De sade att det inte var möjligt. INEOS och deras samarbetspartners bevisade att de hade fel
Världen har just bevittnat ett verkligt betydande ögonblick i kemiindustrins historia.
Dessa transporter av flytande etan, som slutligen lade till i Rafnes i Norge i mars, innebär en nytändning för INEOS verksamheter i Europa.
Men det handlar inte bara om åratals arbete, miljontals arbetstimmar och de 5 000 varvsarbetare som byggde de två första ”Dragon”-fartygen som fraktade denna dyrbara last. Dessa fartyg är bara en del av ett otroligt inspirerande globalt projekt.
Det är också ett projekt som många på båda sidor Atlanten avfärdade som rena fantasierna.
”Det hade aldrig gjorts tidigare och många sade att det inte var möjligt”, säger Chad Stephens, vice VD för företagsutveckling vid Range Resources, som förser INEOS med den gas de behöver.
Dessa världsledande fartyg, som byggdes i Kina, innebär början på en ny epok inom transporten av etangas.
”Det är inte ofta vi ser revolutionerande ögonblick i vår bransch, men detta är ett av dem”, säger Peter Clarkson, chef för investerarrelationer vid INEOS.
Det konkurrenskraftigt prissatta etanet påverkar INEOS europeiska petrokemiska verksamhet i hög grad, både i fråga om energi och råvaror. INEOS använder den i sina anläggningar för att producera etylen, en av världens viktigaste petrokemikalier.
”Genom att frakta etangas från USA till Europa blir våra petrokemiska tillgångar i Europa tryggare i många år framöver”, säger John McNally, VD för INEOS Olefins & Polymers UK.
Projektet började egentligen redan 2010 när INEOS vågade tänka det otänkbara. Europa var hårt drabbat av effekterna av finanskrisen. Energipriserna var högre än någonsin och gastillgångarna i Nordsjön minskade. I USA höll en revolution på att inträffa. Skiffergas ledde till att energi- och råvarupriserna sjönk, vilket i sin tur bidrog till att blåsa nytt liv i den amerikanska tillverkningsindustrin. Men USA hade ett problem.
Det fanns så mycket etan att man inte visste vad man skulle göra med den. Vid INEOS huvudkontor i Rolle i Schweiz utarbetade vi en plan för att skapa en transatlantisk ”rörledning” och frakta den gas som behövdes för att säkra framtiden för de europeiska krackningsanläggningarna.
Men hur skulle INEOS göra det?
Ingen hade försökt något liknande i så stor skala tidigare.
Det fanns inget sätt att frakta gasen från skiffergaskällorna i sydvästra Pennsylvania till Philadelphia på USA:s östkust, 450 km bort.
Det fanns inga exportanläggningar i USA och ingen hade någonsin försökt att frakta sådana enorma mängder etangas.
För INEOS styrelseordförande Jim Ratcliffe var allt detta oväsentligt.
”De sade att det inte gick”, säger Ratcliffe. ”Men på INEOS har vi alltid trott att allt är möjligt.”
INEOS arbetade vidare med sina ambitiösa planer och satte ihop ett team av internationella samarbetspartner, på tre olika kontinenter.
”Den teknik som behövdes fanns inte, så vi fick skapa den”, säger Andy Currie, en av INEOS chefer.
David Thompson, operativ chef vid INEOS Trading & Shipping, fick i uppdrag att leda projektet.
”Det har varit ett av de största ingenjörsprojekten i världen”, säger han. ”Vi är pionjärer. Vi har jobbat med rörledningar, fraktionering, terminaler, infrastruktur och fartyg. Vi har varit tvungna att göra allt.”
Denna djärva och banbrytande plan har nu blivit verklighet.
För att kunna göra detta skrev INEOS 15-åriga avtal med sina etanleverantörer, inklusive Range Resources, som tillhandahåller gasen, MarkWest som förädlar gasen och Sunoco som fraktar gasen hundratals kilometer i rörledningar till Marcus Hook Industrial Complex där den kyls ner till minus 90 ºC innan den levereras till Norge och senare i år till Grangemouth i Skottland.
Alla inblandade var fast beslutna att se till att projektet blev en framgång. Detta var inte ett problem. Detta var en möjlighet. En möjlighet att trygga framtiden för verksamheterna i Europa och blåsa nytt liv i amerikanska samhällen som tidigare varit på nedgång.
I USA inleddes arbetet med att omvandla en f.d. oljerörledning så att den kunde användas för transport av etan stora delar av sträckan från Marcellusfältet till Marcus Hook, där det finns ett olje- och gasraffinaderi som lades ner 2011.
Sunoco, som fortfarande ägde det nedlagda raffinaderiet, investerade ett antal miljarder dollar i att omvandla det till ett världsledande center för kemisk produktion, samt lagring och produktion av gas för att INEOS flotta av Dragon-fartyg skulle kunna lastas. 80 km ny rörledning lades och en ny pumpstation installerades.
I Europa ingick INEOS ett samarbete med den danska fartygsjätten Evergas för att designa fartyg som skulle kunna klara av en sådan gigantisk uppgift.
”Det var ett enormt arbete, men Evergas förstod kanske bättre än någon annan vad som krävdes för att kunna frakta etan i de mängder som INEOS behövde och över de sträckor det rör sig om”, säger Stephens.
Evergas visade att de var uppgiften vuxen.
”Det fanns fartyg som kunde frakta etan”, säger VD:n Steffen Jacobsen. ”Men Evergas och våra intressenter skapade de hittills största och mest sofistikerade etan-fartygen. INEOS storslagna vision och Evergas gjorde det möjligt att förverkliga detta fartygsprojekt.”
I Hamburg i Tyskland, arbetade HSVA med att optimera skrovet för att uppfylla de särskilda krav som frakten av etan ställer och Wärtsilä i Finland konstruerade motorer som helt kan drivas med etan, vilket inte bara ger mer utrymme för lasten utan även minskar de skadliga utsläppen.
När designen var klar fick Sinopacific Offshore and Engineering, en av världens största skeppsbyggare, i uppgift att fullborda projektet genom att bygga fartygen.
Samtidigt som detta arbete pågick i Kina, började TGE Gas Engineering, en av världens ledande leverantörer av konstruktion och projektledning för lagring av gas, att bygga en ny lagringstank för etan och tillhörande infrastruktur vid INEOS anläggning i Rafnes så att etan kunde transporteras från de nordamerikanska skiffergasfälten.
Vid INEOS anläggning i Grangemouth byggdes nya frakt- och lagringsfaciliteter för att hantera importen av etan.
För personalen vid Grangemouth innebar detta att framtidstron kom tillbaka efter månader av osäkerhet. Bara några månader tidigare hade den förlustbringande petrokemiska anläggningen hotats av nedläggning i samband med en arbetskonflikt där personalen till en början avvisade företagets räddningsplan.
En överenskommelse kunde till slut nås och detta banade vägen för omfattande investeringar och en lånegaranti på 230 miljoner pund från den brittiska regeringen, vilket innebar att INEOS kunde skaffa det kapital som behövdes för att bygga en av de största etantankarna i Europa. När etylenkrackningsanläggningen är färdig fördubblas produktionen.
Det har varit en gigantisk uppgift. Men när Jim stod på kommandobryggan på det första Dragon-fartyget med det passande namnet INEOS Ingenuity (uppfinningsrikedom) kunde han inte dölja sin förtjusning.
”Det är fantastiskt när en plan fungerar”, säger han. ”Och vi är så klart mycket stolta över att ha uträttat något som ingen någonsin har gjort tidigare.”