatteintäkter för stat och kommuner”, säger han. ”Och att gaspriserna sjunkit till den lägsta nivån på sju år innebär att de amerikanska konsumenterna sparar mer än 100 miljarder dollar i lägre energikostnader i år.”

8 min read

PROBLEMFYLLDA TIDER

För en nation som banade vägen för industrialisering och massproduktion under 1700- och 1800-talet är det svårt att hantera den bittra sanningen. För första gången någonsin minskade tillverkningsindustrins andel i den brittiska ekonomin till 9,4 procent. INEOS Grundare och styrelseordförande Jim Ratcliffe, som växte upp i norra Englands industridistrikt, ser med oro på utvecklingen. ”Det vi bevittnar är tillverkningsindustrins dödskamp i detta land”, säger han. ”Vi har tappat hälften av vår tillverkningsindustri på en enda generation.” För tjugo år sedan låg Storbritannien på samma nivå som Tyskland där tillverkningsindustrin fortfarande är stark. ”Denna enorma förändring i den brittiska tillverkningsindustrin kanske framstår som en petitess i London och stora delar av södra England, eftersom de fokuserar så mycket på serviceindustrin där, men det är en katastrof i slow motion i många delar av norra England, Wales och Skottland”, säger han. I oktober förra året lades stålverket i Redcar i nordöstra England ner och 2 200 personer blev arbetslösa efter att Sahaviriya Steel Industries UK, anläggningens thailändska ägare, gick i konkurs. Anna Turley, parlamentsledamot för Labour, beskrev det som en ”mänsklig och industriell tragedi” i en intervju i tidningen Northern Echo. ”Ståltillverkning är ett avslutat kapitel i regionen”, säger en man som hade arbetat på fabriken i 30 år. På 1970-talet arbetade mer än 200 000 personer i den brittiska stålindustrin. Idag är det cirka 30 000, men deras jobb är inte längre säkra. I januari annonserades ytterligare nedskärningar. Tata Steel bekräftade att 750 arbetstillfällen skulle försvinna i Port Talbot i Wales och att ytterligare ett antal hundra jobb går förlorade vid anläggningarna i Scunthorpe, Trostre, Corby och Hartlepool. Billigt stål från Kina – stålproduktionen är subventionerad i Kina – det starka pundet och höga energikostnaderna anses ligga bakom nedläggningarna. Oavsett anledning är det en oroväckande trend. ”Om vi vill stoppa nedgången i tillverkningsindustrin eller till och med återgå till att skapa tillväxt måste vi ge företag anledning att investera i Storbritannien”, säger Ratcliffe. ”Vi behöver energi till konkurrenskraftiga priser, kvalificerad arbetskraft, attraktiva skatter och en regering som vill se till att det blir verklighet.” Han säger att Storbritannien behöver det som på marknadsföringsspråk kallas ”USP” – unika säljargument. ”Tyskland har dem”, säger han. ”Landet har välutbildad arbetskraft, ligger mitt i Europa, har en utmärkt infrastruktur för tillverkning och kunniga leverantörer. USA har billig energi tack vare skiffergas, välutbildad arbetskraft och världens största marknad. Kina har tillväxt, billig arbetskraft och en enorm marknad.” Det är inte första gången Ratcliffe uttalar sig om Storbritanniens misslyckande att locka till sig investeringar. För tre år sedan varnade han för att Storbritannien inte var attraktivt för tillverkningsindustrin. I en intervju med Alistair Osborne, finansredaktör vid Daily Telegraph, pratade han om de höga energipriserna. Och det är förståeligt med tanke på att INEOS anläggning i Runcorn, som tillhandahåller 95 % av allt klor till Storbritanniens vatten, förbrukar lika mycket energi som staden Liverpool. Han sade att Storbritannien måste se över vad de har att erbjuda om de vill komma till klarhet om varför de hamnat så långt på efterkälken. ”Det skulle vara trevligt om det fanns ett enkelt svar, men det finns inte”, sade han. ”För att bibehålla eller skapa tillväxt i tillverkningsindustrin krävs ständiga investeringar eftersom både anläggningarna och produkterna åldras. Nya anläggningar och nya produkter kräver investeringar.” Storbritannien behöver låga eller åtminstone konkurrenskraftiga energipriser. ”Det har vi inte för tillfället och i takt med att tillgången till gas från Nordsjön minskar förvärras läget sannolikt”, sade han. ”Men vi har enorma skiffergasreserver som skulle kunna förändra allt.” På 1700-talet byggde Storbritannien sitt välstånd på sina rikliga kolreserver som var lätta att bryta. Och detta var startskottet för den industriella revolutionen, där Storbritannien spelade en ledande roll. Avsaknaden av tillgång till billig energi är dock inte det enda orosmolnet för Storbritanniens tillverkningsindustri idag. Ratcliffe framhåller behovet av välutbildad arbetskraft. ”Tidigare hade vi utmärkta lärlingsutbildningar och yrkeshögskolor”, säger han. ”Men regeringen beslutade att alla ungdomar måste ha högskoleexamen.” Många delar hans oro. En färsk undersökning bland brittiska tillverkningsföretag som publicerades i Annual Manufacturing Report 2016 visar att bristen på kunnig arbetskraft är företagens största orosmoln. ”För att tala klarspråk så sviker vårt utbildningssystem våra ungdomar och skapar, i förlängningen, problem för våra industrier”, säger Callum Bentley, redaktör för The Manufacturer. ”Ingen förväntar sig att nyanställda ska ha samma kunskaper och erfarenheter som en veteran, men det här handlar om att unga är dåligt förberedda för arbetslivet och detta har pågått i decennier”, säger han. ”Ju längre det fortsätter att vara så desto mer kommer vår konkurrenskraft att urholkas. Klyftan mellan skola och arbetsliv måste överbryggas, både för att säkra vår tillverkningsindustri och för de anställdas skull.” Ratcliffe säger att det är positivt att det nu pratas om att skapa ett ”Northern Powerhouse” – regeringens initiativ för att åtgärda den ekonomiska obalans som råder mellan norra och södra delarna av landet – och han beskriver den nuvarande brittiska konservativa regeringen som den mest tillverkningsvänliga på många år. Men han menar att det är oerhört viktigt att Storbritannien vidtar åtgärder för att locka till sig investeringar. ”Investerare kan kosta på sig att vara mycket ”kräsna” i dagens konkurrensutsatta värld”, säger han. ”INEOS har valt att investera mycket av sitt kapital i USA. Många andra företag har valt Fjärran Östern.” Ratcliffe uppmanar den brittiska regeringen att erbjuda 100 % avskrivningar för investeringar i tillverkningsindustrin och en skattesats under 10 % för tillverkningsföretag. ”I dagens globaliserade värld fattas investeringsbeslut alltid i jämförelse med utländska alternativ. Storbritannien är för närvarande inte attraktivt för investeringar i tillverkningsindustrin eftersom det saknas unika säljargument. Detta måste åtgärdas.” I slutet av förra året sade ResPublica, en oberoende och partipolitiskt obunden tankesmedja med säte i Westminster att en stor ökning av exporten krävs för att skaka liv i den brittiska tillverkningsindustrin och styra ekonomin bort från ”ett farligt högt beroende av serviceindustrin”. VD:n Philip Bond säger att utländska köp av brittiska fastigheter har stärkt pundet och gjort det svårare för tillverkningsindustrin att exportera. ”Den brittiska stålindustrins kollaps visar att vår ekonomi är alltför beroende av tjänstesektorn och extern finansiering, vilket är djupt oroande”, säger han. ”Tillväxt måste komma från tillverkningssektorn som länge har försummats och vars möjligheter att exportera har drabbats av det starka pundet. Pundet är viktigt när det gäller att hjälpa exporten och vi måste åtgärda problemet som innebär ogynnsamma växlingskurser för brittiska företag.” Ratcliffe håller med. ”Alla balanserade ekonomier måste till viss del spegla hur befolkningen spenderar sina pengar. Om de köper ”saker” med sina löner måste vi tillverka ”saker” i den inhemska ekonomin. Om inte så får vi importera alla tillverkade varor från utlandet och betala för dem i utländsk valuta.”   STORBRITANNIEN MÅSTE BYGGA UPP SIN INDUSTRI IGEN En f.d. journalist på Financial Times säger att INEOS styrelseordförande Jim Ratcliffe har rätt i att vara bekymrad över tillverkningsindustrins framtid i Storbritannien. Peter Marsh säger att både stålindustrin och kemiindustrin har haft stora problem. ”Avindustrialiseringen - tillverkningsindustrins krympande andel av Storbritanniens BNP – har gått för långt”, säger han. ”Om vi vill ha en hållbar ekonomisk tillväxt och högre levnadsstandard, måste Storbritannien satsa på att bygga upp sina industrier igen.” Marsh, som är f.d. redaktör för tillverkningssektionen i Financial Times, säger att trots att Storbritannien har förlorat mark är landet fortfarande en stor tillverkare av nischprodukter, som t.ex. specialiserade analytiska instrument och varor som inte lämpar sig för import. ”Det kan vara allt från livsmedel till madrasser och byggnadsmaterial”, säger han. Enligt de senaste siffrorna från FN är Storbritannien världens tionde största tillverkare och står för knappt 2 % av världens tillverkade varor – jämfört med 1895 då landet producerade 18 % av alla varor. ”Storbritannien är långt ifrån att producera så mycket som en gång i tiden, men för ett land med 1 procent av jordens befolkning så står de sig ganska bra i konkurrensen”, säger han. ”Kina har avancerat under de senaste 20 åren från en blygsam placering och står nu för cirka 20 % av den totala tillverkningen av varor, men så har de också 20 % av världens befolkning.” Marsh är nu föreläsare och har skrivit boken The New Industrial Revolution: Consumers Globalization and the End of Mass Production. Han har också nyligen skapat en webbplats för brittisk tillverkning. www.madeherenow.com

10 min read

VARFÖR SKIFFERGAS FRÅN USA FORTFARANDE FUNGERAR ÄVEN OM OLJAN KOSTAR 30 DOLLAR PER FAT

De fallande oljepriserna stör inte INEOS, som har investerat 2 miljarder dollar för att transportera skiffergas från USA till Europa. Tom Crotty, INEOS-koncernens kommunikationschef, säger att utomstående har ifrågasatt lönsamheten i att importera amerikansk gas när oljepriserna är så låga. Men han säger att det inte spelar någon roll eftersom INEOS äger både gas- och oljekrackningsanläggningar. ”För oss spelar det ingen roll att oljepriserna har fallit; det påverkar inte lönsamheten i att frakta gas från USA”, säger han. ”Det har istället lett till att lönsamheten för våra oljebaserade krackningsanläggningar förbättras.” Crotty säger att vissa kommentarer har varit dåligt underbyggda.  ”Vissa har sagt att företag som INEOS agerar ogenomtänkt när de importerar etan från USA när oljepriset är så lågt, men de har inte fattat poängen”, säger han. ”Det går inte att använda nafta i en gaskrackningsanläggning. Man måste använda gas. Så frågan handlar inte om gas eller nafta.” Tillgången till billig etan, en naturlig gas som utvinns ur skiffergas, har blåst nytt liv i kemiindustrin i USA. Detta har givit landet en fördel gentemot många konkurrenter runt om i världen, som förlitar sig på nafta, ett dyrare oljebaserat råmaterial. Med de fallande oljepriserna har fördelen minskat. ”Den europeiska petrokemiska industrin har gynnats mycket av de låga oljepriserna, eftersom naftapriset också har sjunkit rejält,” säger Crotty. ”Naftakrackningsanläggningarna har blivit lönsamma igen. Företag som INEOS som har båda typerna av krackningsanläggningar har anledning att känna sig mycket nöjda.” INEOS, som förlitar sig på etangas för sina krackningsanläggningar i Norge och Skottland säger att det fortfarande är billigare att importera gas från USA än att köpa den i Europa. ”Det andra problemet är att vi inte kan få tag i gas i Europa”, säger Crotty. ”Vår krackningsanläggning i Grangemouth har drivits med 40 procents kapacitet de senaste tre åren eftersom vi inte haft tillräckligt med etan. Etanet i Nordsjön håller på att ta slut. Så det är ett enkelt val. Antingen driver du en krackningsanläggning eller så tvingas du lägga ner den.” NEDLAGD ANLÄGGNING ÖPPNAR IGEN En TILLVERKNINGSENHET vid INEOS anläggning i Grangemouth öppnar igen åtta år efter den lades ner. Anläggningen har genomgått rigorösa drifttagningstester för att vara redo när skiffergasen från USA anländer. INEOS meddelade nyheten strax efter att den första leveransen av amerikansk skiffergas hade anlänt till systeranläggningen i Rafnes i Norge. De första leveranserna beräknas komma till Grangemouth till hösten. ”Vi har nu utmärkta förutsättningar för att äntligen kunna köra anläggningen i Grangemouth med full kapacitet”, säger Gordon Milne, INEOS driftschef vid Grangemouth. INEOS hade inget annat val än att stäng den andra tillverkningsenheten vid KG-etylenanläggningen 2008 eftersom den inte kunde drivas med full kapacitet. Tillgången till amerikansk etan förändrar hela situationen. ”När vi får tillgång till denna gas blir anläggningen en av de främsta petrokemiska anläggningarna i Europa”, säger Milne. Den flytande gasen från USA lagras i en specialkonstruerad etantank – den största i Europa – och kompensera för den minskande tillgången i Nordsjön.

5 min read

UNGDOMSKULTUR

INEOS spelar i en egen division när det gäller att stödja idrottare. Det är inte INEOS som påstår detta utan idrottarna själva. INEOS gör mycket för att främja ett sunt idrottsintresse, särskilt bland unga. Oavsett sport. Ishockey. Fotboll. Rugby. Löpning. Och i varje land där företaget bedriver verksamhet. USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Schweiz och Belgien. ”INEOS har revolutionerat vår klubb”, säger Sacha Weibel, VD för Lausanne Hockey Club. ”Vi spelar nu i högsta divisionen och är ett av de 10 bästa lagen i Schweiz.” INEOS tog kontakt med klubben 2010 – samma år som vi flyttade vårt huvudkontor från Storbritannien till Rolle i Schweiz – och tog 80 familjer med sig. ”De ville bli en del av gemenskapen, och det så klart fantastiskt”, säger Weibel. ”Vi hade gärna sett att fler resonerade på samma sätt.” Men det handlade inte bara om ekonomiskt stöd. ”INEOS ville vara delaktiga på alla sätt”, säger Weibel. Det innebar att vi regelbundet gick på matcher i arenan som tar 8000 åskådare och att vi organiserade egna vänskapsmatcher före klubbens officiella matcher. Är de duktiga? ”Nej, de är riktigt dåliga”, säger han med ett leende. ”Men det är inte oväntat. Barn här lär sig att åka skridskor så snart de kan gå.” Ishockey är den största publiksporten i Schweiz och en svår sport att bli bra på. Du behöver inte bara vara duktig på skridskorna, du måste även kunna skjuta, passa och täcka skott, och i högt tempo. INEOS kanske inte är några mästare på isen, men utanför rinken har företagets stöd visat sig vara ovärderligt. ”Det har verkligen hjälpt oss att förvandla hela företaget”, säger Weibel. Under de senaste fyra åren har klubben gjort fantastiska framsteg och nu spelar de i den högsta divisionen. Och klubben blir bättre och bättre för varje säsong. ”Det är verkligen inspirerande att arbeta med INEOS”, säger Weibel. ”Deras sätt att arbeta smittar av sig på oss alla.” Men det är såklart inte allt. Företaget producerar även de grundläggande kemiska råmaterial som används vid tillverkningen av hockeyhjälmar och klubbor och även för att hålla isen nedkyld. INEOS stödjer också idrottsföreningar där den egna personalen – eller deras barn – tränar, coachar eller spelar på fritiden. ”Vi är alltid stolta när våra anställda aktiverar sig i klubbar för att hjälpa andra människor”, säger Dr Anne-Gret Iturriaga Abarzua, chef för informationsavdelningen vid INEOS i Köln. I januari inledde anläggningen ett samarbete med en av Tysklands största idrottsklubbar. Som en del av samarbetet med ASV Köln organiseras GO Run For Fun-evenemang i juni. Det INEOS-inspirerade evenemanget GO Run For Fun är nu en global löpningskampanj. Mer än 1 000 skolor i Storbritannien, Europa och USA har anordnat de knappt två kilometer långa loppen, tack vare INEOS inledande investeringar på 1,5 miljoner pund. Och arbetet med att ge barn en sund inställning till motion och kost fortsätter. Iturriaga Abarzua säger att INEOS bidrar med finansiellt stöd till otaliga idrottsklubbar för barn i närheten av anläggningen i Köln. ”INEOS gillar att stödja dem som vill hjälpa till på lokal nivå”, säger hon. En som alltid ställer upp är Bill Faulds, som är tränare för Falkirks U16-rugbylag i Skottland. Bill är chef för teknisk infrastruktur vid INEOS anläggning i Grangemouth och har jobbat i klubben sedan han var student 1985 och han ägnar upp till tre kvällar i veckan åt att coacha ungdomarna. ”Det är så givande att se barn utveckla sina färdigheter och få självförtroende”, säger han. ”Och INEOS har hjälpt till mycket med ett årligt bidrag, som motsvarade den tid jag lägger ner. Deras stöd innebar att vi kunde köpa träningsutrustning.” INEOS hittar alltid ett sätt att stödja dem som förespråkar sport och förstår hur viktigt det är för unga människors utveckling. Eller som John F Kennedy sade: ”God fysik är inte bara en av de viktigaste nycklarna till en sund kropp, det utgör även grunden för ett dynamiskt och kreativt intellekt.”

5 min read

DEN SOM VÅGAR VINNER

Världen har just bevittnat ett verkligt betydande ögonblick i kemiindustrins historia. Dessa transporter av flytande etan, som slutligen lade till i Rafnes i Norge i mars, innebär en nytändning för INEOS verksamheter i Europa. Men det handlar inte bara om åratals arbete, miljontals arbetstimmar och de 5 000 varvsarbetare som byggde de två första ”Dragon”-fartygen som fraktade denna dyrbara last. Dessa fartyg är bara en del av ett otroligt inspirerande globalt projekt. Det är också ett projekt som många på båda sidor Atlanten avfärdade som rena fantasierna. ”Det hade aldrig gjorts tidigare och många sade att det inte var möjligt”, säger Chad Stephens, vice VD för företagsutveckling vid Range Resources, som förser INEOS med den gas de behöver. Dessa världsledande fartyg, som byggdes i Kina, innebär början på en ny epok inom transporten av etangas. ”Det är inte ofta vi ser revolutionerande ögonblick i vår bransch, men detta är ett av dem”, säger Peter Clarkson, chef för investerarrelationer vid INEOS. Det konkurrenskraftigt prissatta etanet påverkar INEOS europeiska petrokemiska verksamhet i hög grad, både i fråga om energi och råvaror. INEOS använder den i sina anläggningar för att producera etylen, en av världens viktigaste petrokemikalier. ”Genom att frakta etangas från USA till Europa blir våra petrokemiska tillgångar i Europa tryggare i många år framöver”, säger John McNally, VD för INEOS Olefins & Polymers UK. Projektet började egentligen redan 2010 när INEOS vågade tänka det otänkbara. Europa var hårt drabbat av effekterna av finanskrisen. Energipriserna var högre än någonsin och gastillgångarna i Nordsjön minskade. I USA höll en revolution på att inträffa. Skiffergas ledde till att energi- och råvarupriserna sjönk, vilket i sin tur bidrog till att blåsa nytt liv i den amerikanska tillverkningsindustrin. Men USA hade ett problem. Det fanns så mycket etan att man inte visste vad man skulle göra med den. Vid INEOS huvudkontor i Rolle i Schweiz utarbetade vi en plan för att skapa en transatlantisk ”rörledning” och frakta den gas som behövdes för att säkra framtiden för de europeiska krackningsanläggningarna. Men hur skulle INEOS göra det? Ingen hade försökt något liknande i så stor skala tidigare. Det fanns inget sätt att frakta gasen från skiffergaskällorna i sydvästra Pennsylvania till Philadelphia på USA:s östkust, 450 km bort. Det fanns inga exportanläggningar i USA och ingen hade någonsin försökt att frakta sådana enorma mängder etangas. För INEOS styrelseordförande Jim Ratcliffe var allt detta oväsentligt. ”De sade att det inte gick”, säger Ratcliffe. ”Men på INEOS har vi alltid trott att allt är möjligt.” INEOS arbetade vidare med sina ambitiösa planer och satte ihop ett team av internationella samarbetspartner, på tre olika kontinenter. ”Den teknik som behövdes fanns inte, så vi fick skapa den”, säger Andy Currie, en av INEOS chefer. David Thompson, operativ chef vid INEOS Trading & Shipping, fick i uppdrag att leda projektet. ”Det har varit ett av de största ingenjörsprojekten i världen”, säger han. ”Vi är pionjärer. Vi har jobbat med rörledningar, fraktionering, terminaler, infrastruktur och fartyg. Vi har varit tvungna att göra allt.” Denna djärva och banbrytande plan har nu blivit verklighet. För att kunna göra detta skrev INEOS 15-åriga avtal med sina etanleverantörer, inklusive Range Resources, som tillhandahåller gasen, MarkWest som förädlar gasen och Sunoco som fraktar gasen hundratals kilometer i rörledningar till Marcus Hook Industrial Complex där den kyls ner till minus 90 ºC innan den levereras till Norge och senare i år till Grangemouth i Skottland. Alla inblandade var fast beslutna att se till att projektet blev en framgång. Detta var inte ett problem. Detta var en möjlighet. En möjlighet att trygga framtiden för verksamheterna i Europa och blåsa nytt liv i amerikanska samhällen som tidigare varit på nedgång. I USA inleddes arbetet med att omvandla en f.d. oljerörledning så att den kunde användas för transport av etan stora delar av sträckan från Marcellusfältet till Marcus Hook, där det finns ett olje- och gasraffinaderi som lades ner 2011. Sunoco, som fortfarande ägde det nedlagda raffinaderiet, investerade ett antal miljarder dollar i att omvandla det till ett världsledande center för kemisk produktion, samt lagring och produktion av gas för att INEOS flotta av Dragon-fartyg skulle kunna lastas. 80 km ny rörledning lades och en ny pumpstation installerades. I Europa ingick INEOS ett samarbete med den danska fartygsjätten Evergas för att designa fartyg som skulle kunna klara av en sådan gigantisk uppgift. ”Det var ett enormt arbete, men Evergas förstod kanske bättre än någon annan vad som krävdes för att kunna frakta etan i de mängder som INEOS behövde och över de sträckor det rör sig om”, säger Stephens. Evergas visade att de var uppgiften vuxen. ”Det fanns fartyg som kunde frakta etan”, säger VD:n Steffen Jacobsen. ”Men Evergas och våra intressenter skapade de hittills största och mest sofistikerade etan-fartygen. INEOS storslagna vision och Evergas gjorde det möjligt att förverkliga detta fartygsprojekt.” I Hamburg i Tyskland, arbetade HSVA med att optimera skrovet för att uppfylla de särskilda krav som frakten av etan ställer och Wärtsilä i Finland konstruerade motorer som helt kan drivas med etan, vilket inte bara ger mer utrymme för lasten utan även minskar de skadliga utsläppen. När designen var klar fick Sinopacific Offshore and Engineering, en av världens största skeppsbyggare, i uppgift att fullborda projektet genom att bygga fartygen. Samtidigt som detta arbete pågick i Kina, började TGE Gas Engineering, en av världens ledande leverantörer av konstruktion och projektledning för lagring av gas, att bygga en ny lagringstank för etan och tillhörande infrastruktur vid INEOS anläggning i Rafnes så att etan kunde transporteras från de nordamerikanska skiffergasfälten. Vid INEOS anläggning i Grangemouth byggdes nya frakt- och lagringsfaciliteter för att hantera importen av etan. För personalen vid Grangemouth innebar detta att framtidstron kom tillbaka efter månader av osäkerhet. Bara några månader tidigare hade den förlustbringande petrokemiska anläggningen hotats av nedläggning i samband med en arbetskonflikt där personalen till en början avvisade företagets räddningsplan. En överenskommelse kunde till slut nås och detta banade vägen för omfattande investeringar och en lånegaranti på 230 miljoner pund från den brittiska regeringen, vilket innebar att INEOS kunde skaffa det kapital som behövdes för att bygga en av de största etantankarna i Europa. När etylenkrackningsanläggningen är färdig fördubblas produktionen. Det har varit en gigantisk uppgift. Men när Jim stod på kommandobryggan på det första Dragon-fartyget med det passande namnet INEOS Ingenuity (uppfinningsrikedom) kunde han inte dölja sin förtjusning. ”Det är fantastiskt när en plan fungerar”, säger han. ”Och vi är så klart mycket stolta över att ha uträttat något som ingen någonsin har gjort tidigare.”

8 min read